Extreme makeover Home edition

Home sweet home.
Gamel skitobyyin.
Tenala.
"Vägarna" är leriga och allting är färglöst...
Förutom det minnesfyllda rum which used to be mine.
Vi snackar Kurt Cobain, Rancid och en tonårings visdomsord fyllda av besvikelse över livets stenhårda behandling av en förvirrad själ. Perus hardcorewannabe fjortis alltså.
Allt detta är numera ett minne blott.
Barbies morsa, eller möjligen mormor har våldfört sig på my old casa.
Jag sitter nu omringad av puttenuttiga, snuskigt söta rosetter, skära nallar och tavelramar. Jag dör. Jag trodde jag skulle slita håret av mig själv och sedan av
lillasystern.
Orsaken till allt detta fördärv.
Min emoperiod må vara över, men rosa pärlor på väggen(?)
Den nya versionen av barnarummet får mig att spy sockervadd och drömma mardrömmar om My little Pony.

Kill me

Tågresan hem gick relativt smärtfritt.
Jag hamnade mittemot en dam med milslånga akrylnaglar, som läste iltasanomat 3 gånger, och alltid valde den äckligaste sorten i sin dumlepåse, varefter hennes ansikte antog de mest osmakliga grimaser.
Självdestruktiva fåne.
Bredvid mig satt en äldre dam och sov.
Hon såg medvetslös ut.
Jag laddade efter för att blåsa henne i örat. Jag hann aldrig. Hon visade tydliga livstecken.

Väl hemma välkomnades jag med stora kramar och räkmackor. Idol gav mig gåshud. Pappa hyllade Erik till skyarna och jag tackade min lyckliga stjärna över att Calle fick stanna kvar i tävlingen. Jag grät en skvätt över Mariettes öde. Except that...
No drama här i hålan. Mycket bra.
Mamma har julpyntat och skänkt en adventsstake till mig och Emme.
Igårkväll firade vi min redan passerade 20årsdag med fantastiska släkten.
Pappa suckade åt mitt snack om cognacsköp och informerade mig om att man måst ha fyllt tjugo för att få köpa så värdefulla vätskor. Jag bara stirrade på honom. Det tog honom hela 20 sekunder att förstå vad som gått snett.
Bra där.


Idag plockade Jessy upp mig with the car of history. Vi började känna det välbekanta suget i magen efter Knäppens kebab. Vi hade inga val. A man's gotta do what a man's gotta do. En liter gräddig pepparsås senare var jag så stinn att jag trodde kroppen skulle rämna. Jag kommer aldrig mera att känna hunger. Det var i alla fall, fallet tills för 3 timmar sedan.
Jag har även hunnit med att träffa jonsko och ålis. Mycket bra.
Har nu planerat lektioner inför morgondagens vikariat. Allt skall dras på engelska och mycket kärlek har lagts ner på en fantastisk powerpoint-presentation.

Min syster sysslar just nu med högläsning

"En gång när vi gick i fjärde klass pinkade Balthazar Lindblom på sig. Det skedde under en kristendomslektion för en vikarie som hette Stengård, men som allmänt kallades för Stenhård, eftersom han var sån. Omutlig liksom, det var ingen idé att försöka sticka upp det allra minsta eller göra saker annorlunda än vad han hade bestämt.
Själva insidenten inträffade när det var drygt 10 minuter kvar av lektionen, och eftersom vi satt och arbetade tyst i böckerna kunde alla omedelbart uppfatta hur det skvalade under Balthazars bänk.
Stenhård också.
-Vad falls?
röt han. Vad håller du på med, ditt nöt?
Balthazar pinkade färdigt innan han svarade. Pölen på golvet flöt ut till en hel liten sjö, och vi som satt närmast fick lov att lyfta upp fötterna.
-Magistern sa ju så, sa Balthazar.
-Va?sa Stenhård.Vad menar du?
-Magistern sa att vi fick se till att klara av toalettbesöken på rasterna. Att det inte var någon idé att be om lov på lektionerna."

Som blivande lärare ska mina elever tammetusan få gå på wc när de vill!Huujeda.

Hellre ana ugglor i mossen än hitt en berguv i sängen

Hoppets lampa står mörk på vårt fönsterbräde. Det är inte det att vi inte längre lever i hoppet. Ingen har bara orka sträcka sig de 30 cm som krävs för att tända den.
Vi sitter här, vi hovrättskvinnor, och funderar över vad för illa vi gjort vår omgivning. I själva verket är det Emme som funderar. Jag sympatiserar. Hon brände trots allt våra sista popcorn.
Det är något som saknas i denna dystra miljö. Kanske är det Jessicas egenhändigt komponerade melodier i moll.
Mycket möjligt.

