Roadtrip

Igårkväll ringde Ratti för att meddela den horribla sanningen att alarmet skulle ställas på 4.00 a fuckin m!!Start mot nyland 5.00. Jag grät nästan och Rasmus bad om förlåtelse för denna pina otaliga gånger. Han , som alla andra vet, att jag är elakare än The Grinch och om möjligt också grönare innan lunchtid. Morgon stund har guld i mun. My ass.
Jag påpekade dock att allt var lugnt medan jag i mitt huvud upprepade samma 2 ord gång på gång. "Flippa inte Flippa inte Flippa inte Flippa inte".
Ratti lovade att krama mig hela vägen ner till H:fors.
Taget.
Lätt.
Jag tog mig till fjäderholmarna, hade tydligen utfört en kortare diskussion i sömnen och vaknade sedan av att telefoneländet vibrerar och tjuter någonstans under min rygg! Jag fattade ingenting. Ratti på displayen. Klockan visade på 04.57. Jag bröt ihop. Hur var det möjligt! Varken jag eller Råddvals hade så mycket som lyft på ett ögonlock då larmen gått av. Möjligen för att någon jubelidiot (läs Hannes), tyckte det var väldans kul att ringa tusen gånger under nattens lopp. Han hade tydligen haft en mycket lyckad oktoberfest. Det gläder mig. Men vänta med nöjesnyheterna till följande dag the next time(!)
Jag är dock tvungen att erkänna att litet är mitt fel. Jag hade trots allt sagt att han skulle ringa efter sitzen...vid 12... Då Replotmannen (innan sitzen) hade planerat att avsluta kvällen och dyka i säng. Han ringde. Men det var fasen inte vid 12. Så vår lilla miss med uppvaknandet denna morgon är Johannes fel.
Ratti klingade på och uppmanade oss att skynda. Jag har aldrig varit så sur, eller så snabb i hela mitt liv. Ratti vågade knappt se på mig och Masas kommentar senare löd " Du ser nog riktit bra ut för att ha sminkat dig på 15 minuter". Love you guys.
Tidningskillen denna morgon skrämde livet ur mig. Jag hann bara tänka "huvmannen" innan han lade benen på ryggen och bokstavligen flög ner för trapporna. Han hann slänga oss ett exemplar av Vasablaadi.
Väl i bilen smilade Masa upp sig och hälsade glatt som en vrickad lärka.
Käftan.
Jag var surare än en härsken grädde.
Efter några kilometer började livet återvända. Vägen ner gick smärtfritt. Jag sov och dreglade mig igenom den största delen.

Vi släppte av Rasmus , som skulle ta ödet i sina händer och skriva inträdesprov. Vi kramade honom, önskade lycka till, medan vi i våra hjärtan hoppades på ett litet failure. Vi vill ju inte att gossen flyttar.

Vi övriga muntra roadtrippare drog iväg till IKEA. Jag hade köttbullar i huvudet från första början men tillät mig att njuta av alla frestelser Ikeas modellhem har att erbjuda. Vi var totalt tagna. Masa var mest imponerad av sin egen akter. Då en spegel dök upp var han inte sen med att stoltsera med hockeyröven. "Den är stor, men tränad". Det ni. BABY GOT BACK! Vi skakade på våra huvuden och fällde några glädjens tårar.

Vi konstaterade att Ikeas "billiga mat" är bullshit och så deppade vi lite över mjölken. 1 euro. För ett glas. Det är fruktansvärt.

Jag lassade i saker i min kärra lika snabbt som jag plockade bort dem igen. Var ekonomiskt smart, ekade i mitt huvud och slutade med mycket få inköp. Emme , jag har inhandlat ett strykbräde. Nu ska det strykas så att svetten lackar i pannan. Jag ser detta som ett steg mot en tvättmaskin.
Förutom detta köpte jag värmeljus och en sälliknande terrier åt Ratti.

Vi har avverkat hundratals kilometer i sittande position. Jag är totalt bortdomnade och har huvudet fyllt av skitiga vaddtussar. Jag lider verkligen med hankeiten som åkte snålskjuts med oss påvägen tillbaka. Jag och Josefin på övervarv samt Masa i sin komiks klimax är inte det allra gästvänligaste och kan i värsta fall avskräcka nykomlingar. Tyvärr hade vår gröngöling inte så många andra val. Det gällde helt enkelt att stå ut eller att hoppa av i 120 km/h. Jag är mäkta imponerad av att han höll sig kvar i bilen.

Klick*. Himlen föll ner och någonstans är en i nuläget lyckligt ovetande person about to get ett litet otrevligt meddelande per post... I sifferform.
Shit happens. Pengar är materiellt stuff anyway. Kalla det en försvarsmekanism om ni vill.

Nu sitter jag på loftet och chattar med Jossan som i sin tur sitter på andra sidan väggen.
"Denna dagen ett liv". Vi är så trötta att vi inte ens orkar prata. Jag skall meddela henne om ett färskt inlägg nu.

Imorgon är det Fredag, vilket betyder helg, Idol och myskväll på loftet. Vi har en kockduell att se framemot, och jag njuter nu så gott jag kan av ett fläckfritt kök.

If looks could kill, I'd be in trouble right now.

Måndag

Masa jublade fortfarande över Liverpools sköna seger.

Uniteds förlust var bitter för många, vi gjorde allt för att känslan skulle förbli... ...bitter.

Lyckan framkallade snälla tankar hos Emet. En pannkaks-kväll tog sakta men säkert form.

Jag och Jossan blev påkörda bakifrån av brunbergs. Irritationen var olidlig.

Väl hos Masa tjöt brandalarmet lika mycket som vi själva då vi lät Robert Gustavson underhålla oss den måndagskvällen. "Fråga Bertil" gav mig kväljningar, och Ratti körde en favorit i repris och välte ett mjölkglas över mig,

tomt...luckily.

Masa erhöll pluspoäng för sin buckliga men utsökta pancake och oroade sig över frysta potäter.

Jag var sällsynt kramsjuk och fick ingen sömn. Emme kom hem!

Tisdag

Jag hade briljerat i tenten. Vackert så. Baby got brains. Nästa på hitlistan.

Lucas var mycket sömnig. Han hade nollkoll och letade efter bilen på fel ställe. Jag led med honom. Det var som att se sig själv i spegeln.

På finskan lärde vi oss månaderna. Hello. Nyttig info. Gosh.

Replotbrorsan kikade in på Wayne's. Jag hade lovat Josefin att inte jubla och skrika när han stegade in. Säkert p.g.a. stor risk för pinsam situation. Jag hade fruktansvärt svårt att hålla mig...

Hannes hann se typ 10 gula bilar på en 1 km lång väg. Min axel är grön-blå-lila. Jag såg tre stycken, varav 2 tydligen var "guldfärgade". Hannes sitter och pantar på ett par straffslag och jag AVSKYR denhär konstiga pampasleken! Jag skall ge en fet smäll för varje röd bil.

Max var påväg upp till Vasa. Ut på EN? njäääeeh.

Men när kvällen nalkas smyger sig fiilisen på. Sex on fire and that was it. Off we go.

Ollis. Jag, i mycket gott skick. Micke misstrodde mig. Jag lyckades aldrig övertyga honom. Jag härmade Kikes dancemoves som jag egentligen aldrig sett in real life.

Masa envisades med att hålla popcornskorgen i famnen medan han dansade. Han älskar Ollis popcorn. Vi älskar honom.

Jag var mycket lycklig .

Jag och Sunkken gav järnet till Kickstart my heart and yeeeah we kicked some ass. Juho gave mig nästan en hjärtattack i sexy bitch. God damn, vilken fiilis killen har. Omöjligt att hänga med. Michael Jacksons näsa skulle ramlat av på direkten.

Luftgitarren börjar kännas kronisk.

Ratti hade sina små svackor men jobbade bra. Grym energi. Han hade säkert stulit min också. För vid 2snåret började ögonlocken att tynga och en massa känslor trängde sig på. Vi hade endast ABC frukosten i tankarna, och jag hade i något ljust ögonblick tvingat Kike att lova att inte ge mig min jacka innan klockan 4. We were stuck.

