Jag vill



gå på kaffedate med Jack Black.

Whaddup Thaai

Jessy is back @ Loftet.
Egentligen har hon befunnit sig här i en vecka nu.
Den här gången fick vi även pälsmusen på köpet. Men nu är den död. Vilket är himla tur, eftersom osten slutligen hängd i slarvor. Jäkla kräk.


Jag får som vanligt höra om min ickeexisterande längd. Hon har dragit fram mina hemligaste hemligheter ur arkivet. Karriären som boxare till exempel. För er ovetande så kan ni kika på,
http://www.youtube.com/watch?v=i38X8GA0wAY
För att få lite balsam på såren roastar vi Emme offentligt på Fejjarin.
Vi har int ännu vågat ge oss på Masja och Dasja. Antar att vi sku komma lätt tvåa.
Det brainstormas och komponeras låtar. Skivreleasen kommer att skjutas upp lite grann,
men den kommer. Jessica måste slipa lite mera på ackorden och köpa sig ett plektrum.
Naglarna börjar bli för sköra.
Sedan kan farbror fläskis hälsa hem, och glömma flera spelningar på Oliver's.
We've got midget och strutsträätin in da house. yo.


Eftersom jag nyligen slant, drog ett 10poängs platt fall på tamburgolvet, slog pannan i tröskeln och skaffade mig ett mördarbrännsår på knä, så ska jag nu dega i soffan och plita ihop några rader om Thaaikvällen i Smeba.

Fredag alltså
Micke, gästvänlig och kärleksfull som han är, bjöd folket på äkta Thaifood och oändliga mängder mojitos. Perfect. Han jobbar ju ändå i bar. Ja menar hallåå!
Masa som inte är så väldigt kulturell klagade över sjögräs i vätskeblandningen. Jag förklarade för honom att alger är väldans populärt i Thailand. Någon snusförnuftig pälli förstörde vårt sjujädransroliga skämt och påpekade att drycken härstammar från Kuba.
Jag avundades Wahlroos bassängen.
Jag surade över att det närmaste vi kommer en simbassäng här på Loftet, är en grisrosa bunk fylld med tvättmedel och skitiga sockor. Den går int ens att kråla i. Och jag bottnar i den.



Det finns väl saker Micke är mindre bra på, som att prata så man förstår klockan 5 på morgonen efter en helkväll på Ollis till exempel. Men laga mat. Det kan han banne mig göra!
Du får vara gästvänlig när som helst igen. I'll be there, snabbt som en speedad geting.
Jag och my soulmate Snåre fjortisroade oss och skickade textmeddelanden med väldigt låg intelligensnivå till varandra över köksbordet.
Jag fick höra storyn om Boskapstjuven och någon marmeladfabrik.
Undrar om man kan få sommarjobb där?
Micke stoltserade med sina inbrottstalanger.
Jag sover aldrig mera utan säkerhetslås på dörren.



Boysen låtsades genomlida äkta finskt bastubad.
Rykten säger att de alla trängdes på nedersta bänken.
Masa var först ute.
Han påstår sig ha blivit antastad. I believe him.
Det hämnades han genom att spraya mig full med mansdeo. Jag var inte tacksam. Jag luktade masas armhålor resten av kvällen. Schysst. No wonder shacke ryggade undan på Ollis.
Vi träffade Jessy, Emme, Ida och Ben på Ollis.
Micke kom löpande och hasplade ur sig nått om att hoppa, ett taxifönster, sår och log sitt bredaste leende. Jag klappade honom på axeln och told him that everything would be alright.
Farbror fläsk var ok men inte awesome.
Jessica matade lavoarrörsmonstren med 5euros Corona och ångrade sig genast.
Axo dök upp. Hon var lycklig. Hon hade klarat servitöryrket med bravur.
Ratti såg rakt igenom mitt pokerface och jag surade över att jag inte kan lura honom.
Jag fortsätter ändå att försöka.
Joel kände att han var tvungen att väldigt detaljerat visa vad han ätit under det senaste dygnet.
Det var inte lite.

Over and out

Living the dream

Wooohhoooooo

Fredag. Beachparty.
What can I say? Var ska jag dra startlinjen?

Dagen började grådystert, med att Emme packade väskan och lämnade mig.
Helt kallt, begav hon sig till Pargas av alla ställen. I still don't get it. Har så här i efterhand fått höra att hon spenderade tiden där med svart gegga i ansiktet, och att hon sysselsatte
sig med att bränna kvistar.
Någon sorts familjetradition...(??)