Jessy trivdes som en råtta i en container hos oss på Loftet. Hon stannade till idag morse. Gårdagen spenderade vi med att slå våra kloka huvuden, och mjällrika hårbotten ihop för att komma på smarta och livsnödvändiga visdomsord.
"Hellre en död jurist än dötrist".
Endel av dem är så genomtänkta och snuskigt smarta att vi omöjligt kan publicera dem innan vi skrivit kontrakt med Schildts.
Jossan lagade älgfärsgryta. Vi uppskattar vår hushållerska till vän mer än någonting annat i dagar som dessa. Jag är egentligen inte alls deppad, men deppar för andras skull. Egentligen flyter jag på lika bra som en smällfet korvgubbe i döda havet.
Jag och Emme hade lust att lipa oss tomma till en sockersöt story och bestämde oss för att placera oss framför bioduken och kika på New moon, samt dregla över muskelpaket och vackert bleka, blodsugna skönheter. Jag bjöd Jimmy på en röd nalle. Han var lika lycklig som ett barn som ännu inte fattat att jultomten inte existerar.
Filmen var den sämsta på länge. Thank God för att Jacob hade tränat sedan film nr 1. Det gjorde det hela lite lättare att genomlida. Slutet var det sämsta i världshistorien.
Jag var besviken. En besvikelse som jag trots allt ganska fort glömde efter en sjukt bra födelsedagspresent.

Live from Loftet...

Emmes telefon ringer...
Skålen är obevakad.
Jag måste knycka några popcorn medan jag har chansen.
Emme säger nuförtiden samma sak till varenda en människa som ringer.
Hon behöver lite ny livsinspiration.

Idag har jag läst om det osynliga barnet, skrattat ihjäl mig åt nya eniro-reklamen och suckat åt folket i paradise hotel. Jag tror jag borde försöka få tag i Micke och diskutera dispyterna i serien. Det är trots allt hans fel att jag började se på eländet.
Jag har också varit effektiv i mitt skolarbete och lyssnat på en föreläsning på nätet. Jag besökte drömmarnas land efter 10 minuter. Jag klappade mig själv på axeln och berömde mig själv för att jag i alla fall försökte. Jag intalar mig att allt ändå på något sätt fastnat i skallen sådär omedvetet medan jag passivt lyssnat.

Jag och Axo har konstaterat att vi i fortsättningen endast skall le, nicka mot varandra och sjunga Highway to hell, då vi festar ihop. Endast för att undvika problem och missförstånd.
Jag har varit obotligt hungrig idag. Det måste vara något med vädret.
Dr House är min nya idol, och nu ska jag samla krafter inför en tandborstning.

See ya, wouldn't wanna be ya

Happy birthday

Vi kikar på hästlöpning på Loftet. Jessica komponerar låtar till Emmes ära, på en ostämd gitarr.
Jag känner inspirationen strömma i mina ådror. Blogg it is...
Jag är nu 20 år. Förutom ett lätt illamående och möjligen en djupare rynka i pannan, så känns det inte så hemskt annorlunda. Jag är fortfarande litet barnslig, högljudd...och kort. Det är fruktansvärt, men det är dags att lägga svart på vitt och inse det fruktade.
Jag blir inte längre.

FREDAG

Shit men de e klart de e nice.
Svenska klubben på Fontana. Mycke bra. Missa hela keikkan. Emmelina fick sin vilja igenom hela kvällen genom att köra "jag är ju lite ledsen"-stilen.
Jag sket i 8 euro för att offra mitt liv för en döende. Blev ombedd att dra helvete hej. Överreagerade och Belle's angels var inte sena att ta tag i saken, och döda den döende lite till, vilket senare ledde till otroliga dispyter, och salivfyllda konversationer.
Spottet yrde och käkarna spändes. Tårarna flödade så att jag fick saltskador under ögonen.
Vid ett drog jag och Jossan hem.
Vi käkade en 3 euros hot-dog som var värt varenda korvöre.
Bestämde oss för att det var dags att koncentrera oss på andras problem och kollade 3 avsnitt Paradise Hotel. Idioter.
Jag föll in i en djup och drägelrik sömn.
Plötsligt fylldes 74 kvadratmeter av mansröster. Jag hann stelna till och tänka "Huvmannen", tills jag lättad kunde urskilja min sambos röst. Jag kände mig ganska säker på att inte ens Karlsson skulle dra hem med Huvmannen, men bestämde mig endå för att inte gilla de jubelidioter som bestämt sig för att väcka mig halv 5 på morgonen. Någon pajade på min rygg och gratulerade mig. Jag slängde dynan över huvudet och bad dem dra åt den djupaste av djupaste skogar. Emme fnittrade som en upphakad cd-skiva och undrade om hon möjligtvis ställt till med problem sådär på morgonkvisten. Jag gav henne mördarblicken.
Jessica tuggade i sig cheeseburgers och somnade sittande på mitt golv.
Sorglig syn.
Våra besökare visade sig vara mycket trevliga. Karlsson är nu påväg till Thailand och jag fick en räkcroissant till frukost. Oh Happy day!