Under denna väntan dissade jag stort. Mina vänner var stolta över mig. Fasst jag kan ju inte påstå att det var särskilt svårt att neka någon som kör med en raggningsreplik som "zebran har horn"..wtf. Vi var inte imponerade. Någon annan gnällde över att man aldrig ser mig på dansgolvet och jag frågade om han möjligtvis var född under en sten. En farbror undrade varför mina föräldrar skilt sig. Jag meddelade att de fortfarande är lyckligt gifta, och han beklagade sorgen...

Jag fick sitta i baksätet påvägen till frukostheaven. Jag gnällde över pissbrådska och lång väg.

Maten var lika slö och osmaklig som vi var. Micke somnade nästan med pannan i äggsmöret medan han fyllde ut skrattgroparna.

Skämten var urusla och sjuttons roliga!

Kike lärde oss att skala ägg.

Ratti misslyckades.

Just nu är jag sömnigast i stan.

Sanningens ögonblick

19.25 en söndagkväll. Känner mig just nu...

Lätt sliten, skitig och äcklig och litet hungrig.

Råddvals har begett sig ut på promenad med Kike.

Masa har efter envisa försök att sätta på Michelle, dragit iväg för att utföra något litet ärende. Han har lovat vara back för en movienight senare. I doubt it.



Vad har vi gjort?



Vi har, spenderat en onsdagskväll på Ollis med ca 7 andra likasinnade. Hey baberiba. Hemskt kul. Micke använde oss som försökskaniner vilket vi inte hade något emot. Vi blev underhållna med papperstrick och kände att livet verkligen är en fruktansvärt bra grej.

Vi har också misslyckats med vårt försök till att ägna torsdagen åt effektivt studerande.



Det tog vi igen på Fredagen.



Vi slet som djur. Alla i vår närvaro befann sig i livsfara och jag lipade över tritoniatenten.

12.30 gav vi upp. Jag var bitter på livet. Mötte en unge som stirrade på mig. Jag gav glinet "blicken".

Inget kändes roligt.

En plötslig snällhet bubblade upp hos oss sällskapssjuka hardworkers.

Jag och jossan bestämde oss för att bjuda gänget på tortillas.

Hannes och Ratti var de enda som dök upp.

Ratti mådde verkligt illa åt vår kunskapsbrist gällande ihopvikningen av ett tortillabröd. Jag ville inte ens lära mig. Han gav mig diverse menande blickar, himlade med ögonen åt mina bestick , lade maten i fel hals och svimmade nästan då jag dängde ketchup på det hela.

Jag var mycket utsatt under hela middagen. Jag mot världen.

Hannes drog iväg mot en folktom olliskväll och vi bänkade oss framför Idåål.

Långhalsade Erik levererade som vanligt,

Eddie drog min favoritlåt genom alla tider, Jag hade gåshud ända ner i tårna,

Erika var het i lederdress men saknade attityd,

Reesa gjorde mig besviken och förstörde en legendarisk låt,

Rabih gnällde något om bilar medan han smekte skiten ur micken,

Niklas borde klippa håret och skaffa sig ett jobb,

Mariette briljerade och...you already know it...

Calle ägde lätt.

Snåre drog några barnsliga skämt om Calles sexualitet och jag ångrade att jag tidigare på kvällen gett Ratti credits för att påminna lite om The man. Peter Jihde.



Jag var mycket stolt över mitt beslut att träda in i en ny fas i mitt liv. Fredagen gick som planerat i lugnets tecken. Det såg ljust ut.



Saturday



Jossan väcker mig runt 11. Jag bräkte som ett efterblivet får.

Det var tydligen dags för operation "köpa lakan till Hannes fula soffor". Ringde Hannes.

Vi förstod inte vad han sa, han svävade någonstans ute på fjäderholmarna.

Han lovade vara klar inom 3 minuter.

Vi tassade över till Slottet. Ringde igen. Han sov fortfarande och slängde ner nycklarna i sömnen. Vi överföll honom med iskalla händer och skrattade som Hyenor.

Kaffe på Görans. Jag erkände min syskonlika kärlek för Johannes. Jag rörde honom till tårar. Replot ska nu adoptera mig. Hannes i sin tur bekände sin kärlek för kakor och bakelser. Inte lika rörande.

Det delades ut gratis kramar på torget. Jag avstod. Jag hatar att kramas.

Vi köppte bruna lakan som visade sig vara för små. (Hannes...vad tänkte du med? jag sa ju att de inte skulle passa)

Vi kvinnor jagade den perfekta dressen medan grabbarna fixade oss en hamburger middag på Slottet. Nicke var mycket stilig och sprang iväg på ett 60 års kalas.

Vi åt, åt och åt för att sedan kollapsa i Mickes säng.

Tokio Hotel som jag egentligen inte har mycket kärlek över för, fångade mig med automatic just då i den där sprängmätta stunden. Den spelar nu mellan Dagar och nätter på Loftet.

Micke kom hem, vi berättade förståss än en gång för hohom, hur söt han faktist är.

Jag skakade hand med Hannes vän från Åbo, gav honom och hans skjorta en komplimang för att senare tala om att hans kärleksfulla smekning över Hannes arm var lite småäcklig.

Jag och Josesvin taggade inför en night på Ollis. Vi inledde väldigt djupa konversationer.

Jag grät.



Ollis



Vi gav oss på Joel som köade. Vi kom med en massa ruttet snack om Jeppis som en liten inskränkt byhåla. Han försvarade sig hemskt dåligt med att de pantar på Finlands största klocka.



Grymt.



Vi skrek oss röstlösa och skakade ass till Hotel room och gav allt i en enda mening...

"I look so fucking good". works every time.

Det existerar en liten film om en dansuppvisning på ett av Ollis bord från Lördagen. Mycket emotionellt vacker film. Skarpa bilder. Sköna människor. Om den borde publiceras inför allmänheten är ännu oklart.



Jag high5:a med Ratti och han besvarade det hela med att välta en öl över mig. I misstag. That's what he says. Men vem bryr sig. I still love him. Jag känner doften av en ljuv payback. Själv luktar jag pantflaskspåse.



Jag briljerade på mitt vanliga vis. Med gitarrsolo, mördande blick åt alla slemmisar, och med att armbåga en brud som gav sig på Josefin. Jag skäms lätt över det sistnämnda.



Hannes lämnade vätskepölar efter sig på Ollis. Det är inget man skall reagera på för högljutt.

Det är ett litet problem han har, och som inte är något att skämmas för. Så please party people. Var förstående.

Oliver's fegade och höll inte öppet en timme längre fastän klockan drog sig tillbaka.

Ratti förgyllde situationen med att ta oss ut i öppna landskap. Någon slängde 3 stop i golvet.



Mc Donald's vägrade sälja mig 2 osthanburgare och Hannes kände mycket kärlek för det okända folket. Han skrålade loss med "Jag tar dagar om de kommer och sover om jag får" medan han utnämnde de flesta i sin väg till chef.

Joel gnällde över kall mat och Tåtte presenterade mig för sin lillebror som trots min tvivlan nog visade sig vara den äldre av dem.

Jag, som Ekenäsbo, fick ta mycket crap den kvällen. Jag försvarade mig mycket bra och slängde guldkorn över min hemstad. Soon enough så kommer de alla att bosätta sig där.



I det stora hela en väldigt lyckad lördag.



Dagens citat.



"Snart är det dags för sanningens ögonblick...

Skall man förlora några spermier eller ej? Det är frågan"



Hjärnan bakom dessa briljanta rader förblir anonym.

Hannes briljerar...

...once again. Jag har varit med om en så kallad "nära döden upplevelse" idag. Vad som riktigt hände kommer ni att få veta lite senare. Jag säger så mycket som att det inte var vackert gjort av vår kära snilleblixt, som i övriga fall påstår sig vara smidig som en katt. I doubt it.

Ibland funderar jag om han verkligen är for real eller om han bara råkat falla ut ur någon stendum animerad serie. but still... I do love him.

Tent idag.

