Good to be home

Den senaste tiden har varit ovanligt lärorik.
Misstag har begåtts.
Never again.
Så vad har vi lärt oss?
Jo...
Att aldrig öppna en dragkedja med munnen när metaren visar fruktansvärda -22 grader.
Det resulterar bara i att man står mitt på stan, med käften fastfrusen i väskan och idiotförklarar sig själv utan ett enda ord.
Bättre att riskera att frysa om ena handen och ta bort vanten.
Check
Det är också totalt onödigt att lägga armen under bakluckan då någon smäller fast den.
Äckliga blåmärken.
Uscha.
Det är lika idiotiskt att ge en Disneyfigur ett muslimskt namn om man inte kan svära på sitt liv att det verkligen är det rätta.
Man ska heller inte använda en gammaldags locktång om man inte är 100 på att man har the skills to do it.
Detta dumdristiga beslut kan innebära en toffs mitt på huvudet som är 30 cm kortare än resten av håret.
Hemskt vackert,
om man vill se totalt modeomedveten ut.
Att plocka någonting ur frysen som man inte riktigt vet vad är, och tina upp det, kan leda till att man tvingas dricka 2 liter konservananas-saft, för att det man tinat visar sig vara farsans cocktails-material, och inte den fanta man själv trott sig frysa in, i somras.
Där några not-to-do:s!
90% av dem står min syster för.

Idag har varit ett riktit äventyr.
Vi har typ 3 meter snö här i out in nowhere byyyin.
Efter si sådär en 5 one tree hill avsnitt tänkte vi att de kanske är bäst att plocka fram barnasinnet och ge sig ut i snön.
Vi skulle skaffa oss rosor på kinderna och gå en promenad.
Jag och min syster lekte världsvana och diskuterade grekiska gudar.
Hon såg vid ett skede mycket fundersam ut och kläckte slutligen den om möjligt dummaste frågan jag någonsin hört.
"Men, vem var den där Tyfus då?".
Jag blev helt ställd och bad en stilla bön att det faktum att vi ser nästan likadana ut endast är en slump.
Efter halva vägen kom vi på den briljanta idén att gina över de 700 meters långa åkrarna och på så sätt bespara oss 300 meter.
Ellinore var sjuttons dåligt utrsustad i vinterskor med klackar.
Vi hade ingen proviant.
Mina kängor skavde.
Vi hade alla odds emot oss, men tog utmaningen...
För att genast ångra oss.
Det spelade ingen roll.
Man kan inte heller ta tillbaka ett fallskärmshopp då man redan lämnat planet.
Vi snubblade oss fram som två halta, fjäderlösa hönor med sendrag.
Spåren bakom oss, visade också på att vi gick allt annat än rakt.
Det kändes som om vi var påväg mot Mordor.
Ellinore påstod att hon kände sig som en blandning mellan Legolas och sex&the city karaktären Samantha...
Jag däremot, ansåg henne vara mer lik en blandning mellan Jack Black och Gimli där hon staplade fram på sina klackar.
Jag var smidig som en viträv, ända tills jag vurpa och lade mig raklång med ansiktet i snön. Jag försökte smälla i syrran och resten av omgivningen att det var frivilligt.
Uppenbarligen.
Så kom den största utmaningen på hela färden.
Diket.
Vi tog fart, fegade lite, drog andan och tog två allt annat än vackra och graciösa hopp, som inte ens tog oss till andra sidan diket. Shit.
Väl över var vi så utmattade att vi lade oss ner i snön.
Ellinore mässade på sitt testamente. Våra halsar var kruttorra och vi hyllade våra överlevnadstalanger och käkade 1 liter snö var.
Nöden har ingen lag.
Vi var tvungna att fortsätta.
Väl framme vid vägkanten trodde jag min tid var kommen.
Mitt hjärta pumpade på som en halvsöndrig tvättmaskin som är på slutrakan.
Ellinore sträckte armarna till skyarna och utgav ett segervrål.
Väl hemma kollapsade vi i köket.
Stendum idé. Jag har inte haft så här roligt sen jag ramlade i grannens bäck för 10 år sedan.
Min mor bara såg på oss, suckade och sade...
"Det här är en sådan här idiotisk idé som du bra skulle ha kunnat komma på när du var liten, men nu...?".
Det måste vara för att det snart är julafton.
Jag kommer aldrig att bli vuxen. Det är ute för mig.

the serious side of life

Sometimes

Måste man inse att allt inte är okej.
Fortsätta kämpa?
Yes söööör.
Sure did that.

Men när allt kommer tillbaka, och allt man försökt förtränga dyker upp igen, då faller man platt.
De hjälper inte att sparka, skrika, bitas eller slå.
Inte ens mina bästa ninjaskills gör någon som helst nytta.
Det finns ändå där.

Christmas

Jullov

Vi (läs: Jossan och Emme) har firat denna befrielse med att baka lussekatter.
Jag gjorde hela fem stycken, mycket vackra och perfektformade bullar. Retemme skrattade ut både mig och mina verk.
Jag tröttnade och försökte mig på en ny modell, Jesusbarnet.
Julen till ära.
Jag hann aldrig beskåda min fullbordade degskulptur.
Emme slukade den. I smyg. Hon säger emot detta, men jag såg skulden i hennes ögon.
Vi bjöd in en sömnig Axo på Lussebullar och glögg.
Hon blev överlycklig.
Emme hatade mig och jag mandlade henne.
Det gjorde ingen större skada.