Vi är alltså inne på Lördagens hapennings already.

Inflyttningsfest @ Loftet

Happy birthday to me.
Mycket bra vänner och presenter.
Vi stressåt på Amarillo för att hinna få allt i ordning innan partajet som skulle börja 18.00.
20.30 satt vi fortfarande fyra brudar med en 20 liters bålskål, tre chipskålar och min nylagade playlist i all vår besvikelse runt vardagsrumsbordet. Vi bytte meningar som "God bål", "trevlig inflyttningsfest" och "bra låt".
Mathilda kom med en chokladplatta.
Vi kände oss patetiska och kastade med jämna mellanrum blickar åt balkongräcket.
Så small det.
Fullt hus.
Vi kände lyckan återvända och grannen kaoset anlända.
Hannes hade den fulaste outfitten världen någonsin skådat och bekände sina erotiska känslor för mig. Jag uppskattade ingendera men var glad över att han dök upp.
Axo gav en snitsig skylt med texten: "Beer is cheaper than therapy".
Jag funderade i 5 sekunder över om hon riktat det åt mig personligen. Men beslöt mig för att hon nog mera tänkt på Emme.
Mycke bra. Simme gav oss världens vackraste kort. Jag var förundrad över hans konstnärlighet. Guess that's why it's good to be him.
Karv befallde någon att hälla glögg i vår bålskål.
Sara var mycket söt.
Idas nya frilla var en hit och Vicki hade som vanligt många järn i elden.
Emmes rum förvandlades till en fightclub.
Om vi skulle överföra det hela i fysisk mening så skulle blodet fortfarande flöda, och 2 av 3 skulle ha fått knacka på pärleporten. Men det redde sig.
Ollis var smockfullt och Micke blandade en drink som tog 1 och en halv timme att suga i sig.
Trr trr trr levererade med bravur. Jag galade dressed for success så ögonbollarna blev rödsprängda och rösten försvann som en vind och svetten rann på min kind.
Kamila hade fiilis.
Joel somnade vid bordet och jag ansåg att det möjligtvis var dags för dagens goda gärning. Never again.
Jag har släpat, burit, slitit mig i håret i ren frustation och suckat åt en beställning på Hesburger..."Yks, bigmac ateria kiitos".
Jag fick många "vi lider med dig-blickar".
När jag trodde det värsta var över och eländet satt säkert med sin hamburgare i köket gav jag mig back to business och kämpade vidare på dancefloor.
När jag gav upp var situationen i köket fortfarande oförändrad.
Jag tror jag somnade i ren och skär ilska, och trodde att jag skulle dö när , " Var jag ut igår?", nådde mina öron.
Insåg att det hela sist och slutligen var ganska roligt.

Idag har jag gåshudat till Calle i idÅl reprisen och käkat. Jag känner mig mycket slö. En 20 årings kropp återhämtar sig tydligen inte lika snabbt som en 19 årings.
Masa käkar popcorn och asgarvar åt Robert Gustavson.
Emme har tydligen sopat friskt omkring sig under nattens lopp. Vi hade ingen aning om att hon ens kunde slå. Det kan hon i varje fall. Fråga Masa.
Vi har gått på julöppning och konstaterar att det var totalt onödigt, lakritssnörena såg inte ens goda ut. Vi stötte på Sunkken och Jimmy som letade gratis pepparkakor.
Det kommer inte att uppstå en enda vettig situation idag. Vi tar natten.

Emme har genomlidit svininfluensan.
I och med detta, skippar jag all tanke på vaccin och otäcka biverkningar och kör på filosofin
"klarar hon det, klarar jag det".
Stackaren låg hemma och såg till sist så sliten ut att Ratti kände sig tvungen att klämma ur sig några uppmuntrande ord, "Vad du är söt då du är frisk".
Emmelina blev mycket glad. Hon har nu sett dagsljuset och upplevt världen utanför Loftets fyra väggar.
De senaste dagarna har gått lite i dimma.
Vi på Hovrättsesplanaden har med glädje bjudit fatilappssnåre på mat två gånger.
Han blev så lycklig att han inte ens hade hjärta att kommentera mitt löjliga och totalt oerfarna tortillaätande.

Däremot tackade han oss med en parodi på "fiilisbelle".