Vi beklagade oss över Moodle som låg för uppdatering igår då vi flitigt skulle ta itu med läsandet. Jag kikade på första frågan, utbrast ett ssööta öde, samt ett gapflabb. Datacentralen är orsaken till mitt misslyckande. Facebook står för inspirationen till fråga 4. Jag älskar FB.

Jag ringde Ratti. Totalt bedrövad över de svettiga 45 minuterna av hejdlöst skrivande, som ledde ut i nowhere. Han var inte gladare. De befann sig i slottet. Han och Micke. Ratti påstod att de pluggade matematik och jag informerade dem om att jag o jossan snart skulle komma på besök. De jublade av glädje. I våra öron i varje fall.

Vi var mycket deppade. Jag slängde mig raklång på Mickes golv och beklagade mig över livet och dess svackor. Killarna räknade faktist, åtminstone då inte Micke fick för sig att beställa en batteridriven spaghettigaffel för 12 euro på smartasaker.se . Rasmus räknemaskin och lärobok skrämde skiten ur mig. Allt såg mörkt ut, ända tills Micke nämnde något pyttelite om Thaimat. Det blev liv i luckan. Ratti tog fram valpögonen och nästan bad på sina bara knän om vårrullar. Micke låtsades sova. Han var mycket trött stackarn. Vi har talat om för honom hur söt han är alltför många gånger idag. Han står nu och skakar drinkar i baren, högfärdig och stolt som aldrig förr. Om det inte vore för den där bohemen...

Micke drog ett skämt med halvslutna ögon och med en början till sömndregel i högra mungipan.
Han svamlade något om mat i utbyte mot att vi dammsugade slottet... Done and dusted.

Micke såg skräckslagen ut och vi skickade ut dem för att hämta mat. Kurikuri. Vi kan vi, stålwomen. Då vi släpat fram dammsugaren insåg vi att det inte skulle gå. Vi såg inget synligt golv någonstans. Jag kikade in i Hannes rum, besegrade mina kräkreflexer och ringde ett ilsket samtal. Jag kunde höra king of Replot bita sig i läppen och rodna av skam. Han bad mig att inte gå in i rummet. Too late. Jag skällde något om 3 veckor gammal tårta och möglig dipp under sängen, medan jag luktade på en av skjortorna på golvet och tvingades att än en gång kämpa emot min egen kropp!

Vidare till det s.k. "coola rummet". Där hade det tydligen varit fest. Oroväckande är kanske att det såg ut som om en enda människa spenderat en eller flera lonely nights i interaktion med farmville samt i sällskap av några burkar öl, och ett flertal cheeseburgers. Det var betydligt värre än Lojo soptipp. Jag och Jossan stirrade på varandra. Lade på madface, kavlade upp ärmarna och tog oss an utmaningen. Vi ångrade oss mycket snabbt, men suget efter vårrullarna höll oss kvar.

Vi slängde så gott som hälften av vad som kommit att bli en del av inredningen i los slottos. Vi snackar: möglig vaniljsås, glassplitter, tomma mjölkburkar under soffan,och en armé dammråttor större än våra egna kroppshyddor. Tur att Hannes hade ett svärd på bordet. Annars hade det aldrig gått vägen.

Jag vill inte ens nämna köket.

Jag har uttryckt mitt obehag i alla möjliga former.

Micke tog itu med maten och Ratti smekte Mickes klädhög i en halv timme... Han "städade". Jag trodde honom inte.

Hannes klev innanför dörren. Han såg litet rädd ut. Jag hälsade honom med en elak fras. Han hoppade till. Jag gav honom en kram. Arg..jag? never... Han var extremt shockad då han spanade ut över sitt andra rike. Kunde det vara sant? Man såg ju verkligen var sofforna befann sig i rummet. Han var mycket lycklig över saker som kommit fram ur dammet. En leksakspistol och en teddy björn t.e.x. ...mycke bra.

Vi tackar vår lyckliga stjärna för att Juselius håller hus i Jeppis.

Thaifood ala Wahlroos var utsökt och kryddstarkt. Nicke lovade plättar senare. Slottet såg mänskligt ut igen.

Ägg och svindyr lönnsirap åt Micke skulle inhandlas. Johannes verkade tycka att han på något sätt var skyldiga oss en tjänst (wonder whyyy), så han fick rasta byrackan i Smedsby.

Nu till the real adventure och mannen som även är känd för uttrycket

"Whats crackin my n-n-n...hu gick tenten?" Håll i er.

Destination prisma. Hinder på vägen: en rondell.

Jag såg Jossans ögonbryn höjas samt rädslan i hennes ögon. Jag hann inte med. Hannes körde, van som självaste Grönholm, blinkade och vek av. Det var han inte ensam om. Vi åkte nästan in i sidan på mötande bil. Hannes var mycket förbannad och lade hela sin tyngd på tuten, medan han slängde ut ett och annat *****.

Vi kvinnor...vi meddelade honom att det faktist varit han som gjort fel i trafiksituationen och att krocken skulle ha fallit på hans nacke. Hannes bröt ihop. Vi såg inte längre var SVEA:n slutade, färgen var den samma, all over his head. Vi skrattade så vi grät och Hannes ville gå till en annan butik. Vi vägrade. Stackarn gick som ett mähä genom hela prisma ända tills han var säker på att gubben i den andra bilen inte var där. Jag förbjöds att skriva om denna händelse. I'm sorry baby. Jag kunde inte låta bli. muhahahahah. Vi kanske kan kalla det pay back time?

Fiilisön!

Torsdagen begav jag mig back to pampas!
En tågreissu som gjorde mig allt annat än lycklig.
Kondukturens liv svävade i livsfara och plånboken lättade med ett x-antal sedlar. Jag var sur. Fruktansvärt sur. Mina blickar hade mördat på fläcken.
Jag beklagade mig för en och annan vän.
En av dem lever nu 10 år längre på ren och skär skadeglädje.
Jag fick veta att planerna för fredagen skulle bli villa och baljobadande. Vi kör en Lorenz och skrålar "De e klart de e niiiice". Förväntningarna växte och inköpslistan skrevs.

- Strypsnaru åt Juselius
-chillpills åt Snåre
-Täckstift åt Emet
och så...
-deodorant åt Björkqvist.

Vi var mycket upprymda över vad som skulle komma.
Masa fick för sig att han skulle dissa baljon för en myskväll under täcket.
Jag påpekade att en date kanske inte är det rätta beslutet, med tanke på hans mycket plötsliga och väldigt märkliga hudsjukdom.
He could see where I was coming from, och efter några av mina oemotståndliga övertalningsknep hakade Emet på kroken. Ragvals villa it is.
Hovrättskvinnorna packade för allt vad de var värda. Jossan och "kräket" som Ratti så fint kallar lilla illaluktande, men ack så söta Michelle, ringde på dörren till Loftet.
Prisma next.
Vi kastade allt från lyktor och glögg, till korv och vad som skulle visa sig vara en skitäcklig potatissallad i vagnen. Och så Heinz förståss.
Hello tänkte vi.. This will be an awesome Friday.
Vädret var inte på vår sida.
Det slutar nog snart sade jag hoppfullt medan jag med hjärtat i halsgropen tänkte på den kommande båtresan.
Vi mötte upp med killarna som surade över plötslig stress. Vi kvinnor. Vi brydde oss inte.

Replot.

Vi körde in på Hannes gård. Hoppade ut, sprang och kurkade i alla fönster tills vi hittade the man. Jag vinkade glatt och hoppade som en skadskjuten kamel utanför köksfönstret.
Hannes gav mig fingret och en ful min. Jag besvarade det hela med en slängkyss.
Hannes pudrade näsan i vad som kändes som en timme, medan vi stod och frös under ett litet tak. Vi hittade en gädda i en kastrull. Den var ful och luktade som Hannes gulfula skjorta, efter en jobbkväll på Ollis.
Off we go.
Mother nature hatade oss fortfarande. Någon hävde ur sig att ett villabesök en dag som denna var ett sällsynt dåligt beslut. Vi tänkte troligen alla samma sak. Men som Josefins pappa så klokt sade, kan vi konstatera att det här var ett äventyr vi aldrig skulle glömma. Eller...