Jag, i min tur, begav mig så långt som till lovely Academill för att skriva en saga på finska.
The masterpiece handlade om en liten självisk mus som bara samlade mat inför vintern, och glömde att hänga med sina djurkompisar räven och haren. Fantastiskt. Kommer säkert att bli film.
Efter denna kraftansträngning beslöt jag mig för att det var bäst att börja tagga.
Jag envisades med att tala om för Jossan hur rolig kvällen skulle bli och att hon sure would miss out. Mitt vilda kroppsspråk made it happen.
Hon lät sig övertalas.
Jag böt kläder femtioelva gånger. Bara för att konstatera att jag var lika blek och antisomrig i allt.
Axo tillverkade sina egna shorts.
Hon och Steffe körde nån vara snäll hela veckan grej.
Jag försökte få henne att bryta detta idiotiska mönster och inse faktum.
Man får inget för att vara snäll.
Det är den senaste tidens rika lärdom.
Jag provocerade, men hon var seg.
Tack vare henne käkar en liten utsatt stackare i Afrika, ris i en vecka.
Nästa Nobelsfredspris är säkrat.

Vi lackade tånaglar, lyssnade på gitarrsolon, kollade nya H&M-katalogen, ölade och Steffe åt gröt.
Det finns många sätt att bygga upp sin fiilis på.
Havregryn är ett sätt.
Beachoutfit i fruktansvärda minusgrader was a first.
Som hjulbenta pingviner tog vi oss fram.
Slottet var fyllt av happy party people.
Hawaiikänslan var stark.
Tan-knappen på kameran gav oss en gyllenbrun bränna.
Tacka vet jag teknologin!

Ollis

Hulahula och bastkjolar.
Somrarnas historiska och klassiska plågor dånade ur högtalarna.
Sunkken ville dansa till allt.
The Djs did a fantastic jobb.
Två killar kom ut ur skåpet.
Vi tjejer rimmade fyndigt och vann en simring.
Steffe älskade den.
Jag fulförklarade en Hawaiskjorta.
Jossan lämnade mig.
(People always leave)
Nicke betalade 20 euro för att få se Micke klä av sig.
En kille med bikinin bakfram talade om för mig att jag var "lsjättlee sljiööt".
Jag var inte så smickrad.
Jag sms:ade Emme och berättade om mina vyer.
Joel var less på livet och planerade en resa runt halva jordklotet.
Sedan somnade han.
Deng försökte kväva mig med sin skjorta.
En tjej deppade över att hon varit sötare som blond.
Life's hard.
Jag blev hungrig.
Axo blev hungrig.
Hesburger blev vår räddare i nöden.
Vi delade hemlisar och smällde i oss mat som två utsvultna vargar med binnike.
All in all.
En mycket lyckad kväll.
Kamila har två mörkblåa tår och inga minnen.

That's about it

yo

Ratti påstår att min blogg ligger under isen.
Jag låtsas att det inte är orsaken till att jag gör ett försök till att uppdatera lite här på sidan.
Ett värdelöst försök.
Klockan visar tidigt.
Jag är halvblind och har en fruktansvärd bad hairday.
Tv:n visar två teddybjörnar som bakar.
Jag fattar ingenting trots att programmet är designat för en 4 årings intelligensnivå.
Brödrosten dödade mig nästan.
Tankeverksamheten svajar från noll till minus ett.
Jag är slö, almost medvetslös och hemskt elak.
Senare när jag blivit sådär snäll och söt som jag vanligtvis är, ska jag skriva lite om beachpartyt som gick av stapeln senaste fredag.
But now...time for school. Rock'n roll.

Det här med att städa.

Nu är det ett faktum.
Jag är superwoman.
Housewifematerial.
Mogen.
Välorganiserad.
Alla mäns, Homer Simpson's och Emmes dröm.
Efter totalt värdelösa diskussioner med dammråttor stora som elefanter, tänkte jag att det nu kanske en gång för alla var dags.
Blodsmaken har gett sig till känna och svetten har lackat i pannan. Jag har städat varje liten vrå. Lika smidig som en halt gasell har jag skridit fram med mitt hatobjekt.
Dammsugaren.

Dagens skador: nästan snubblat 5 gånger
ont i tån
tonvis med damm i ögonen

Städa.
Jag hatar att städa.
Jag har på alla sätt och vis överträffat mig själv.
P.g.a att jag känt mig iakttagen varenda gång jag satt min fot i badrummet den senaste tiden, så beslöt jag mig för att det nog är bäst att skura det golvet också.
Done and dusted.
Man kan numera spegla sig i vartenda ett kakel här på Loftet. I like.
Jossan svimmade nästan på fläcken då hon såg mig putsa lamporna.
I sitt chocktillstånd och p.g.a sin oro över att jag skulle ta kol på mig själv med detta sinnessjuka städande, lagade hon mat åt mig. Hon har även välsignat Loftet med en Heinzflaska samt en jalapenoburk, för detta ärver hon när som helst halva min egendom.
En stol och mina memoarer. Och så kan hon få Emmes enorma mapp med egenhändigt gjorda teckningar också.
Den var ändå bara ivägen då jag dammsugade.
Jossan är för övrigt den som håller oss vid liv här på Loftet.
Hon har räddat mig ifrån nödsituationer otaliga gånger.

På tisdag till exempel.