Måndag

Vi ställde till med lasagne, lasani, lasaanch (kalla de va du vill) partaj på Loftet. Rattis "samvete" spelade in och han avböjde inbjudan enda tills han fick nys om att en hel hög med annat hungrigt folk var påväg. Jag tror att han vid det ögonblicket slängde sin franska och korv raka vägen in i frysen på nytt.
Vi kockade med glädje, och slogs mellan varven. Min ninja-teknik blev utskrattad.
Hatkärleken låg tjock i luften. Ni ska veta att om det är något som Ratti är BRA på, då är det tammekatten att laga lasagne! I Kronoby kallas han lasagnekungen. (hahaha)
Vi suckade, nickade och lät honom hållas.
Med gemensamma krafter lyckades vi varva pastaplattor med köttsås.
Masa var så vrålhungrig att han nästan vände upp och ner på hela formen i all iver. Det slutade lyckligt.
Jag och Jossan klarade inte av den kiss o bajshumor som uppstod vid köksbordet.
Det sjönk 4 liter mjölk, och någon klottade lingonsylt på våra vita köksstolar.
Hannes erbjöd sig att diska. Jag hade mina misstankar, men valde att tro gott om den plötsliga vänligheten. Never again.
Våra tallrikar var borta.
Vi övervägde möjligheten att han kanske snott dem, och tyckte oss minnas att han sett aningen grovare ut då han lämnade loftets trygga bo.
Vi sökte i frysfack, städskrubb och underklädeslådor. Ilskan började ge sig till känna.
Så fann hon dem, Råddvals, our superwoman... i Emmes korg med smutstvätt, där bland fotsvett och navelludd låg de...tallrikarna.
Vi kände, vid just det tillfället, att vi aldrig kommer förstå Replothumor fullt ut.

Tisdag

Mycket trött. Dagen innehöll inte så mycket vettig sysselsättning förutom en lektion i skolan.
På kvällen stegade vi iväg mot Slottet.
Ollistisdag. Say no more.
Dennis sken upp vid vår ankomst. Jag kastade en blick på hans T-skjorta med trycket "Sku du?"
,och insåg med ens hur mycket jag saknat nagukillen. Hans skämt hade inte blivit bättre.
Oskar hade en fin skjorta och lock i pannan. Joel va full som vanligt.
Emme var yr och tog sig en powernap. Jag joinade i 3 minuter.
Sömnen och ett försenat morgonhumör slog mig i ansiktet, så jag spenderade några minuter framför Lejon Kungen 3 med Micke och Jossan.
Vi hann konstatera att Ratti fått sitt kroppsspråk från Timon, och Micke möjligen från Pumba. Radarparet.
Ollis var aningens folktomt. Masa kastade in popcorn och malde dem snabbare än en flismaskin.
Någon okänd försökte krama mig mot min vilja och berätta hur söt jag är. Jag blev livrädd och sprang iväg för att gömma mig i narikkan.
Konstaterade att det är omöjligt att gömma sig på Ollis.
Security talade om för mig att han ombetts att hålla ett öga på mig. Jag var lika röd som Ronald Mc donalds hår och gick som en skamsen kamel. Jossan skrattade och jag insåg vem som varit framme och gjort hyss.
Very funny.
Vi sjöng Ja må han leva så att Micke rördes till tårar, eller också var han svettig.
Vid ettsnåret blev det för kämpigt för mig att hållas vaken.

Onsdag

Skolan blev för mycket och fick helt enkelt utebli.
Jag satsade istället på 12 timmar skönhetssömn utan märkbart resultat.
Jag är nu fortfarande snuvig. Troligen p.g.a. att någon jäkel fylld av egoistiska tankar låste ut mej. Jag planerar redan en kommande hämnd. Sweet.

Än en gång har det lipats till P.S I love you. Det gick varken att skylla på kalla vindar eller hackad lök denna gången heller. Det är bara att konstatera. Den är vacker. Mycket vacker. Jag är kär i en irländare.

Någon gång under söndagkväll, hörde vi ett mycket efterlängtat "kråtande", som vi säger i nyland, i nyckelhålet.
EMMEE!
Hannes tappade hakan och förstod nada, när vi rusade upp ur soffan, sprang fram till dörren och överföll Emmelina innan hon ens hunnit fatta att hon var hemma. Hon såg ut som en liten borttappad flykting, med hela sitt liv nerstoppat i en backpack.
Loftet är sig självt igen.

På måndag kom alla känslorna på en och samma gång. Kära återseenden. Jag fick än en gång realitycheck och funderade över vad det egentligen var som jag hade saknat med Maki under de 3 senaste veckorna.
Är det för att han avskyr mina kläder?
Älskar att komma med spydiga kommentarer?
eller... för att han tror att jag är lika böjbar som en gammal och möglig morot? Jaa-a , jag vet faktist inte.
Blåmärken är i varjefall en del av min vardag. Än en gång.

