Det här med att städa.

Nu är det ett faktum.
Jag är superwoman.
Housewifematerial.
Mogen.
Välorganiserad.
Alla mäns, Homer Simpson's och Emmes dröm.
Efter totalt värdelösa diskussioner med dammråttor stora som elefanter, tänkte jag att det nu kanske en gång för alla var dags.
Blodsmaken har gett sig till känna och svetten har lackat i pannan. Jag har städat varje liten vrå. Lika smidig som en halt gasell har jag skridit fram med mitt hatobjekt.
Dammsugaren.

Dagens skador: nästan snubblat 5 gånger
ont i tån
tonvis med damm i ögonen

Städa.
Jag hatar att städa.
Jag har på alla sätt och vis överträffat mig själv.
P.g.a att jag känt mig iakttagen varenda gång jag satt min fot i badrummet den senaste tiden, så beslöt jag mig för att det nog är bäst att skura det golvet också.
Done and dusted.
Man kan numera spegla sig i vartenda ett kakel här på Loftet. I like.
Jossan svimmade nästan på fläcken då hon såg mig putsa lamporna.
I sitt chocktillstånd och p.g.a sin oro över att jag skulle ta kol på mig själv med detta sinnessjuka städande, lagade hon mat åt mig. Hon har även välsignat Loftet med en Heinzflaska samt en jalapenoburk, för detta ärver hon när som helst halva min egendom.
En stol och mina memoarer. Och så kan hon få Emmes enorma mapp med egenhändigt gjorda teckningar också.
Den var ändå bara ivägen då jag dammsugade.
Jossan är för övrigt den som håller oss vid liv här på Loftet.
Hon har räddat mig ifrån nödsituationer otaliga gånger.

På tisdag till exempel.

Badrumslampan slocknade för att aldrig mera ljusna igen.
Överlevnadsmekanismerna satte igång.
Jag fann 3 nya glödlampor på köksbordet.
Teknisk och händig som jag är, böt jag förståss ut den gamla.
Nothing happened.
Jag testade med 2 andra lampor.
Inte ens en ljusgnista hur mycket jag än spottade, fräste och stampade i golvet.
Jag drog den ytterst genomtänkta slutsatsen att hela lampeländet måste ha kastat in väven.
Jag duschade alltså med min lilla myslampa som belysning i ca en vecka.
Vilket ledde till xantal skärsår och tvål i håret.
Tills på tisdag.
Då Josefin plötsligt visar mig vårt glödlampsförråd!
What??
Hur som helst, en av dessa fungerade ju självklart.
Råddvals förklarade för mig att de 3 på köksbordet var lampor som brunnit.
Idiot brändes in i min panna.
Jag gav upp hoppet för mig själv.
Idag är det back.
Det här med att ha det fruktansvärt rent och städat är dock om möjligt ännu jobbigare än att ha lite skit i knutarna. Nu får man ju noja över varenda ett litet nytt skräp.
Hur ska jag kunna släppa in Emme i kämppän imorgon?