Badrumslampan slocknade för att aldrig mera ljusna igen.
Överlevnadsmekanismerna satte igång.
Jag fann 3 nya glödlampor på köksbordet.
Teknisk och händig som jag är, böt jag förståss ut den gamla.
Nothing happened.
Jag testade med 2 andra lampor.
Inte ens en ljusgnista hur mycket jag än spottade, fräste och stampade i golvet.
Jag drog den ytterst genomtänkta slutsatsen att hela lampeländet måste ha kastat in väven.
Jag duschade alltså med min lilla myslampa som belysning i ca en vecka.
Vilket ledde till xantal skärsår och tvål i håret.
Tills på tisdag.
Då Josefin plötsligt visar mig vårt glödlampsförråd!
What??
Hur som helst, en av dessa fungerade ju självklart.
Råddvals förklarade för mig att de 3 på köksbordet var lampor som brunnit.
Idiot brändes in i min panna.
Jag gav upp hoppet för mig själv.
Idag är det back.
Det här med att ha det fruktansvärt rent och städat är dock om möjligt ännu jobbigare än att ha lite skit i knutarna. Nu får man ju noja över varenda ett litet nytt skräp.
Hur ska jag kunna släppa in Emme i kämppän imorgon?

Happy new year

Som alltid inför årsskiftet smyger paniken runt i knutarna och ger alla dåligt samvete för att man inte heller det här året fattat att ordna en heybaberibadetvärkerihelakroppendageneftermenändåglamorös-fest som tar andan ur alla och hindrar varenda livstrött pessimist, från att ens yttra ett endaste litet besviket ord...
i tid.
Det som fortfarande existerade av år 2009 räddade Thomas Karv med sin gästvänlighet.
Tusen tack.
Han ville oss alla väl, fastän han gödde oss som om vi vore Hans och Greta.

"Ska de vaa så ska de annars vill ja inte ha de"

Förberedelserna krävde även dem, en hel energisk och engagerad folkhop, och så två som vrålade till NHL förståss. Bara för känslans skull liksom. Senare kom det fram att en av dem tilldelats ansvaret för bålen medan den andra slapp undan p.g.a det numera välkända uttrycket:

"och Masa sköter resten".

Axo hackade lök, och stoltserade med sin nyuppfunna teknik.
Den teknik vi i söder lärde oss i Hussan i sjunde klass. Pampas... What can I say?
Ratti och jag, dreamteam i köket, placerade skickligt skurna tomatskivor på pajerna.
Jag placerade, och Ratti ändrade på det hela, medan han smetade färskost på de närmaste personerna i sin omgivning.
Jag svor på att ge tillbaka med litet gravad och slemmig lax.

Vi lagade oss vackra.
Hard work.
Lugnet före stormen.
And then...
Mycket mysig middag och snyygga människor!
Vi presenterade oss för varandra och angav fåniga färger.
Snåres min sade allt...
Jag hade helt klart missat något.
Joels bål gick åt som smör i solskenet.
Leendena blev allt bredare och ljudnivån allt högre.
Masa var den enda som digga mina Djskills, förutom jag själv då.
Jag och Rasmus snörade skorna och sprang ut för lite serious talk mellan varven.
Som för att hålla en balanserad nivå på firandet liksom.
Någon var livrädd för att missa tolvslaget.

We made it.
Emme ringde. Ekenäs levde. Check.
Folk lovade varandra bli mera flitiga, träna mera, godisstrejka, leva livet och älska varann.
Nyårskramar och pussar delades ut till höger o vänster.
En del förhandsbeställda, andra inte.
ACDC drog folket till dancefloor.
Axo kammade hem en välförtjänt 2-0 seger mot Juselius i NHL.
Bland vinnarens kommentarer fann vi.
"Jag vet inte vad jag gör, jag bara trycker på alla knappar".
Det lönar sig tydligen att ta risker här i livet.
Living on the edge.
Anyway, well done.

Någon uppskattade verkligen golvvärmen i duschen, medan någon annan brände sönder halsen med den förrädiska tacopajen.
Masa och Thomas kramades våldsamt.
En liten tjej svängde nästan huvudet av sig till kickstart my heart, medan hon skrålade texten till Highway to hell.
Joel smög runt och väste något knappt hörbart om sin mage.
Masa var upptagen med att undersöka Thomas arbetsväska och
Micke tog till listiga knep för att få mig på gott humör.
Hannes skällde ut någon stackare som klottat vin på mattan.
Detta var inget problem eftersom Joel i ett senare skede lyckades spilla ut en liter vatten på exakt samma ställe. Teamwork is the shit. Rent o fint.

Det hade tydligen, till allas förvåning hyrts en manlig strippa.
Fick av sig allt förutom ena strumpan. Mycke bra där.
Han var ytterst into det här med happy endings, och betalades med en rejäl spark i skrevet.

I det stora en helt fantastisk kväll, natt, morgon.

2010 Bring it.