Tisdag
Emmes ollisabstinens var så tydlig att man kunde ta på den. För min del skulle kvällen spenderas med klassen.
Vasaloppet.
Vi begav oss, gående, cyklande och körande till 7 cribs var vi blev bjudna på allt från bakverk till sangria. Vid sista punkten var jag och Jossan så hungriga att vi för vårt eget bästa, var tvugna att springa Mc D. Vi undvek på så sätt ett kaotiskt slut på kvällen. Vi besökte slottet där Micke bjöd på världens bredaste leende. Emme hade fiilis . Hannes var sjuk. Maki grinade illa åt min "80-tals väst".
Det var också några andra som såg lite halvrubbade ut. Jag tror att de kanske hade agerat försöksrabbits och smakat på Slottets egna vin. Jag stod över. Bieffekterna såg alltför plågsamma ut.
På Oliver's hittade jag en mängd glada människor.
Emme hade dragit sitt triumfkort och var mäkta stolt.
Dj Razze var nyklippt och otroligt snygg.
Brudarna dreglade ner glaset, vid Djbåset.
Micke var lycklig över sin lediga dag och lyfte mig i ett glädjesnurr ute i snöslasket. Let's dance nästa!
Emme bestämde sig för att göra en payback för mitt utelämnande av hennes flashande, här på bloggen. Jag var häpen och totalt nollställd. Masa diggade.
Jag drabbades av en stalker och Maki njöt olidligt av detta. Det lilla jävliga flinet under fjunen gick inte att missförstå. Jag var tvungen att springa undan min förföljare och var inte sen med att skälla ut Makkan för detta.
Han blev så till sig att han vid nästa stalkeranfall förklarade för stackaren att han var min pojkvän. Jag var mycket tacksam, kände mig som om jag befann mig i en klichig film, mitt under ett sådant där "You're my hero" moment, så jag föreslog att vi kanske skulle bli tillsammans påriktigt.Jag fick inget svar, men eftersom jag är en hejare på att tolka ansiktsuttryck kunde jag se att Maki absolut inte ansåg att vi skulle leva lyckliga i alla våra dagar. Jag deppade i 3 sekunder.
Jag anklagade Oskar för att alltid gå hem tidigt och hämtade min jacka 5 minuter senare. Bra där.
Emme surade och Josefin pussade mig.

Onsdag och idol

Hannes ynklade och trodde sig vara dödssjuk.
Maki berättade för oss om ett cykeläventyr som slutat med ett mycket intimt möte, med en lyktstolpe. Cykla med ögonen slutna?
Mycket idiotiskt beslut.
Jag tvivlar dock på att han lärt sig av sitt misstag.
Masa lagade mat åt oss hovrättskvinnor.
Vi taggade på Loftet.
Lotta fyllde år och bjöds på glass i strut. Mycket classy.
Vi slapp köa.
Idol drog igång med Hannes as Janne Grönroos och med Joel, Åsa och Eirik i juryn, som Zäppin, Krista och Feki. Vi skrattade så vi grät. Sångarna var mycket duktiga. Jag var imponerad.
Vinnaren var en energisk och snygg tjej med grym scennärvaro. Hon visste var hon hade sig själv. Hon sjöng också en av favoritlåtarna så mitt röstval var säkert.
Lyckad kväll.

Jag har idag, omänskligt tidigt vaknat av exakt 15 larmsignaler. En idiot som packat "fiiiiliiis-väskon", och hans slitna medföljare som verkligen såg ut att ha haft bättre dagar, stegade iväg till tågstationen och jag somnade om i ren irritation.
Loftet fungerar nu som sjukstuga. Emme ligger i feber och jag har fortfarande sandpapper i halsen. Varena muskel i kroppen värker.
Vi vilar, vilar och vilar.