Hur mycket minns ni?

Sista biten på bilfärden var ett intressant uppdrag för black dragon. Baksätes resenärerna var för feita.
Vi meddelade alla att det nu var time for mission of the day. Alla skulle ta sig över vattnet på egen hand. Masa var svimfärdig och nära på att vända om. Vi lurades ju förståss.
Dags för båtfärd. Vi snackar 8 idioter + ett djur och 10 väskor i en liten snurra. Utsikten var ångestfylld. Sten, sten och åter sten. Vi kunde se vårt mål på andra sidan. Jag kände att min sista stund var kommen, och grämde mig över att jag skulle spendera de sista minuterna i en gul regnjacka, i pampas skärin.
Vi kom alla lyckligt i båten.
Hannes trudiluttade row, row, roow your boat i fel tonart, slog åran i Michelles huvud, och vi körde på en sten. Jag skrattade så jag grät medan jag grät över den farofyllda situationen. Hannes jämförde båtresan med den fruktansvärda vägen till Mordor.
Styrman fick inte igång motorn och Hannes rodde åt fel håll. Ännu en sten. Slutet var nära då någon skrek 7 meter så är vi där, vänster, nej höger...NEJ VÄNSTER! Jag blundade...och vi tog i bryggkanten.
Vi såg ut som dränkta katter och kände oss som pälslösa isbjörnar.
Vi körde ett sjujäkla teamwork och fick alla grejer upp till stugan. Det delades ut uppgifter. Eld i stugan, eld i bastun och eld under baljan. Lätt.
Vi bar ved och eldade som aldrig förr inne i stugan, som snart var fylld av rök. Paniken bröt ut och Masa meddelade än en gång att han borde ha stannat hemma. Jag talade om för honom att det troligen skulle har varit en ännu större risk för hans liv och välbefinnande att bli hemma.
Litet onödig information här emellan all info om Fredagen...Bläckfisken är Emets favoritdjur. Don't ask me why.
Josefin och Hannes kämpade för att få igång baljan.
Vi andra slog oss ner och tjuvåt köttbullar.
Det slutade snart att ryka in och tillvaron ljusnade. Vilken kväll det skulle bli!!
Baljofixarna klampade in genomblöta och med stelfrusna fingrar. Ett klädbyte var mera än nödvändigt och Josefins farsa fick stå för urvalet, trodde vi i varje fall eftersom det var Joel och Johannes som planerat en dålig packning.
Men då de stoltserade med sina nya outfits märkte vi snart att det nog var Josefins mamma som stått för Joels klädsel. Napapajtu fick en helt ny betydelse och rosa är numera höstens innefärg. Just so you know.
Vi turades om att elda "under" baljan, men ingen gjorde det lika bra som team Ragvals-Björkqvist. Taktiskt drag av oss andra.
Det var mycket mörkt ute. Vägen till utedasset var en pärs.
I väntan på att vattnet i badtunnan skulle nå högre temperaturer spelade vi Rappakalja och sjöng snapsvisor. Jag ger er "pupill med färgskiftning" och "norsk benämning för pistmask". Karlsson briljerade på många sätt och vis. Vi kan väl säga att hon än en gång levde på natten.
Vi befann oss på bordet och under bordet. Ratti satt sönder en stol. Joel drack rödvin och hans kinder blev allt rödare tills de slutligen stannade vid en mörklila nyans. Vi oroade oss i 3 sekunder, sedan drack vi glögg. På morgonsidan ropade någon att kvällens höjdpunkt var på inmarsch. Baljon. Även kallad hångelbaljon. Ni gissar rätt... Jaadå. Karlsson igen. Förståss.
Hannes misshandlade mig grovt med en tallkvist. Mina bestyr har varit mycket plågsamma under dagens lopp och jag går som en hjulbent kossa.
Dreamteam trivdes utmärkt i badbaljan. Vi visade mycket kärlek. Karlsson gillade mitten. Jag har sett Masa och Joel ge varandra de mest ömma kyssar världen någonsin skådat. Vi mådde illa.
Emmelina spillde ut vår skumpa i badvattnet. Någon ansåg detta vara missbruk på hög nivå och sörplade i sig en liter snorigt och svettigt havsvatten med en touch av champagne.
En och annan mage har varit orolig sedan dess kan jag lova er.
Klockan sju skulle jag med våld äta en smörgås och sedan snubblade jag iväg till gäststugan. Jag hackade tänder ända tills John Blund slog mig i huvudet och vaknade av att någon juvel staplade in och vrålade att vi hade 2 minuter på oss till städning. Somnade om. Masa kom som från ingenstans inspringandes med radion på axeln som skrålade "Hotelroom" på en litet krasslig ljudnivå. Emmelina njöt av denna väckning. Det är henne favoritlåt.
Fiilisen var lätt sliten. Ingen av oss var vacker.
Skärilivet hade gett oss en tuff behandling.
Medlemmarna operation Skäriliv, var knäckta men mycket lyckliga.

Idag har vi brunchat, älskat Calle och varit på roadtrip till Jeppis. Vi togs på en ofrivillig sightseeing. Vi har nu sett allt. Kebab var det enda som egentligen intresserade. Finlands största klocka...not so much.
Vi blev bjudna på plättar och så fick vi se blöjbilder också. Joels ansikte antog än en gång den välkända, lila nyansen. Life's hard.
Hannes vinner priset för "Dagens snille".
Vi tog emot några matbeställningar, käkade själva och begav oss sedan hemåt. Vi kikade in på slottet. Jag våldkramade Ratti och hade fruktansvärt roligt åt Mickes beslut att ge upp snusandet. Han tuggar ingefära och söker stöd på webben. Snus e bajs. Eller vad säger du Wahlroos?

Nu sitter vi hovrättskvinnor på Loftet, bredvid varandra med varsin laptop i famnen. Det är vårt kärleksfulla sätt att umgås nu innan Emme lämnar mig för en 3 veckors praktik nere i Ekenäs.
Kom och bo med mig...Anyone?

Dime och skeva ljud.

Today has been a great day.
Mycket hektisk.
Jag varnar er för ett ganska så enformigt inlägg, dock värt att läsa.
Henge ringde.
Han hade fått mitt facebookinlägg. What to do...Kåfiii?
Check.
Efter att jag och Bjässe strövat omkring i Säästö Pörssi och stått på huvudet och så gott som fastnat, i deras reakorg, begav vi oss till Dingis för ett hastigt kaffebesök.
Johan uppenbarade sig på soffan som knappt syntes bland allt bråte.
Han kramade nästan ihjäl mig.
Henge hade en hel plastkasse full med dime.
Vi sken upp som två snorungar på julafton.
Kaffesump, sa Dingis och hällde i.
Jag köppte en fiilis flaska av Dingdong.
Han försökte räkna ut hur många par strumpor man behöver för tre nätter i Turku, och jag påminde honom om rena käällingar. Good to see you guys again.
On the road again. Efter Mallan.
Vi körde omkring bland de vackra landskapen ute på landet tills Jessica blev sugen på kyckling. Hittade Kantola i underjorden. Han såg måttligt road ut så jag gav honom ett brett leende and a big hug. Jessica inhandlade en gurka och 3 slemmiga ben.
Jag å min sida, begav mig till mormor för en dunderportion rotmos. Jag kramade sedan morföräldrarna adjö och plockade upp Mallan, igen...
Vi stack iväg till skitvippan där vi spenderade kvällen med de mest intressanta samtalsämnena. Möss, ridning och obehagliga och pinsamma ljud. Verkligt givande. Jag har skrattat och demonstrerat så magmusklerna krampar!
Jag surade för att Jonski aldrig ringde. Hon sände mig ett halvsurt meddelande om att jag är sämst i världen på att ringa upp. Ett missförstånd och snurr på telefontråden hade tydligen uppstått. Vackert så.
Nicholas gav mig en realitycheck och jag behöver börja tänka. Imorgon.

Dagens citat.

Är det normalt att diska i duschen?

-Jaa, det är väl lika normalt som att duscha i
diskhon...?