Pysselkvällen på Slottet kom kanske inte att bli den succé som Hannes hade hoppats på och planerat inför, men jag njöt till fullo.
Micke gjorde ett halvt kort innan han gav upp.
Hannes var överenergisk och producerade kort efter kort. Han var lycklig ända tills jag och några andra plockade fram våra kreativa sidor och bestämde oss för att bidra.
Han sneglade avundsjukt på våra glamouröst personliga kort medan han i smyg, gömd bakom några kartongark, härmade våra ideer.
Han var egentligen inte så dålig som han trodde, och vi inte så bra som han trodde.
Vi prydde även slottets julgran med sällan skådat vackra bollar samt en julstjärna made of en Lapinkartong.
Folket svämmade över av julkänslor och Hannes rum är så juligt att till och med jultomten skulle bli vettskrämd.
Efter timmar av kreativt arbete kände vi att det var dags att styra kosan mot Oliver's inn.
Istiden hade återvänt under den oändliga tid som vi spenderat inom slottets väggar.
Vi grävde oss fram.
Det var hårt.
Kön var milslång.
Snön piskade oss i ansiktet.
Joel och Hannes smög förbi.
Jag och Emme såg på varandra, drog ett djupt andetag och tänkte att om Edmund Hillary gett sig på Mount Everest så skulle vi banne oss, klara detta!
Vi ångrade oss genast, men vägrade ge upp.
Jag kände inte av mina tår, mascaran rann längs kinderna och läpparna var blå.
Jag kivades med en uppstudsig köande.
En riktig soldat gråter aldrig.
Vi sjöng alla julsånger vi kunde komma på och tackade de som lämnade Ollis för att gå hem, otaliga gånger. Masa var en av dem.
Han meddelade oss glatt att han klarat 100klubben, och blev förnärmad då jag nämnde att han kollat i porslinsskålen 5 gånger. Det var ju faktist bara FYRA!
Anyways...
Vi kom in. Stelfrusna och utsvultna.
Jag var med om kärleksförklaringar och dirty dancing. Fattade noll av båda. Tror min hjärna förfrös där ute för några timmar.
Joel var förtjust över snön. Så förtjust att han kysste en främmande man i 40 års åldern och buffade mig i snön på torget. Jag var inte alls beredd och drog ett 10 poängs magplask , utan en simhoppares smidighet, på de snötäckta kullerstenarna. Jag förlorade fem euro (halva min egendom) och min själsfrände, vitalis i fallet. Jag var sur och genomfrusen. Jag ville gråta.
Hannes blev rädd för mig och ville gå hem. Jag förbjöd honom.

Onsdag och Sky

Jag ville inte, hade ingen lust och absolut ingen ork. Axo hotade mig till livet och jag hade plötsligt inte fler än ett alternativ för kvällen.
Slottet, once again, denna gång för att spela hatspelet gäster med gester men också favoritspelet Alias. Mycke bra där. Jag har skrattat så jag gråtit. Jag och mitt par satsade på förlust...för att inte bli besvikna.
Sky bjöd på smörgåsar och happy people.
Dennis meddelade att hans liv inte skulle vara värt ett korvöre utan mig. Smickrande.
Jag kom på mig själv med att tänka ut en bra plan för att strypa någon sådär ilte grann bara, helst obemärkt. Det blev aldrig av. Jag påminde mig själv om att jag nog egentligen är en väldigt snäll person.

That's about it.


Jag känner att det nu är hög tid för en välförtjänt paus hemhemma i good old Tenala

Magkramper och Idolfinal

Fredag och Idolfinal

Emme var nervös i dagar innan bomben till slut small.
Hon har smugit omkring dubbelvikt av magkramper och hysteriskt fnissande.
Vi har kört stafettlöpning mellan badrummet och tvsoffan.
Vi laddade med Calles alla uppträdanden.
Walking in Memphis.
Jag får gåshud.

Jossan came by
Joel ringde och bad om ett hårband.
Vi förundrades över hans beslut att finally visa sitt sanna jag, medan våra tankar vandrade iväg till klänningen i Jollsons garderob.
Efter att Emmelina ändrat frisyr 35 gånger kunde vi äntligen ge oss av mot Slottet.
Vi bländades av skinande kakel och golv medan vi välkomnades med öppna armar.
Vi stod där i hallen som 3 guldfiskar och beundrade det som julkänslorna framkallat hos killarna i Slottet.
Hannes hade fullt upp med att organisera sofforna i sitt rum.
Emme hade en chockupplevelse och började monotomt att knacka på en plåtburk.
Fler anlände.
Axo, som avskyr ordning och reda, passade på att hälla ut en lonkero i Hannes rum.
Jag och Emme hade försökt oss på samma sak, men lyckades inte riktigt lika bra.

Så slog klockan äntligen 9 och det var dags. Vi sprang, fulla, av förväntan till Oliver's inn.
Erik vann.
Värdig vinnare i det stora hela.
Calle förblev dock den enda sanna vinnaren för mig.
Ratti slängde kändisbilder omkring sig.
Micke hånade mig. Jag ströp honom.
Bagge ledde flere av oss in i fördärvet.
Jag och Ratti begravde stridsyxan och insåg att vi inte klarar oss utan varann, fastän jag kanske inte riktigt har alla indianer i kanoten. Jag kan ju låna några av honom.
Vi dansade en fredsdans.
Nicke introducerade mig för äppellonkeron och Joel drack nöjt upp den utan tillåtelse.
Ekenäs anlände och gav järnet på scen.
Vi gjorde vårt bästa på dancefloor. Hannes och Emme försökte sig på en "floorcrawl".
Det såg ytterst plågsamt ut.
Jag och Axo sopade dansgolvet och galade loss till Def Leppard.
Inget ACDC, men bra ändå.
Matsuget gjorde sig till känna.
Jag föreslog pizza.
Hannes avböjde.
Han skulle ha Mäckis mat, om det så var det sista han gjorde.
Vi beställde medan Hannes informerade vår betjänt om att han inom kort skulle avlida p.g.a. hunger, och nog var tvungen att käka några nuggets as well.
Vi var nöjda och glada enda tills Hannes fick syn på Joels pizza, och spände ögonen i mig.
"Varför va int VI efter pizza?"
Jag stirrade på honom.
Han hade redan glömt sin egen fråga och var upptagen med att leta efter en försvunnen nugget. Vi fann den i hans byxben.

Lördag

Vi fixade ihop lunch för Matias och HotLinda.
De åt med god aptit tills mos och korvsås började skymta i deras öron.
Jag blev utslängd ur mitt eget hem.
Emme skulle konsentrera sig på att bygga hus av tandpetare.
Hon har konstiga saker för sig den där sambon.
Jag och Jossan kände oss som hemlösa lusluffare och våldgästade våra vänner.
Micke kikade på jultomtar. Hannes var uppslukad av Paradise Hotel, Nicke datanörda och Joel laddade inför match.
Sedan hälsade vi på Rasmus.
Han bjöd på ägg och överskottsenergi.
Vi brudar beslöt oss för en lugn lördagskväll.
Jag spenderade kvällen med att se på 2 filmer och 300 avsnitt av One tree Hill.
På morgonkvisten blev vi överfallna av en skurk som missuppfattat det här med minusgrader.
Vår postiljon såg skärrad ut men lät bli att hjälpa oss.