Snorigt

För tillfället taggar de flesta hårt inför en 90-tals kväll utan dess like!
Jag , i min tur...Avböjer, deppar, suckar och snyter mig.
Inser nu att jag inte är odödlig.
Ylläri. Of course.
Innan jag smäller med pannan rätt i en vägg eller, i typ ett fönsterbräde, mera min nivå... så, måste jag ta mig själv i kragen, gömma undan allt som kan tänkas ge mig en obotlig fiilis och vira in mig i ett täcke.
Jag vill så gärna, men vad jag än har intalat mig själv, så är jag ingen superwoman, har inga fantastic four egenskaper, föll inte i en gryta med mirakelelixir som liten, och inte har jag ett helt opåverkat immunförsvar.
Jag är slemmigare än skolkökets såser.
Huvudet fungerar inte alls (våga int ens tänka en tanke som "like that's something new")
Inte idag. Jag är ynklig, lite gnällig.
Självömkan.
Jag har staplat igenom en saga på det andra inhemska språket idag, i skolan. Dagens prestation.
Jag har iakttagit the funny crew då de roastat Pernilla och Markoolio.
Magnus Betnér är dagens hjälte.
Jag har också somnat på soffan, dreglat ner min finaste kudde och kräkts lite då jag vid uppvaknandet kom att minnas var denna vackra dyna befunnit sig för ca en vecka sedan.
Nu mår jag om möjligt ännu sämre.
Ikväll ska jag tänka på allt annat än all the people på ollis och ge mig några tröstande klappar på vardera axel, och också på jossans axel, för vår otroliga självdisciplin.
Om ni uppnår fiilisklimax ikväll och anser att ni känner er tvugna att ringa och meddela detta så att jag också får vara med på ett hörn.
DON'T
Jag mötte den kvinnliga delen av paret som stred tidigt på torsdagmorgon, i trapphuset idag..."Make love, not war"-grejen...ni minns va?
Jaa, av hennes ansiktsuttryck att dömma, gjorde hon det också.
Jag skämdes i 3 sekunder.
Finland är inte landet där man skall dra onödiga läppän för redan uppretat kvinnfolk. De flesta är tydligen sura som härsken piimä, och jag borde ha fattat bättre. Mitt sätt att sprida kärlek fungerar helt klart inte på den del av befolkningen som kommer från Venus.
Jag har nu kikat på klippet "ICA-jerry" allt för många gånger och börjar bli litet orolig för min sakta men säkert borttynande känsla för humor.
Denna lugna Fredag ser ut att bli, the one and only, lösningen för fortsatt existens.


Laters

Blod, svett och tårar

Onsdag

Dags för den efterlängtade vikingafesten.
Jag var taggad till noll. Jag kände ingen smak av strampenlunchen och ögonen sved.
Micro och Mini travade mest omkring på stan och väntade på att fiilisen skulle ge en rak höger och smälla till ordentligt.
I Lindex underklädes avdelning... Där hände det. Just där och då kände vi livet återvända och konstaterade att det nog skulle bli a hell of a night trots allt.
Fiilisboxen stod fullpackad på Loftet.
Fiilisboxen är namnet för den tvättkorg som vi under tisdagens lopp fyllt med diverse coola, asballa, lite löjliga och livsnödvändiga saker. En awesome födelsedagspresent världen sällan skådat. Jag tror att det var bra att vi övergav idén med två levande hamstrar.
Micke meddelade att de i så fall skulle ha kunna kört "vems dör först".
Djurplågeri. Nono.
Vi begav oss till Slottet. Mickes rum var fyllt av party people. Masa var kärlekssugen och överlycklig på ett lite ostabilt vis.
Vi skrålade och övergav presenten.
En säck potatis.
Födelsedagsbarnen, som uppenbarligen trodde att det var vårt resultat av 25 kloka huvuden som slås ihop för att komma på en hejdundrande bra gåva. De försökte skratta lite lätt och visa att de uppskattade vår goda humor.
Masa dök lyckligtvis upp med den äkta varan och reaktionen svängde radikalt. Det luktade glädje och uppskattning all over the place.
We love you guys.
Bussen anlände och magarna hade börjat ta ton.
Man såg helstekt gris i allas utsvultna ögon. Vi var som ett gäng tigrar i hungersnöd.
Någon sölade, så vi sprang ut ur bussen och in till Ollis för att hinka i oss varsin shot som grund för det kommande skrovmålet.
Micke var gladare än ett naivt barn på julafton och studsade upp och ner medan han klappade i händerna, och utropade sin förtjusning över det faktum, att vi hade en hel buss i vår tillfälliga ägo.
Hjulen rullade och och jublet steg.
Reseledare Karv grabbade micken för att berätta litet om färden och omgivningen. Masa fick för sig att briljera och stal rampljuset. Han berättade mycket utförligt om hur betalningen av bussresan skulle gå till , och vem som skulle ta emot pengarna.
6 euro åt Michael Wahlroos. Vi hade alla fattat efter första gången.
Axo berättade för oss hur trevligt det är att växa upp i Sundom. Hannes och Josefin lärde mig "vår busschaufför".

Väl framme rusade vi in för att klä oss i kåpor och vikingahjälm.
Två horn:fläckfri,
ett horn: slagsmål,
inget horn:våldtäkt.
Min hjälm var allt för stor, eller så huvudet allt för litet. Någon smårolig idiot påpekade att om jag tänker mera så kanske huvudet växer ifatt hjälmen. Jag himlade med ögonen, slet åt mej en bakad potatis och stack kniven i en saftig köttbit.
Vi sjöng gamla vikingasånger, slickade vikingablodet från våra läppar, torkade våra flottiga labbar på varandra, spottade snus och svor.
Masa slängde matrester i Kamilas vinmugg och tog sedan en välförtjänt tupplur på trappan och någon skrev hela min arm full med sprittusch.
Vissi bjöd glad i hågen på dricka och svalde nästan sin egen tunga då räkningen lades på bordet.
Jag va inte bitter.
Stort tack till Micke och Ratti för hela tillställningen.
Myycckke bra.