I don't feel like dancing so there's no dancing today

Jag började dagen sådär lite lätt med att ofrivilligt försova mig.
Dagens teknologi säger jag bara.
Jag STÄLLDE ju larmet.
Barnen hade roliga timmen och kikade på american pie.
Favoritmaten serverades i skolköket och solen dök upp. Härligt.
Jag bestämde mig för att dra iväg in till town för att träffa Jessica.
Ett måste då man åker bil är, musiken. Jag bestämde mig för att bränna en ny och frääsch cd. Inga tomskivor
Pappa har
Det visste jag
Jag och min syster är mycket medvetna om stapeln av tomcd:n som tornar upp sig i vår fars arbetsrum.
Vi är också medvetna om att vi är strängt förbjudna att ta några skivor därifrån.
Nöden har ingen lag.
Jag var tvungen.
Högst upp på stapeln hade min farsa i ett försök till en sträng varning, med släng av humor, plitat ner "Stopp, stopp, Gud ser dig".
Fasen tänkte jag, bet på tumnageln, nappade åt mig två cd:n, tog en tusch och skrev
"Gud förlåter" under dads message.
Han kan omöjligt bli arg.
Jag njöt av Damien Rice stämma i 9 crimes.
På Carl de mumma, käkade jag toast, klottade kaffe och sökte upp mitt och Jessicas gästboksinlägg från april.
Det kändes som om något fattades. Sommaren. Pausen på Ramsholmsparkeringen gav nu endast hönsskinn och hackande tänder.
Tur att synen av vännerna värmer. Och så hade vi ju hotter than hell.
Vi bestämde oss för att tillreda denna underbara rätt och kika på film. Oschan var mycket missnöjd med filmvalet.
Bridget Jones hade fula trosor.
Jag dekorerade med jalapenos för allt vad jag var värd, medan jag försökte intala kryddrädda jonski, att hon kunde peta bort dem sen, och att det på så sätt inte skulle vara starkt alls. ´
Det var en och annan näsa som rann...
...ett och annat öga som tårades.
Vår brunn har troligtvis sinat.
Jag njöt
Jonski gnällde
Malou stickade
Jessica somnade
Killarna önskade att en atombomb skulle rädda filmen från total flopp.
Jonski fick mudcake och jalapenochocken var glömd.
Jag snackade med tomtarna på loftet.
Malou har klippt mitt hår och det känns som om hela världen lyfts från mina axlar. Einsteintrasslet är gone och borsten löper nu genom håret utan att fastna.
Lovely.
Hemmagjord frisörsalong is the shit. En träpall, tidningspapper, gräsliga kammar och en tallsopssprutflaska utan tallsopa. Hon kan göra soppa på en spik den där malou. Skickligheten själv i lockig person.

För tillfället befinner sig mina festtokiga pampasvänner på Ollis. Tisdag igen.
Jag själv halvligger, extremt mätt och nöjd i soffan. Folket lämnade mig precis ensam här i Tenhola. Det är mörkt och ruggigt. Jag tror jag ska krypa ner i badkaret. En lyx som vi Hovrättskvinnor tyvärr inte kan unna oss på Loftet.

Det är knappast kul på Ollis ikväll. Jag menar, vem står för gitarrsolona och alla galna moves ikväll..? Möjligen Hannes. Men jag tvivlar på att han är kapabel till det utan min inspiration.

Godnatt allesammans. I'll be back.

Damn it

Back in the gaaame.
Måndag. Vikarie.
Det var fruktansvärt att sova ensam i ett stort hus.
Jag sov typ ingenting alls. Goodmorning sunshine my ass.
Ny telefon, ny alarmsignal. Den är rena tortyren. Huij.
Till skolan kom jag i varje fall. De hade en Fazers blå i lärarrummet. Det ljusnade vid horisonten. Jag fick fram ett leende.
Barnen var mycket artiga. De låtsades förstå min undervisning gällande division med bråk.
De konstaterade att jag är värdelös på huvudräkning. Jag visade var skåpet skulle stå.
En mycket lyckad dag.
Jag kan nu allt om bråk. Try me. I know everything there is to know.
Efter arbetsdagen beslöt jag mej för att hälsa på farföräldrarna. De bjöd på kaffebröd i mängder. I love them.
Vidare till big city Ekenäs för litet kvalitetstid med Mallan och dinner hos morföräldrarna. Det är bra med de där mor- och farmödrarna. De är ena hejare på att laga god mat. Jag planerar en strikt budget i framtiden uppe i Vasa. Tänkte främst spara in på föda. Jag tänker äta så jag klarar mig till julen, under dessa dagar i söder.
Like that's goin to happen. Men man kan ju alltid önska.
Jag har hängt hos Jessica i skitvippan och så har jag även myst med Oschan, Robin, Jonski och Malou. Lovely. Jag älskar dem också. I've got so much love for everyone today.
Robin hotade mig med kniv och jag stoppade fingret i Jonskis öra under filmtittandet.
Hon sket nästan ner sig av rädsla och jag av skratt!
Jag käkade Tööörkish pepper och kom på en massa kul skämt under tiden som Johan Falk jagade knarklangare.
Detta uppskattades inte av Robin, som gång på gång visade ett blänkande knivblad och spände sina käkmuskler. Jag tog honom inte på allt för stort allvar.
Jag har repat våran bil också. Detta betyder goodbye till mitt förtroende. Jag gråter inombords och upplever en väldig ilska över min egen dumhet. GAAAAAAAAAAAH!Jag ska nu gå och slå huvudet i väggen och sedan förhoppningsvis somna.
Jag tackar min lyckliga stjärna för att min far befinner sig vid medelhavet och att jag själv befinner mig i pampas då han återvänder.

Imorgon vankas det matlagning här på Krokbyvägen. Kanske ett eventuellt pyjamasparty. You never no.
Bör nämnas att jag saknar pampas. Just a little bit.

Platt fall

Whaddup Daaawgs
Vi kör lite live från good old Tenala now. Tågresan var ett elände. Jag hade oroat mig till tusen redan innan, och jag kunde känna små vibbar av irritation från Emmelina. Hur svårt är det att åka tåg liksom? Det var lätt. LÄTT. Jag e kung på att åka tåg. Och en kung ska sitta som en kung också. Platserna var slut och det enda som återstod var ju 1 class tickets. Hellou sa jag och betalade. Det sved lika mycket som ättika i ett öppet sår. Betalar man i guld så ska man ju fasen få den bästa platsen också tänkte jag. Yeah right. 2:a våningen, i....

...Lekrummet.
Mängder av snoriga ungar och skrikande monster. Don't get me wrong. I love kids. But not 2day. En liten elak människa stod och stirrade på mej med den där minen som säger att han kommer visa mej den fulaste grimasen han bara kan komma på, inom kort. Jag övervägde att ge honom fingret. Med en rädsla för arga mammor och p.g.a mitt goda hjärta som säger att jag måste visa upp en bra förebild för de individer som ska utvecklas till vettiga sådana i vårt samhälle...så...med en kraftansträngning som heter duga, lät jag bli.

Vid tågbytet drog jag en suck av lättnad och sade byebye till småglin...Men sidu morjeens till två busvisslande fjortisgrabbar i sina löjligaste år istället. Den här gången sket jag i allt samhällsnack och beslöt mej för att deras hopp om att bli vettiga människor ändå var ute.
Väl i Karis plockade Jessica upp mej med den legendariska bilen som numera ger en olidlig smärta i svanskotan. Det är snart bilgravgården för stackaren. Den dagen kommer tårar rulla ner för otaliga kinder.


Jaha...så drar vi lite "vad-vi-gjorde-i-helgen-snack" igen då.

Fredagen var underbar. Josefin hade halkat och slått i huvudet ordentligt tror jag, för hon kom plötsligt på den briljanta idén, att bjuda Hovrättskvinnorna på middag. Och vilken middag sedan! Vi fixade till klyftpotatis och rotfrukter i ugnen, gris inrefilé toppad med knaprigt bacon som serverades med en läcker rödvinssås. Vi bjöd in radarparet Thomas och Rasmus samt Piidi för att delta i vår kulinariska upplevelse. Våra smaklökar befann sig i avdomnat tillstånd. En effekt som uppkommer av en riktig gourmetshock.
Fredagen var också dagen då JAG satte personligt rekord i bastubadande. 5 minuter. Sedan gav jag upp, fann bastuölen och kände mej som en rediger (rulla ordentligt på r:en då du läser) karl.