Just nu sitter vakiotrion här på Loftet. Utmattade efter en powerwalk. Mina tjocka kinder är grannröda och alldeles stela. Jag ser ut som en blåsfisk med en påskkärrings sminkning.
Jag överkonsumerar tranbärssaft och citronvatten i hopp om en vackrare morgondag.
Min mage uttrycker sitt missnöje över valet av föda de senaste dagarna.
Lovely

It's good, it's goood

Idag firar vi självständighetsdagen med desperata försök till något som borde se ut som tentläsning, men som istället påminner om slukande av tacogratäng och tvgloende. Andra tjuvstartade med att fira Finlands stora dag och därmed friheten, genom att springa spritt språngande naken med armarna höjda till skyarna, runt torget. Jag undrar om de som en gång kämpade för vårt land, skulle vara stolta över vår fritänkande generation.

Min sambo. Emmelina är missnöjd över den plötsliga bristen av upplysanden om hennes bravader, här i bloggen. Så nu en gång för alla vill ja få fram att jag verkligen uppskattar och kanske t.o.m. rentav beundrar henne, för att hon är den som kan slå folk utan att vi för den skull slutar umgås med henne. Hon flashar och skakar rumpa när som helst, var som helst. Hon gillar att peta sig mellan tårna och hon är expert på att dansa för sig själv på ett sprängfullt dancefloor. Hon förstår inte ens själv vad hon säger alla gånger. Emme älskar till min förskräckelse självständighets balen. Denna dam har många unika egenskaper och vi är alla lite kära i henne.

Nu till mer relevant snack.

Fredag

Idolfebern var igång redan tidigt på morgonen. Jag var neeerrrvös inför Calles möjliga utröstning.
Jag bestämde mig för att koka korvsoppa. Ratti skrattade ut mig och jag kallade honom dissare 10 gånger. Trots fula ord knackade han i sinom tid på Loftets dörr, tillsammans med the one and only Masa. potaatiiisss.
Hannes fann min matlagning lite finurlig och jag tvingades till sist medge att det var en miss att slänga i korvbitarna som andra ingrediens.
Jag tappade halva saltkars innehållet i kastrullen. Slutresultatet var underbart. Ratti släpade mig längs golvet och jag tjöt av hejdlöst skratt och rädsla.
Folket försvann. Kvar fanns me och my homies Jossan och los Emmos. Vi mot världen framför Idol. Vi hade allt att förlora. Calle öppnade starkt med walking in Memphis. Inte ett öga var torrt.
Vid omröstningen strittade alla naglar.
Vi blev alldeles till oss då Calles plats i finalen säkrades.
Jag bet mig själv i armen för att kolla att jag inte drömde. Livet var underbart.
Beslöt mig för att fira.
Ollis.
Jag hittade något spännande på golvet och var tvungen att slänga mig ner på knäna... märkte i samma stund att det hela var ett fruktansvärt dåligt beslut. Det skulle göra ont. Jag grabbade Emmes bak i fallet. Hon blev lycklig och förväntade sig att möjligtvis få se en handsome karl när hon vände sig om...
... bara för att få se mig knäböja med häpen min. Vad var det som hände?
En och annan satte ölen i fel hals kan jag lova.
Masa deppade över Oliver's kvinnliga utbud. Hannes försökte intala sig att kvällen skulle gå i torkans tecken men misslyckades så det bara small om det. Någon random typ trodde att jag och axo var syskon. Vackert så.
Dj Razze lekte fyndig.
Micke var i sitt esse.
Han var helt inställd på bastubad i smeba.
Jag var lika ivrig, men uteblev.
På så sätt missade jag övernattning i en bassäng där det endast hade förekommit blodsbad during the night. Hannes ville veta hur sjukt det egentligen tar att bita sig i tungan riktit på riktit.
The day after lät han som en fetläppad sköldpadda med svalgproblem och talsvårigheter.

Lördag

Vi var taggade. What is love, baby don't hurt me hjälpte oss på traven.
Axo hälsade på, helt utom sig av fiilis inför kvällen.
Vi fick lugna ner henne med ett glas rödvin så att hon inte skulle skrämma livet av lilla håriga Michelle. Tillsammans peppade vi varandra och torterade Rasmus med hjälp av våra mobiler.
Han lät irriterad och vi fnissade som hormonstinna tonårsbrudar. Det var fruktansvärt.
Men vi var i alla fall lyckliga.
Vi mötte upp med gänget på Ollis.
Drog senare till Fontana för att sedan återvända till good old Oliver's.
Några föll av under färden.
Hannes överföll alla vi mötte på torget.
Jag och Linda låtsades att vi inte kände vårt uppenbara sällskap.
Jag beställde en pizza. Det vattnades i munnen när jag tänkte på vilka underbara ingredienser jag valt. I väntan på underverket lyssnade jag på Joel när han med väldig inlevelse drog " A pirate walks in to a bar..." två gånger för en finne som ändå inte förstod poängen. Joel var lika glad i varje fall och skrattade för två åt sitt eget skämt.
Vi fick våra pizzor och jag var lycklig enda in i själen, tills jag noterade att jag fått något helt annat än det jag beställt. Jag grät.
En mycket bra helg.
Knäna ömmar.
Det ska svida så man känner att man lever.

Epidemi

Det underliga och blixtsnabbt arbetande virus som drabbade Kamila onsdagmorgon, sprider sig som en global epidemi. I've got it. Av vad jag har hört har det även smygit sig på Karv. Kronisk kräkarsjuka, störningar i motoriken och svindel hör till symtomen. Gosh. Svinflunssan eller möjligen tyfus skulle vara mera välkommet.
jag har snubblat på en sladd och stigit på min dator. Insåg slutligen att det nog är bäst att placera arslet i soffan och förbli där, då man rör sig som en två och ett halvt bent mammut.