Back in Vasa city

Ollis var tomt så när på ett gäng före detta vikingar med fulla magar och minds.
Kom igen Lena. Fantastiskt. Vi drog vidare till Fontana. Masa och Kristel körde några underliga moves på golvnivå och Drama stegade in genom dörren. I'm sick of it.
Jag blev våldshånglad under mitt tappra försök att hitta micke och axo...

What to do what to do.

Vi begav oss tillbaka till Ollis. Micke skulle hämta jackan och jag skulle prompt gå hem.
Axo bokstavligen släpade mig iväg mot sky. Halvvägs insåg även jag att Sky's väg nog var den rätta vägen. Jossan introduserade skylonkeron, och jag föll som en fura.
Me and Axo konstaterade att vi ogillar brudar och ibland kan bli lite lättantändliga under en sen partynight. Tacka Gud för likasinnade kvinnor.
Jag blev påmind om min armbåge för någon helg sedan. Oijoij.
We stayed until the bitter end...eller tills 120 kg muskler visade sig på damtoaletten för att informera oss om att de stänger, och att vi helst skall befinna oss på utsidan då det händer.
Det snöade då jag gick hem.
Utanför Ytterdörren stod ett par och bråkade. Jag föreslog
"Make love, not war" och gav dem mitt vackraste mitt-i-natten-leende.
Bruden gav mig en krigisk blick.
Killen sken istället upp och frågade vilken våning jag bodde på.
4, svarade jag, gick in och kunde höra tjejens armbåge smälla i killens revben.
Jag förstod att jag med mina ord inte hade lyckats med att bespara ett par i kärlekskris det drama jag hade tänkt mig.

After all. En mycket lyckad onsdag med allt vad den innebar.

Jag mår sämre än en pungråtta med morning sickness.

Jag är fruktansvärt trött på att hosta, vara snorig och inte kunna sova. Min kropp har drabbats av konstiga bieffekter. troligtvis p.g.a alla jäkla jalapenos som jag tryckt i mig utan att egentligen känna någon smak.

Jag hatar alla skolarbeten och överväger allt för ofta att slänga en stänkare i den regelbundna finrexinmuggen.

Jag citerar Ratti

"Life is a moootheerfuckeeer". Right now...yep. That's exactly what it is.

Dramat i staden forsätter. It goes on and on. Hålla sig utanför?

Lättare sagt än gjort.

Jag har äntligen ett eget exemplar av

P.S I love you. Jag har säkert sett den 6 gånger nu. Jag läcker som ett durkslag varenda gång.

Jag ska flytta till Irland.

Vi skulle kika på den igår. Koncentration noll.

Jossan låg utslagen på soffan, och jag tänkte mest på vilka dumma beslut jag gjort och fortfarande gör. Jag hörde konstiga läten från postluckan. Hannes.

Han såg på mig som om jag vore en skadad hundvalp och kommenterade valet av sånger på min playlist.

Gårdagen innehöll bara en massa minus, och den här dagen har inte börjat bättre. Någonting är fruktansvärt fel. Jag diskade halv 2 på natten(!) och låg och vred mig till 4. Min mage har bestämt sig för att börja krampa igen och grannens katt i Tenala, har blivit överkörd... Det sistnämnda betyder ungefär lika mycket för mig som en nertrampad dammråtta, men eftersom jag nu ändå är inne på ett negativt spår där allt bara känns fel så kan jag ju lika gärna tycka synd om kattkräket också. Jag brände mig på strykjärnet i dag morse och bet mig själv i kinden.

Så här kan det absolut inte fortsätta, så jag ska ta mig i kragen på en gång och tvinga mig själv att se allt det positiva i detta mayhem.

Denna tisdag kommer spenderas under täcket. Lätt.

Jag tvivlar på att någon blev lyckligare av att läsa detta inlägg, vilket betyder att jag lyckats. Jag orkar helt enkelt inte se på glada människor idag. Jag är själv oförmögen till att ge ut så mycket som ett skrattliknande läte utan att tappa andan eller förvandla min näsa till en snorfontän.

Kill me.

Okej...Livet ser genast lite ljusare ut... Min käre svenska vän har skrivit en kontaktannons, åt sin inneboende kanin.

"Hårig vädur med pepparkaksbruna ögon söker tjej med sprätt i benen att dela en morot med, stamtavla spelar ingen roll, hare som albino..."

Livet kanske är påväg tillbaka trots allt. Min grymma humor existerar i alla fall fortfarande. Vilken lättnad.