Idol stod också på schemat över livsnödvändiga ting den kvällen. Jag säger bara en sak. Calle Kristiansson. Flera ord är endast överflödigt och dumt.

Behöver jag nämna Ollis och 10tals gitarrsolon?


Lördag.
Pain in the ass till att börja med. Men det tog sig. Emme låg gömd under täcket efter att ha "levt på natten" hela natten, och min rastlöshet började nå oanade höjder. Jag ringde Maki och gnällde och tjatade på att de skulle komma till Loftet för en omgång Trivial. Maki var mera intresserad av vad jag hade på mig.
De dök upp i varje fall. Vi spelade, endel på större allvar än andra. Joel försökte råna innehållet i vårt kylskåp i smyg, men blev ertappad.
Min nattmat var gone, likaså mitt tålamåd.
Jag bojkotta Trivial och agerade Dj istället.

Vi drog till Ollis för att mötas av en milslång kö. Svimmade nästan och iakttog Karv, Snåre och Björqvist som helt klart gav allt inne i hettan på dancefloor. Det ångade om dem och Hannes luktade illa. Vi hade nästan frusit ihjäl då vi började dra våra stela fötter mot Sky.
Electro mötte mig i dörren och jag studsade av glädje.
Grevinnorna smällde av en champagne och hälsade grym Fiilis välkommen.
Hannes luktade inte bättre med kvällen och de gjorde nog inte vi andra heller. Jag och Emme fick för oss att gå till Fontana. Totalt onödigt. Emme försvann och jag ringde Ratti i panik. Han följde mig hem och jag gick tillbaka in till stan...Mötte Thomas och senare också Oskar, Maki och Sampo... Yrade bort mej totalt. Än en gång.
Kvällen bjöd på väldigt intima uppvisningar. Det var kvällen då allt hade kunnat hända.


Och så Sunday... Jag kände mig lika social som en betongvägg när det ringde på dörrklockan ca 10 på morgonen. Jag var säker på att det var någon klagande granne och lät bli att öppna. Ringandet fortsatte i all oändlighet tills det övergick i ett smällande i postluckan. Jag var sur och tuggade fradga tills jag kände igen en av de tre upprymda rösterna, fylldes av glädje och öppnade dörren. De tre musketörerna och så Sampos bakdel som kanske efter igår kan räknas som en egen person. Eller hur var det Maki?

Jag hade tydligen någongång under gårdagens lopp bjudit in dem för en liten pulp fiction filmstund innan min avfärd till söder. Jag trodde aldrig att de skulle komma. Pulpen uteblev p.g.a tekniska problem, men jag var glad över sällskapet.

Nu sitter jag här då. Ensam i vårt stora hus. Gården av alla gårdar. Familjen befinner sig i Grekland. Jag fryser. Jag har i varjefall ett badkar. Vem behöver Medelhavet liksom? Bitter? nä vadåå...

Familjen har lämnat bilen åt mej och Mormor har inhandlat morgonmål. What a family, what a family.

Jag ska våldgästa alla mina vänner som fortfarande bor kvar här i Ekenäs. Imorgon blir det klasslärare för hela slanten.



Ta semester nu hörrni Plattlänningar för på Torsdag e jag BACK!



(Jag saknar min sambo, den andra Grevinnan och lämnar därför borta allt pinsamt hon utfört i helgen. Jag säger bara en sak ... Platt fall)

Emme snarkar

Dagens tandläkarbesök slutade exakt så som jag förutspått. Jag genomled en timme av outhärdlig smärta och nervositet. Jag fick två bedövningssprutor och en ny tid. Jag betalade 21 euro för tortyren. Tanden är hopplös. Min kind gav inte ifrån sig några tecken på välfungerande muskulatur efter bedövningen. Övre läppen fungerade inte ihop med den undre. Jag var The Grinch i all sin prakt fastän utan den gröna hårskruden. Tåtte och Patrick njöt av mina tappra försök till en utåtsett någorlunda normal "ätar-stil", men snedkäft misslyckades. Jag vågade inte ens ta itu med vattenglaset. Nästa elände är den 11 november. Detta är också dagen då nästa storfilm skall födas. Jag och Snurre i huvudrollerna...Troligen de enda rollerna... Statister sökes dock. Vänligen kontakta mej , snedvriden_tjej_89 @hotmail.com eller snurre_88...om ni är intresserade.
En extra roll kommer att ges ut. Provspelningarna går av stapeln om två veckor. Vem som blir den utvalde kommer vi att besluta om runt den 5:e november.
Budskapet...Jag AVSKYR tandläkare. Jag har gråtit, skakat och så gråtit igen. Eländes elände. Det är tur att man är stark! I will survive. (med tandborsten som mikrofon...jag går på ett väldans övervarv)

Jag är precis hemkommen från en kväll förgylld av sällskapsspel. Jag rockade Alias och mina övriga prestationer bör förbli oskrivna. Här är det egoboost som gäller. Som den självkritiska människa jag är kan jag dock medge detta. I sucked. BIG time. Men det gav oss endå en vinst på slutet. Vackert så.
Jag har också sett den intressantaste fotbollsmatchen ewwaaah...You know that I'm not a big fan of that game...Mest för att jag på en fotbollsplan fixar en dribbling lika lite som en
zumobrottare grejar ett grasiöst svanhopp. Jag är troligtvis sämre. att få kolla på en match där tiotals röda kort delades ut till ett och samma lag var en riktig njutning...Mina öron befinner sig dock i nått sorts igentäppt tillstånd efter alla vredesutbrott över domaren som stank sprit och målmissarna
Att få se Beckham och Ronaldo i händerna på fyra tokiga och vinstgalna killar var ett mycket större nöje än att se dem ligga på plan och "åija sig"
i en riktig match... Och där var det slut på mina negativa ord om fotboll. Jag har inte råd med flere om livet är mig kärt. En känsla jag har...

Jag och Ragvals har redan berikat någons morgondag med vackra ord. Han kommer med säkerhet att fälla en och annan glädjens tår.

Emme snarkar. Netti fungerar numera också i köket. Emme har diskat. Jag har det underbart bra.

Imorgon ska jag vara ack så flitig. Jag ska luncha. Laga skolarbeten. Önska mej en maträtt, bada bastu, kolla IDOL och möjligtvis...titta in på Ollis. Time'll show.

Och med en sista titt på klockan som nu visar Fredag säger jag...
Goodnight ya´ll.

Wednesday, bloody Wednesday...

Here we go again. Slöaslappa dag.
Det var tisdag igår. Jag hade fixat spelkväll på Loftet. Emme låg och gnydde under ett täcke i en av våra fula men balla soffor. Hon hävdade att hon skulle förbli så under hela kvällens gång. Jag såg rött och förklarade mycket ingående att hon absolut inte var tillåten att ta upp hela soffan då en kväll med brädspel skulle gå av stapeln i vårt vardagsrum. Jonski och jag lade ihop en grym playlist som existerade och gav oss sjuk fiilis ända tills folket anlände och någon bytte ut alla våra låtar. Who cares. Vi hade ju taggat innan.

Tillfälligt avbrott i skrivand. Emme fläääschade just alla sommarens rusketusraidat. Jag är fortfarande i chock...