Jag skulle chilla hela gårdagen i min ensamhet. Ratti ringde för att rycka upp mig ur min dvala, jag vägrade. Jag hade en förmultning i mina planer. 10 minuter senare fattade jag att det hela var ett wakeupcall och tackade min vän Rasmus senare av hela mitt hjärta genom att bita honom vänskapligt i axeln som en utsvulten hyena med rabies. Twilight is bad for you. Tar tydligen fram det värsta i en!
However.
Jag hoppade i duschen och fann till slut vägen till Karvs under vägledning av Axo. På stationsgatan var det julkänsla och pepparkaksos för hela slanten. Folket var fördrucket på glögg, och pepparkakorna var lika vimmelkantiga som bagarna. Karv skrek ut order och någon annan tjöt fel text till en dålig julsång. Det var härligt! Svetten lackade. Hand i hand sjöng vi omedvetet i stämmor, till Robbie Williams Angels. Folket omkring oss rördes till tårar, och vi kände mycket kärlek för varandra. Masa hade stylat sig väl och hade stenhård koll på sitt mål för kvällen. Let's say that I wasn't surprised at all. "Masa sköter resten".
Jag lurade ut folksamlingen. I'm loving cloud nine, my head's in the sky.
Mycket bra alternativ. Mängder av männsikor och min favorit låt ur högtalarna. jag gjorde allt för att få Rattis uppmärksamhet, utan att lyckas. Jag surade i någon minut och sparkade honom lite försiktigt.
Jag förstod inte vad jag hade dillat om då jag meddelade att jag skulle ta en hemmakväll. No way.
I stayed until the bitter end, och berättade sedan utförligt för Ratti att jag skulle gå till Olympia. Jag var aldrig där. Jag hade aldrig ens en tanke på att bege mig dit, vad jag vet...
Jag käkade en halv pizza och drabbades av matförgiftning. Något annat kan jag inte tänka mig att det skulle kunna vara. Uscha Uscha.

Emme fixade ihop en gudomlig paj och jag grät av självömkan över skolarbeten. Nu är det gjort. Trion kikade på snyftfilm och lipade. Inte Emme, vi hade tydligen förstört hennes "filmfiilis".
Emme och Jossan gjorde tappra försök till att dissa mig och lyckades nästan. Det hela slutade hur som helst med Emme som surloppa.

Nu tar vi helg

Extreme makeover Home edition

Home sweet home.
Gamel skitobyyin.
Tenala.
"Vägarna" är leriga och allting är färglöst...
Förutom det minnesfyllda rum which used to be mine.
Vi snackar Kurt Cobain, Rancid och en tonårings visdomsord fyllda av besvikelse över livets stenhårda behandling av en förvirrad själ. Perus hardcorewannabe fjortis alltså.
Allt detta är numera ett minne blott.
Barbies morsa, eller möjligen mormor har våldfört sig på my old casa.
Jag sitter nu omringad av puttenuttiga, snuskigt söta rosetter, skära nallar och tavelramar. Jag dör. Jag trodde jag skulle slita håret av mig själv och sedan av
lillasystern.
Orsaken till allt detta fördärv.
Min emoperiod må vara över, men rosa pärlor på väggen(?)
Den nya versionen av barnarummet får mig att spy sockervadd och drömma mardrömmar om My little Pony.

Kill me

Tågresan hem gick relativt smärtfritt.
Jag hamnade mittemot en dam med milslånga akrylnaglar, som läste iltasanomat 3 gånger, och alltid valde den äckligaste sorten i sin dumlepåse, varefter hennes ansikte antog de mest osmakliga grimaser.
Självdestruktiva fåne.
Bredvid mig satt en äldre dam och sov.
Hon såg medvetslös ut.
Jag laddade efter för att blåsa henne i örat. Jag hann aldrig. Hon visade tydliga livstecken.

Väl hemma välkomnades jag med stora kramar och räkmackor. Idol gav mig gåshud. Pappa hyllade Erik till skyarna och jag tackade min lyckliga stjärna över att Calle fick stanna kvar i tävlingen. Jag grät en skvätt över Mariettes öde. Except that...
No drama här i hålan. Mycket bra.
Mamma har julpyntat och skänkt en adventsstake till mig och Emme.
Igårkväll firade vi min redan passerade 20årsdag med fantastiska släkten.
Pappa suckade åt mitt snack om cognacsköp och informerade mig om att man måst ha fyllt tjugo för att få köpa så värdefulla vätskor. Jag bara stirrade på honom. Det tog honom hela 20 sekunder att förstå vad som gått snett.
Bra där.


Idag plockade Jessy upp mig with the car of history. Vi började känna det välbekanta suget i magen efter Knäppens kebab. Vi hade inga val. A man's gotta do what a man's gotta do. En liter gräddig pepparsås senare var jag så stinn att jag trodde kroppen skulle rämna. Jag kommer aldrig mera att känna hunger. Det var i alla fall, fallet tills för 3 timmar sedan.
Jag har även hunnit med att träffa jonsko och ålis. Mycket bra.
Har nu planerat lektioner inför morgondagens vikariat. Allt skall dras på engelska och mycket kärlek har lagts ner på en fantastisk powerpoint-presentation.

Min syster sysslar just nu med högläsning

"En gång när vi gick i fjärde klass pinkade Balthazar Lindblom på sig. Det skedde under en kristendomslektion för en vikarie som hette Stengård, men som allmänt kallades för Stenhård, eftersom han var sån. Omutlig liksom, det var ingen idé att försöka sticka upp det allra minsta eller göra saker annorlunda än vad han hade bestämt.
Själva insidenten inträffade när det var drygt 10 minuter kvar av lektionen, och eftersom vi satt och arbetade tyst i böckerna kunde alla omedelbart uppfatta hur det skvalade under Balthazars bänk.
Stenhård också.
-Vad falls?
röt han. Vad håller du på med, ditt nöt?
Balthazar pinkade färdigt innan han svarade. Pölen på golvet flöt ut till en hel liten sjö, och vi som satt närmast fick lov att lyfta upp fötterna.
-Magistern sa ju så, sa Balthazar.
-Va?sa Stenhård.Vad menar du?
-Magistern sa att vi fick se till att klara av toalettbesöken på rasterna. Att det inte var någon idé att be om lov på lektionerna."