No mans land

Snow Patrol. Gotta love them.
Hösten gör mig alltför gråtmild.
Jag vakande aldrig riktigt idag. Dimmadimma.
Om jag ser ut som en fågelholk då ni talar med mig... Håll ut!
Jag har kikat på en usel film hos grannen. Jag hatar att välja film. Valde som alla gånger fel.
The wrestler. Yippiyayeeei. Det var synd om honom från början till slut.
Det känns som om det finns mycket sorg över Vasa just nu.
People who loves you. A och O.
Jag har stans skitigaste hår, sjukaste ögon, torraste läppar och haka.
Joel beskrev det hela som en Tjernobyll katastrof. Mitt självförtroende sköt i höjden. You can only imagine what it looks like. Mycket fult.
Jag befinner mig i no mans land. And I hate it.
Leidon.

Fredag

Jag citerar Hannes och säger "myycke bra" dag.
Det skulle såklart inskaffas utstyrsel till Halloween.
Ratti var stressad och hade brist på ideer.
Jag gjorde så gott jag kunde och kom med alla möjliga fantasirika förslag.
Rattis höjda ögonbryn och skakande huvud sade mig att de inte föll i god jord. Han undrade varför alla mina ideer innehöll liten karaktär eller bar överkropp... Jag hade inget bra svar på den frågan.
Masa var sliten och delade med sig fruktansvärda tankar om att bege sig till Nowhere
(läs Jeppis) på lördagen. Jag surade. De bråkade med mig.

Träffade Hannes och Jossan i stan.
Fun toy gav oss roliga upplevelser och dammade av vårt barnasinne. Jag övervägde att köpa en legoborg.
Hannes skulle agera catwoman och Ratti gammaldags hembiträde. Micke sökte efter något som skulle göra honom mera "fé-lik". Tyll och tights.
Micro och Mini inhandlade varsin piska. De kom aldrig till någo nytta.
Att jag stått skräckslagen och tryckt bakom en dörr p.g.a. rädsla för djävulskapet räknas liksom inte.
Kvällen gick som vanligt åt till Idol. Vi myste på loftet, åt plättar och så hejade vi förståss på Calle! Vi älskar honom. Ratti försöker dölja sin förtjusning över Calle med att ge honom öknamn. Det är ingen som går på det.
Jag klarade inte av att se på Rabihs framträdande. Masa jämförde tama Rabihs röst med en smygfis. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. För mig är det hela som ett bordshörn i huvudet.

Vi begav oss en sväng till Slottet, som var...skinande rent(!)
Hannes och hans nyförlovade vänner spelade "terapi". Råddvals listade ut vad det hela gick ut på och erhöll många +poäng. Vi visade oss på Ollis. Ganska dött. Men vad gör man inte för sina hårt arbetande vänner. Man måste ställa upp i vått och torrt.

Lördag

Kollade på en av världens bästa filmer. Pulp fiction. Legendarisk.
Jag kan nu allt, eftersom jag hade turen att få höra alla repliker två gånger. Love it.
Mot kvällskvisten dök Josefin upp och senare också Hannes och Anton.
De sistnämnda förvandlades step by step till Jasmine och Catwoman. Min bh har aldrig fått uppleva ett så hårigt bröst som den kvällen. Jag måste medge att Hannes nog var en riktig fox i sina trikoer, c-kupa och skäggstubb!Han doftade till och med gott.
Vi begav oss till Ollis redan vid 9.
Full fiilis.
Folket var redan i gång med att riva stället. Vi fann en liten, sliten och inte alltför stilig fröken med Dolly Parton rattar, sittande vid bardisken.
Ratti.
Han hade briljerat på de mest konstiga vis på Hankens sitz.
Hannes tilldelade oss låtar. Jag älskade allt och alla.
Snövit hade mycket håriga ben och illamatchande skor. En clown blev utslängd, Den lilla fén i bardisken blandade sockersöta shottar, log sitt allra bredaste leende och 2face var mycket imponerande. Linda var hottaste djävulen på stället.
Min mage vrålade högre än Riff Raff Ruff så jag och Jossan drog höga knän till Mc Donald's. Det satt bra.
Jag hämtade min jacka och där slutade kvällen för min del. Jag var glad. Väldigt glad och några timmar senare mycket sömnig.
Jag pantar på några sjukt bra bilder. Men av rädsla för att hannes och rasmus ska kittla ihjäl mig så låter jag dem förbli opublicerade. Fastän det kliar i fingrarna...Ryck mig i ärmen och ni kommer få er ett gott skratt och med pant på mitt eget huvud...en totalt förändrad världbild.

Denna dagen ett liv...Och ett sådant liv sen.
Jonski förgyllde med goda nyheter.