...I'm back

Var blev vi..spelkvällen ja... Jag poppade popcorn, tände ljus och spacklade mitt bleka höstface. Idag morse insåg jag att hälften av alla smörcorn låg i prydliga högar under soffan. Det var tydligen krig igår. Jag har något svagt minne av att jag släppte alla mina nerver på denna förstörelse, men i något skede av kvällen måste jag ha fallit in i någon sorts ignoranskoma. Vi förberedda trivial och delade in oss i mycket ojämna lag. Joel ville egentligen spela rappakalja, men efter att ha bevisat att han hade noll kunskap om hur spelet går till (muhahaha, vi njöt på stackarens bekostnad), så skippade vi hela den idén... Vi insåg snabbt att det var ett stort misstag att placera de sämsta förlorarna i ett och samma lag. Vi övriga inledde en hemlig pakt och lät dem vinna. De får tro vad de vill.
Vi startade modigt med vuxenfrågorna men gav snart upp och bytte till frågor som..."Hur många tår har en utter på varje fot?" och "Bar Adolf Hitler mustasch?....alternativ ja eller nej?". Vi snackar elitnivå.
Det kom fram att Oskar och Karv var dem med brains.
Jag briljerade med kunskapen om huvudingrediensen i "Svartsoppa". Det var nog det enda jag briljerade med den kvällen. Maki gav mej en och annan mörk blick som sade mej att han skulle göra allt för att vinna. Våld...ingen omöjlighet!

Ollis kallade. Vädret var svinigt kallt. Jag med min superhörsel som framträder då det gäller något som gör det enklare för mej att leva, hörde något om en bil och skjuts till Ollis och sprang för brinnkära livet ut för att få en plats i framsätet. Jag glömde totalt bort Jonski som för första gången befann sig i Vasa, och blev påmind om att hon existerade då jag 15 minuter senare fick syn på henne i kön. Tack till er som skötte om att hon kom mer eller mindre helskinnad till Ollis. Minuspoäng på min Den-ultimata-vännen-listan... Jag nollade det hela med att diska och dammsuga idag.
Jag hade the time of my life på Oliver's. As always. Linda fick på käften av någon yrboll på dancefloor och mina rosa converse är numera svarta. Någon envisades med att jämnt och ständigt ta foton, vid de mest idiotiska tillfällen man kan komma på.
Mina ögon rann som Niagarafallet och någon vänlig själ gjorde allt för att trösta mig, jag i min tur gjorde allt för att få klart att det berodde på skit under kontaktlinserna. Heartbroken, jag(?). NO way. Här snackar vi en yta av stål my friend.
Krista och co var great. Vi vrålade till alla låtar. Känsla och humör var på topp. Dennis skyddade mig från regnet med ett dyblött klädesplagg. Jag uppskattade verkligen hans välvilja.

All good things come to an end

Jag var genomblöt från topp till tå då jag, väl hemma, snubblade över alla tomma flyttlådor. WHY are they still there???
Jag var fruktansvärt hungrig så jag käkade jalapenos, vilket jag har lidit för hela denna onsdag.
Jag har varit hemskt elak idag. Inte alls snäll. Jag har inte heller försökt. En ursäkt kanske vore på sin plats. Jonski har tyvärr åkt hem och Emme har lagat mat idag. Storsatsning. Franska och knackis, en klassiker som aldrig tappar gnistan.
Oskar besökte oss runt fyrasnåret och jag bjöd på kaffe och chokladpudding medan jag beklagade mig för honom över mina val här i livet. Han påstod sig känna till dem redan innan jag gjort dem.
Alla trivs så bra här på Loftet. Vi har gäster och besökare konstant... We're loving it.
Vi tar emot er med öppna armar även om ni äter oss ur huset.
Jag och Emmelina har bölat och snorat till sista avsnittet av SATC.
Nu ska vi, på tumis faktist, avsluta det hela med Sex and the city, The movie, i all ära för att få ett ordentligt avslut på hela resan.

Jag ska till tandläkaren imorgon och är redan så nervös att jag inte ser klart. Rotfyllning. Redan namnet låter ju som en titel för den värsta skräckfilmen alltså...I need some strength.
Vill ni se något roligt så ska ni besöka loftet efter 12 imorgon. Då kommer jag efter en eller två bedövningssprutor och en timme i oändlig plåga, att se ganska så rolig ut med en avdomnad kind och hängande underläpp. Jag vår rigga upp någon sorts hink under hakan så att jag inte dreglar ner allt i min väg.
So long... På lördag ordnar Emmelina förfest här på Loftet. Bör upplevas.

Jag måste nog svälja emellan...

Just nu sitter jag på golvet i Emmelinas rum. Det är enda platsen var man kan snylta på en mycket generös grannes, om än en ovetande sådan, internet...Nice.
Livet sög ju totalt när vi trodde att vi skulle spendera de första dagarna på Loftet utan netti! Men hallelujah, problemet löste sig själv!
Helgen gick åt att flytta mina fjuttiga prylar och emmes groteskt stora prylar. Vi var två slagna hjältar som trodde att vår tid var kommen. Men som min far brukade säga då man som liten (mindre) föll och slog hål på knä. " En riktig soldat gråter aldrig".
Så vi, vi bet ihop, kavlade upp ärmarna och bar soffor och elände ner från fjärde våningen på Handelsesplanaden för att sedan bära upp allt till fjärde våningen på Hovrättsesplanaden. Vi var snoriga, skitiga och hade ont i halsen, men efter att ha hämtat krafter på Rax och käkat en halv tallrik med jalapenos utan att känna desto mera smak så fixade vi det till slut. Nu är allt så gott som fixat och magen kör efter jalapenos, ben&Jerry's och makuunikarkki en sjujäkla berg&dalbana. Bortsett från det faktum att jag inte har någon säng och att det ekar i mitt rum så är livet mycket härligt. Emme åker snart iväg på en tre veckors praktik. Hon lämnar sängen här. Lucky me.
Vi trivs här. Lägenheten kan ju inte jämföras med världskända slottet. Slottet har ju en himla karaktär medan vi här...med våra fula köksluckor och slitna dörrkarmar, satsar på mysfaktorn. Vi snackar ljus, mystäcken, filtar och stora hjärtan. Det är kärlek i luften här på Loftet och alla som besöker oss känner en uppskattad ro i själen.
Jag är en ypperlig housewife. Emme är svagare än mig, så hon har lite svårt att aktivera sig i förkylningens grepp. Vilket betyder att jag städar, diskar, tänder ljus och lagar god mat.
Jonski är här på besök. Hon tycker att det är kallt i Vasa. Men annars så håller hon med mig om att Vasa is the best town ever, trots att hon bara upplevt staden från soffan i vårt vardagsrum.
Imorgon ordnas det spelkväll här på Loftet. It's gonna be great. De människor som stiger över vår tröskel uppmanas dock att ha en förståelse över ett berg av tomma pafflådor och över Emmes liv som ännu befinner sig ouppackat i hennes rum!
I'm looking forward to it.
Nu ska vi röra ihop lite korvsås och mos och tända ett ljus för E som slutar skolan halv 6. Vi får också Linda på besök. Det ska skrivas skolarbeten här ikväll tillsammans med Josefin, Tanja och Patrick. Jag har en konstig känsla av att chipskolen kommer få mera uppmärksamhet än studieböckerna...

Jag avslutar med ett citat från dagens Görans besök

-" Jag kan inte det där med att svepa och bara låta det rinna, jag måste nog svälja emellan...
annars drunknar man ju"

Gissa vem?