Som blivande lärare ska mina elever tammetusan få gå på wc när de vill!Huujeda.

Hellre ana ugglor i mossen än hitt en berguv i sängen

Hoppets lampa står mörk på vårt fönsterbräde. Det är inte det att vi inte längre lever i hoppet. Ingen har bara orka sträcka sig de 30 cm som krävs för att tända den.
Vi sitter här, vi hovrättskvinnor, och funderar över vad för illa vi gjort vår omgivning. I själva verket är det Emme som funderar. Jag sympatiserar. Hon brände trots allt våra sista popcorn.
Det är något som saknas i denna dystra miljö. Kanske är det Jessicas egenhändigt komponerade melodier i moll.
Mycket möjligt.

Jessy trivdes som en råtta i en container hos oss på Loftet. Hon stannade till idag morse. Gårdagen spenderade vi med att slå våra kloka huvuden, och mjällrika hårbotten ihop för att komma på smarta och livsnödvändiga visdomsord.
"Hellre en död jurist än dötrist".
Endel av dem är så genomtänkta och snuskigt smarta att vi omöjligt kan publicera dem innan vi skrivit kontrakt med Schildts.
Jossan lagade älgfärsgryta. Vi uppskattar vår hushållerska till vän mer än någonting annat i dagar som dessa. Jag är egentligen inte alls deppad, men deppar för andras skull. Egentligen flyter jag på lika bra som en smällfet korvgubbe i döda havet.
Jag och Emme hade lust att lipa oss tomma till en sockersöt story och bestämde oss för att placera oss framför bioduken och kika på New moon, samt dregla över muskelpaket och vackert bleka, blodsugna skönheter. Jag bjöd Jimmy på en röd nalle. Han var lika lycklig som ett barn som ännu inte fattat att jultomten inte existerar.
Filmen var den sämsta på länge. Thank God för att Jacob hade tränat sedan film nr 1. Det gjorde det hela lite lättare att genomlida. Slutet var det sämsta i världshistorien.
Jag var besviken. En besvikelse som jag trots allt ganska fort glömde efter en sjukt bra födelsedagspresent.

Live from Loftet...

Emmes telefon ringer...
Skålen är obevakad.
Jag måste knycka några popcorn medan jag har chansen.
Emme säger nuförtiden samma sak till varenda en människa som ringer.
Hon behöver lite ny livsinspiration.

Idag har jag läst om det osynliga barnet, skrattat ihjäl mig åt nya eniro-reklamen och suckat åt folket i paradise hotel. Jag tror jag borde försöka få tag i Micke och diskutera dispyterna i serien. Det är trots allt hans fel att jag började se på eländet.
Jag har också varit effektiv i mitt skolarbete och lyssnat på en föreläsning på nätet. Jag besökte drömmarnas land efter 10 minuter. Jag klappade mig själv på axeln och berömde mig själv för att jag i alla fall försökte. Jag intalar mig att allt ändå på något sätt fastnat i skallen sådär omedvetet medan jag passivt lyssnat.

Jag och Axo har konstaterat att vi i fortsättningen endast skall le, nicka mot varandra och sjunga Highway to hell, då vi festar ihop. Endast för att undvika problem och missförstånd.
Jag har varit obotligt hungrig idag. Det måste vara något med vädret.
Dr House är min nya idol, och nu ska jag samla krafter inför en tandborstning.

See ya, wouldn't wanna be ya

Happy birthday

Vi kikar på hästlöpning på Loftet. Jessica komponerar låtar till Emmes ära, på en ostämd gitarr.
Jag känner inspirationen strömma i mina ådror. Blogg it is...
Jag är nu 20 år. Förutom ett lätt illamående och möjligen en djupare rynka i pannan, så känns det inte så hemskt annorlunda. Jag är fortfarande litet barnslig, högljudd...och kort. Det är fruktansvärt, men det är dags att lägga svart på vitt och inse det fruktade.
Jag blir inte längre.

FREDAG

Shit men de e klart de e nice.
Svenska klubben på Fontana. Mycke bra. Missa hela keikkan. Emmelina fick sin vilja igenom hela kvällen genom att köra "jag är ju lite ledsen"-stilen.
Jag sket i 8 euro för att offra mitt liv för en döende. Blev ombedd att dra helvete hej. Överreagerade och Belle's angels var inte sena att ta tag i saken, och döda den döende lite till, vilket senare ledde till otroliga dispyter, och salivfyllda konversationer.
Spottet yrde och käkarna spändes. Tårarna flödade så att jag fick saltskador under ögonen.
Vid ett drog jag och Jossan hem.
Vi käkade en 3 euros hot-dog som var värt varenda korvöre.
Bestämde oss för att det var dags att koncentrera oss på andras problem och kollade 3 avsnitt Paradise Hotel. Idioter.
Jag föll in i en djup och drägelrik sömn.
Plötsligt fylldes 74 kvadratmeter av mansröster. Jag hann stelna till och tänka "Huvmannen", tills jag lättad kunde urskilja min sambos röst. Jag kände mig ganska säker på att inte ens Karlsson skulle dra hem med Huvmannen, men bestämde mig endå för att inte gilla de jubelidioter som bestämt sig för att väcka mig halv 5 på morgonen. Någon pajade på min rygg och gratulerade mig. Jag slängde dynan över huvudet och bad dem dra åt den djupaste av djupaste skogar. Emme fnittrade som en upphakad cd-skiva och undrade om hon möjligtvis ställt till med problem sådär på morgonkvisten. Jag gav henne mördarblicken.
Jessica tuggade i sig cheeseburgers och somnade sittande på mitt golv.
Sorglig syn.
Våra besökare visade sig vara mycket trevliga. Karlsson är nu påväg till Thailand och jag fick en räkcroissant till frukost. Oh Happy day!

Vi är alltså inne på Lördagens hapennings already.

Inflyttningsfest @ Loftet

Happy birthday to me.
Mycket bra vänner och presenter.
Vi stressåt på Amarillo för att hinna få allt i ordning innan partajet som skulle börja 18.00.
20.30 satt vi fortfarande fyra brudar med en 20 liters bålskål, tre chipskålar och min nylagade playlist i all vår besvikelse runt vardagsrumsbordet. Vi bytte meningar som "God bål", "trevlig inflyttningsfest" och "bra låt".
Mathilda kom med en chokladplatta.
Vi kände oss patetiska och kastade med jämna mellanrum blickar åt balkongräcket.
Så small det.
Fullt hus.
Vi kände lyckan återvända och grannen kaoset anlända.
Hannes hade den fulaste outfitten världen någonsin skådat och bekände sina erotiska känslor för mig. Jag uppskattade ingendera men var glad över att han dök upp.
Axo gav en snitsig skylt med texten: "Beer is cheaper than therapy".
Jag funderade i 5 sekunder över om hon riktat det åt mig personligen. Men beslöt mig för att hon nog mera tänkt på Emme.
Mycke bra. Simme gav oss världens vackraste kort. Jag var förundrad över hans konstnärlighet. Guess that's why it's good to be him.
Karv befallde någon att hälla glögg i vår bålskål.
Sara var mycket söt.
Idas nya frilla var en hit och Vicki hade som vanligt många järn i elden.
Emmes rum förvandlades till en fightclub.
Om vi skulle överföra det hela i fysisk mening så skulle blodet fortfarande flöda, och 2 av 3 skulle ha fått knacka på pärleporten. Men det redde sig.
Ollis var smockfullt och Micke blandade en drink som tog 1 och en halv timme att suga i sig.
Trr trr trr levererade med bravur. Jag galade dressed for success så ögonbollarna blev rödsprängda och rösten försvann som en vind och svetten rann på min kind.
Kamila hade fiilis.
Joel somnade vid bordet och jag ansåg att det möjligtvis var dags för dagens goda gärning. Never again.
Jag har släpat, burit, slitit mig i håret i ren frustation och suckat åt en beställning på Hesburger..."Yks, bigmac ateria kiitos".
Jag fick många "vi lider med dig-blickar".
När jag trodde det värsta var över och eländet satt säkert med sin hamburgare i köket gav jag mig back to business och kämpade vidare på dancefloor.
När jag gav upp var situationen i köket fortfarande oförändrad.
Jag tror jag somnade i ren och skär ilska, och trodde att jag skulle dö när , " Var jag ut igår?", nådde mina öron.
Insåg att det hela sist och slutligen var ganska roligt.

Idag har jag gåshudat till Calle i idÅl reprisen och käkat. Jag känner mig mycket slö. En 20 årings kropp återhämtar sig tydligen inte lika snabbt som en 19 årings.
Masa käkar popcorn och asgarvar åt Robert Gustavson.
Emme har tydligen sopat friskt omkring sig under nattens lopp. Vi hade ingen aning om att hon ens kunde slå. Det kan hon i varje fall. Fråga Masa.
Vi har gått på julöppning och konstaterar att det var totalt onödigt, lakritssnörena såg inte ens goda ut. Vi stötte på Sunkken och Jimmy som letade gratis pepparkakor.
Det kommer inte att uppstå en enda vettig situation idag. Vi tar natten.

Emme har genomlidit svininfluensan.
I och med detta, skippar jag all tanke på vaccin och otäcka biverkningar och kör på filosofin
"klarar hon det, klarar jag det".
Stackaren låg hemma och såg till sist så sliten ut att Ratti kände sig tvungen att klämma ur sig några uppmuntrande ord, "Vad du är söt då du är frisk".
Emmelina blev mycket glad. Hon har nu sett dagsljuset och upplevt världen utanför Loftets fyra väggar.
De senaste dagarna har gått lite i dimma.
Vi på Hovrättsesplanaden har med glädje bjudit fatilappssnåre på mat två gånger.
Han blev så lycklig att han inte ens hade hjärta att kommentera mitt löjliga och totalt oerfarna tortillaätande.

Däremot tackade han oss med en parodi på "fiilisbelle".

Måndag

Vi ställde till med lasagne, lasani, lasaanch (kalla de va du vill) partaj på Loftet. Rattis "samvete" spelade in och han avböjde inbjudan enda tills han fick nys om att en hel hög med annat hungrigt folk var påväg. Jag tror att han vid det ögonblicket slängde sin franska och korv raka vägen in i frysen på nytt.
Vi kockade med glädje, och slogs mellan varven. Min ninja-teknik blev utskrattad.
Hatkärleken låg tjock i luften. Ni ska veta att om det är något som Ratti är BRA på, då är det tammekatten att laga lasagne! I Kronoby kallas han lasagnekungen. (hahaha)
Vi suckade, nickade och lät honom hållas.
Med gemensamma krafter lyckades vi varva pastaplattor med köttsås.
Masa var så vrålhungrig att han nästan vände upp och ner på hela formen i all iver. Det slutade lyckligt.
Jag och Jossan klarade inte av den kiss o bajshumor som uppstod vid köksbordet.
Det sjönk 4 liter mjölk, och någon klottade lingonsylt på våra vita köksstolar.
Hannes erbjöd sig att diska. Jag hade mina misstankar, men valde att tro gott om den plötsliga vänligheten. Never again.
Våra tallrikar var borta.
Vi övervägde möjligheten att han kanske snott dem, och tyckte oss minnas att han sett aningen grovare ut då han lämnade loftets trygga bo.
Vi sökte i frysfack, städskrubb och underklädeslådor. Ilskan började ge sig till känna.
Så fann hon dem, Råddvals, our superwoman... i Emmes korg med smutstvätt, där bland fotsvett och navelludd låg de...tallrikarna.
Vi kände, vid just det tillfället, att vi aldrig kommer förstå Replothumor fullt ut.