Jag skall berätta om en rätt så nybliven friend of mine.
Det här gör jag ju förståss litet för att retas, men mest för att jag fascineras av hans livstil, om man nu kan kalla det så. Jag nämner inga namn, så vi kan kanske köra lite "guess who" här på bloggen.
Personen i fråga kan i viss mån jämföras med, Nalle Puh. Han är som en gosig björn, men till skillnad från Puh Björn är han inte smart på ett alltför dumt sätt. Den oroliga själen har de gemensamt. Ibland så måste han liksom Puh dra sig undan i sin lilla koja för att ägna sig åt sig själv och en burk honung. Honungen är endast en symbol för vad som i vår väns fall skulle betyda finsk poesi, underlig finsk musik och så BB förståss. Det sistnämnda har jag svårt med att godkänna. Egentligen borde vi bryta kontakten p.g.a detta. Men jag antar att han förgyller vår vardag för mycket för att vi skall kunna ta till så drastiska åtgärder. Till en liten del beror det kanske också på att jag verkligen inte vill veta om han faktist skulle låta den idiotiska tvshowen gå före vår vänskap. Han anser också U2 vara ett av världens mest överskattade band, och där krockar våra syner på livet så det smäller om det. Han slipper undan med att han åtminstone gillar en av deras låtar.
Our friend har ett litet hatkärleksobjekt i mänsklig form. Han är aldrig sen med att tolka hennes åsikter på sitt alldeles egna sätt och ibland uppstår det en och annan pinsam situation. Hatkärleksobjektet får vara ytterst försiktig med vad hon tycker och tänker. Det är på det här viset...
Om hon vill föra fram en åsikt till exempel som att hon anser någon vara litet störande i vissa situationer så måste hon räkna med att vår "gissa-vem-person" kommer tolka det som att hon avskyr den här personen, och helst inte vill veta av henne/honom. Trots detta så skulle vår vän aldrig klara sig utan den här hatkärlekspersonen. Hon är hans klippa i stormen. Det blir ett himla problem om man ska fylla i blanketter till exempel. Det ska oroas och det ska funderas och så ska det oroas lite till. Avböjer de en ansökan om stöd ifall man skriver orten före datumet fastän det klart och tydligt står " Datum och ort" i rutan på blanketten? It's a hardknock life for some of us.
Eftersom jag personligen endast är tvungen att iaktta deras konflikter som trots alla kränkande ord innehåller en underliggande vänskaplig kärlek. Underhållande så det förslår.

Jag skall avsluta med ett litet utdrag ur en av många konversationer idag.

-Snygga skor!
-Tack!
-De är ganska coola...
...Emme skulle aldrig våga gå med ett par så coola skor...

En liten redogörelse.

Först och främst skall jag reda upp några missförstånd som uppstått här på bloggen. Jag uppskattar att ni kom och pratade med mig om saken, och vill nu redogöra för er hur det här fungerar. Jag skriver aldrig någonting illa om någon i min umgängeskrets eller närvaro. That's not my style. Skitprat hör till hatobjekten och förekommer alltså inte här. Visst, ironiska skämt dyker upp nu som då, och de personer det berör, är oftast mina goda vänner och de vet precis vad det handlar om. Jag är glad att det är flere som följer med det jag skriver, men ni behöver aldrig fundera över att jag skulle svamla ihop en massa negativt om människor jag umgås med. Nono. Jag hoppas att jag fått det här någorlunda klart nu.

Back to business.

Jag och Karv tog strandpromenaden till skolan i morse. Jag anklagades för att gå för snabbt och inte njuta av utsikten. Jag höll inte alls med, hade fullt upp med att koncentrera mig på att hållas vaken. Jag kan dock medge att jag knappast var något trevligt sällskap. Det ber jag om ursäkt för.
Inte blev jag trevligare under dagens lopp heller. Snuvan tilltog och halsen började skrida in i sandpappersfasen.

I skolan berättade vi, i ca 3 minuter, för resten av klassen, samt inför en filmkamera om allt från humlor i snören till svininfluensa. Mycket underhållande. Jag fasar inför analysen. Muhaha.
Men som vi kommit fram till idag så kan mycket bra ske på endast tre minuter.

Det är kyligt här i Vasa nu och jag har hela huvudet fullt av snor. Allt annat än fräscht och mycket krävande. Jag tvingas se ut som en död abborre för att hållas på en syremottaglig nivå.

Jag hade ju en hattsitz att besöka idag, men det fick vara för min del. Jag har helt enkelt inte tid med att bli ordentligt sjuk till helgen. Jag ska packa, flytta, hänga med Jonski och stå i... Så istället joina jag Emet, Snåre och Karv. Mycket god idé och en väldigt dyr sådan för Thomas del. Det var tydligen någon som ansåg att bara det allra bästa, i matväg, duger för oss fattiga studerande. Stor chock i kassan. Jag hade vid det här laget gnällt över min förkylning miljontals gånger och inte hjälpte jag till med någon tillredning av maten heller. Jag var ju sjuk. Nu i efterhand lider jag av litet dåligt samvete över det hela. Karv är nog egentligen värd ett och annat vackert ord för sina prestationer. Han betalade utan att flippa, han lagade maten medan vi andra låg som slagna hjältar i soffan, utöver detta så hade vi även inhandlat glass till efterrätt... lakritsglass, som Karv inte har mycket kärlek för. Shitt alltså. Men vilken middag det ska bli bara jag och Emme får ordning på Loftet.

Från en god middag till sällskapsspel på Ollis. Monopol. Jag sög. Min hjärna fungerade inte (jag vet precis vad ni tänker nu, and I can't see the funny part), och jag surade över de andras vettiga affärer. IDOL räddade mig från att gå i total konkurs.

Hem och vila. Rastlösheten började som förväntat krypa på och jag föreslog en liten titt på eftersläppet på Ollis, för en annan av ratlöshetens stackars offer. Vi drog iväg och fann några spirrefirare. Stort tack till Salla som tagit hand om min kära kalender som jag oansvarigt lämnat efter mig i dramaklassen earlier 2day. I owe you one. Popcorn och så en sväng på dancefloor till legendariska sexy bitch som tycks vara mera hatad än älskad bland folket. I love it.

Jag är fortfarande inte trött och funderar på hur länge man egentligen klarar av att gå på högvarv då man har alltför mycket att tänka på.

Godnatt

Loftet

Mycket rubbad tid att skriva ett inlägg, men grejen är den att jag, totalt har tappat förmågan att sova. Vi snackar kanske 4-5 h på tre nätter. Illa, illa.
Jag vrider och vänder mig i timtal, men jag får sjutton inte tag på den där eländiga sömnen.
Död åt John Blund.
Kanske det här med tusen frågor i skallen och miljontals have to do punkter på listan har nått med saken att göra.
Möjligtvis.
Det är mycket just nu.
Laddat känsloliv, människor som suger mer energi ur mig, än vad de ger tillbaka, skola, och så flytten förståss. Jag har ingenting , men ändå så mycket att packa och ställa i ordning.
Don't get me wrong.
Jag är otroligt lycklig över vår nya crib, Loftet. Jag känner en jäkla "sätta-igång-med-allt-iver", men trots detta så vill ingenting riktigt fungera.
Om någon skulle fråga mig hur denna kväll varit så skulle jag med en fullkomlig ärlighet svara, "Sjukt lyckad".
Men om jag kikar tillbaka på allt som hänt och vad jag sett så är jag ändå tvungen att, efter lite tankearbete, erkänna att det inte är hela sanningen i varje fall.
Äh, vi skippar de negativa aspekterna, och drar en liten genomgång av kvällens stjärnor istället...

Dennis har gjort upp för gårdagens svek. Han erhåller 100 +poäng och ett stort leende...

Emmelina har agerat som förväntat...

Maki överraskade BIG TIME...

Linda, the red card, var som alltid vacker som en dag och hennes hankeitfriend rockade dancefloor över högt och lågt...

Snåre...Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt.

Karv släppte inte sin babyklubba med blicken...

Oskar gjorde allt för att reta gallfeber på mig och..lyckades. Vilket resulterade i en välförtjänt spark i skrevet.

Det slutar ju inte här, men resten skulle bli alltför pinsamt om jag nämnde flere namn. Som den godhjärtade människa jag är låter jag alltså följande framstå som hel-anonyma. Som till exempel de som demonstrerade för kvinnovärdet och anklagade männen för att vara egoistiska svin och heartbreakers. Pff...Who cares... What goes around, comes around tänkte jag och drog en sväng om.
Några andra försökte med stort angagemang dränka varandra i ett ölstop, utan lyckligt slut. Sen har vi ju förståss de som fann sina livskärlekar 2night som med 70% sannolikhet kommer att ångras inom loppet av några timmar.
Jag i min tur, betedde mig mycket löjligt och vägrade agera vän till någon som just nu inte toppar min lista på favoritpersoner. Suck.

Morgondagen kommer att bli intressant. Jag har blivit förkyld också. Isn't life just wonderful.
Jag har också en telefon med väldigt dålig laddning...jag har ingen laddare. Så om jag verkar vara gone with the wind tomorrow, så har min telefon helt enkelt dött bort och jag har äntligen fått sömn.