Tisdag

Mycket trött. Dagen innehöll inte så mycket vettig sysselsättning förutom en lektion i skolan.
På kvällen stegade vi iväg mot Slottet.
Ollistisdag. Say no more.
Dennis sken upp vid vår ankomst. Jag kastade en blick på hans T-skjorta med trycket "Sku du?"
,och insåg med ens hur mycket jag saknat nagukillen. Hans skämt hade inte blivit bättre.
Oskar hade en fin skjorta och lock i pannan. Joel va full som vanligt.
Emme var yr och tog sig en powernap. Jag joinade i 3 minuter.
Sömnen och ett försenat morgonhumör slog mig i ansiktet, så jag spenderade några minuter framför Lejon Kungen 3 med Micke och Jossan.
Vi hann konstatera att Ratti fått sitt kroppsspråk från Timon, och Micke möjligen från Pumba. Radarparet.
Ollis var aningens folktomt. Masa kastade in popcorn och malde dem snabbare än en flismaskin.
Någon okänd försökte krama mig mot min vilja och berätta hur söt jag är. Jag blev livrädd och sprang iväg för att gömma mig i narikkan.
Konstaterade att det är omöjligt att gömma sig på Ollis.
Security talade om för mig att han ombetts att hålla ett öga på mig. Jag var lika röd som Ronald Mc donalds hår och gick som en skamsen kamel. Jossan skrattade och jag insåg vem som varit framme och gjort hyss.
Very funny.
Vi sjöng Ja må han leva så att Micke rördes till tårar, eller också var han svettig.
Vid ettsnåret blev det för kämpigt för mig att hållas vaken.

Onsdag

Skolan blev för mycket och fick helt enkelt utebli.
Jag satsade istället på 12 timmar skönhetssömn utan märkbart resultat.
Jag är nu fortfarande snuvig. Troligen p.g.a. att någon jäkel fylld av egoistiska tankar låste ut mej. Jag planerar redan en kommande hämnd. Sweet.

Än en gång har det lipats till P.S I love you. Det gick varken att skylla på kalla vindar eller hackad lök denna gången heller. Det är bara att konstatera. Den är vacker. Mycket vacker. Jag är kär i en irländare.

Någon gång under söndagkväll, hörde vi ett mycket efterlängtat "kråtande", som vi säger i nyland, i nyckelhålet.
EMMEE!
Hannes tappade hakan och förstod nada, när vi rusade upp ur soffan, sprang fram till dörren och överföll Emmelina innan hon ens hunnit fatta att hon var hemma. Hon såg ut som en liten borttappad flykting, med hela sitt liv nerstoppat i en backpack.
Loftet är sig självt igen.

På måndag kom alla känslorna på en och samma gång. Kära återseenden. Jag fick än en gång realitycheck och funderade över vad det egentligen var som jag hade saknat med Maki under de 3 senaste veckorna.
Är det för att han avskyr mina kläder?
Älskar att komma med spydiga kommentarer?
eller... för att han tror att jag är lika böjbar som en gammal och möglig morot? Jaa-a , jag vet faktist inte.
Blåmärken är i varjefall en del av min vardag. Än en gång.

Tisdag
Emmes ollisabstinens var så tydlig att man kunde ta på den. För min del skulle kvällen spenderas med klassen.
Vasaloppet.
Vi begav oss, gående, cyklande och körande till 7 cribs var vi blev bjudna på allt från bakverk till sangria. Vid sista punkten var jag och Jossan så hungriga att vi för vårt eget bästa, var tvugna att springa Mc D. Vi undvek på så sätt ett kaotiskt slut på kvällen. Vi besökte slottet där Micke bjöd på världens bredaste leende. Emme hade fiilis . Hannes var sjuk. Maki grinade illa åt min "80-tals väst".
Det var också några andra som såg lite halvrubbade ut. Jag tror att de kanske hade agerat försöksrabbits och smakat på Slottets egna vin. Jag stod över. Bieffekterna såg alltför plågsamma ut.
På Oliver's hittade jag en mängd glada människor.
Emme hade dragit sitt triumfkort och var mäkta stolt.
Dj Razze var nyklippt och otroligt snygg.
Brudarna dreglade ner glaset, vid Djbåset.
Micke var lycklig över sin lediga dag och lyfte mig i ett glädjesnurr ute i snöslasket. Let's dance nästa!
Emme bestämde sig för att göra en payback för mitt utelämnande av hennes flashande, här på bloggen. Jag var häpen och totalt nollställd. Masa diggade.
Jag drabbades av en stalker och Maki njöt olidligt av detta. Det lilla jävliga flinet under fjunen gick inte att missförstå. Jag var tvungen att springa undan min förföljare och var inte sen med att skälla ut Makkan för detta.
Han blev så till sig att han vid nästa stalkeranfall förklarade för stackaren att han var min pojkvän. Jag var mycket tacksam, kände mig som om jag befann mig i en klichig film, mitt under ett sådant där "You're my hero" moment, så jag föreslog att vi kanske skulle bli tillsammans påriktigt.Jag fick inget svar, men eftersom jag är en hejare på att tolka ansiktsuttryck kunde jag se att Maki absolut inte ansåg att vi skulle leva lyckliga i alla våra dagar. Jag deppade i 3 sekunder.
Jag anklagade Oskar för att alltid gå hem tidigt och hämtade min jacka 5 minuter senare. Bra där.
Emme surade och Josefin pussade mig.

Onsdag och idol

Hannes ynklade och trodde sig vara dödssjuk.
Maki berättade för oss om ett cykeläventyr som slutat med ett mycket intimt möte, med en lyktstolpe. Cykla med ögonen slutna?
Mycket idiotiskt beslut.
Jag tvivlar dock på att han lärt sig av sitt misstag.
Masa lagade mat åt oss hovrättskvinnor.
Vi taggade på Loftet.
Lotta fyllde år och bjöds på glass i strut. Mycket classy.
Vi slapp köa.
Idol drog igång med Hannes as Janne Grönroos och med Joel, Åsa och Eirik i juryn, som Zäppin, Krista och Feki. Vi skrattade så vi grät. Sångarna var mycket duktiga. Jag var imponerad.
Vinnaren var en energisk och snygg tjej med grym scennärvaro. Hon visste var hon hade sig själv. Hon sjöng också en av favoritlåtarna så mitt röstval var säkert.
Lyckad kväll.

Jag har idag, omänskligt tidigt vaknat av exakt 15 larmsignaler. En idiot som packat "fiiiiliiis-väskon", och hans slitna medföljare som verkligen såg ut att ha haft bättre dagar, stegade iväg till tågstationen och jag somnade om i ren irritation.
Loftet fungerar nu som sjukstuga. Emme ligger i feber och jag har fortfarande sandpapper i halsen. Varena muskel i kroppen värker.
Vi vilar, vilar och vilar.

Snorigt

För tillfället taggar de flesta hårt inför en 90-tals kväll utan dess like!
Jag , i min tur...Avböjer, deppar, suckar och snyter mig.
Inser nu att jag inte är odödlig.
Ylläri. Of course.
Innan jag smäller med pannan rätt i en vägg eller, i typ ett fönsterbräde, mera min nivå... så, måste jag ta mig själv i kragen, gömma undan allt som kan tänkas ge mig en obotlig fiilis och vira in mig i ett täcke.
Jag vill så gärna, men vad jag än har intalat mig själv, så är jag ingen superwoman, har inga fantastic four egenskaper, föll inte i en gryta med mirakelelixir som liten, och inte har jag ett helt opåverkat immunförsvar.
Jag är slemmigare än skolkökets såser.
Huvudet fungerar inte alls (våga int ens tänka en tanke som "like that's something new")
Inte idag. Jag är ynklig, lite gnällig.
Självömkan.
Jag har staplat igenom en saga på det andra inhemska språket idag, i skolan. Dagens prestation.
Jag har iakttagit the funny crew då de roastat Pernilla och Markoolio.
Magnus Betnér är dagens hjälte.
Jag har också somnat på soffan, dreglat ner min finaste kudde och kräkts lite då jag vid uppvaknandet kom att minnas var denna vackra dyna befunnit sig för ca en vecka sedan.
Nu mår jag om möjligt ännu sämre.
Ikväll ska jag tänka på allt annat än all the people på ollis och ge mig några tröstande klappar på vardera axel, och också på jossans axel, för vår otroliga självdisciplin.
Om ni uppnår fiilisklimax ikväll och anser att ni känner er tvugna att ringa och meddela detta så att jag också får vara med på ett hörn.
DON'T
Jag mötte den kvinnliga delen av paret som stred tidigt på torsdagmorgon, i trapphuset idag..."Make love, not war"-grejen...ni minns va?
Jaa, av hennes ansiktsuttryck att dömma, gjorde hon det också.
Jag skämdes i 3 sekunder.
Finland är inte landet där man skall dra onödiga läppän för redan uppretat kvinnfolk. De flesta är tydligen sura som härsken piimä, och jag borde ha fattat bättre. Mitt sätt att sprida kärlek fungerar helt klart inte på den del av befolkningen som kommer från Venus.
Jag har nu kikat på klippet "ICA-jerry" allt för många gånger och börjar bli litet orolig för min sakta men säkert borttynande känsla för humor.
Denna lugna Fredag ser ut att bli, the one and only, lösningen för fortsatt existens.


Laters

Blod, svett och tårar

Onsdag

Dags för den efterlängtade vikingafesten.
Jag var taggad till noll. Jag kände ingen smak av strampenlunchen och ögonen sved.
Micro och Mini travade mest omkring på stan och väntade på att fiilisen skulle ge en rak höger och smälla till ordentligt.
I Lindex underklädes avdelning... Där hände det. Just där och då kände vi livet återvända och konstaterade att det nog skulle bli a hell of a night trots allt.
Fiilisboxen stod fullpackad på Loftet.
Fiilisboxen är namnet för den tvättkorg som vi under tisdagens lopp fyllt med diverse coola, asballa, lite löjliga och livsnödvändiga saker. En awesome födelsedagspresent världen sällan skådat. Jag tror att det var bra att vi övergav idén med två levande hamstrar.
Micke meddelade att de i så fall skulle ha kunna kört "vems dör först".
Djurplågeri. Nono.
Vi begav oss till Slottet. Mickes rum var fyllt av party people. Masa var kärlekssugen och överlycklig på ett lite ostabilt vis.
Vi skrålade och övergav presenten.
En säck potatis.
Födelsedagsbarnen, som uppenbarligen trodde att det var vårt resultat av 25 kloka huvuden som slås ihop för att komma på en hejdundrande bra gåva. De försökte skratta lite lätt och visa att de uppskattade vår goda humor.
Masa dök lyckligtvis upp med den äkta varan och reaktionen svängde radikalt. Det luktade glädje och uppskattning all over the place.
We love you guys.
Bussen anlände och magarna hade börjat ta ton.
Man såg helstekt gris i allas utsvultna ögon. Vi var som ett gäng tigrar i hungersnöd.
Någon sölade, så vi sprang ut ur bussen och in till Ollis för att hinka i oss varsin shot som grund för det kommande skrovmålet.
Micke var gladare än ett naivt barn på julafton och studsade upp och ner medan han klappade i händerna, och utropade sin förtjusning över det faktum, att vi hade en hel buss i vår tillfälliga ägo.
Hjulen rullade och och jublet steg.
Reseledare Karv grabbade micken för att berätta litet om färden och omgivningen. Masa fick för sig att briljera och stal rampljuset. Han berättade mycket utförligt om hur betalningen av bussresan skulle gå till , och vem som skulle ta emot pengarna.
6 euro åt Michael Wahlroos. Vi hade alla fattat efter första gången.
Axo berättade för oss hur trevligt det är att växa upp i Sundom. Hannes och Josefin lärde mig "vår busschaufför".

Väl framme rusade vi in för att klä oss i kåpor och vikingahjälm.
Två horn:fläckfri,
ett horn: slagsmål,
inget horn:våldtäkt.
Min hjälm var allt för stor, eller så huvudet allt för litet. Någon smårolig idiot påpekade att om jag tänker mera så kanske huvudet växer ifatt hjälmen. Jag himlade med ögonen, slet åt mej en bakad potatis och stack kniven i en saftig köttbit.
Vi sjöng gamla vikingasånger, slickade vikingablodet från våra läppar, torkade våra flottiga labbar på varandra, spottade snus och svor.
Masa slängde matrester i Kamilas vinmugg och tog sedan en välförtjänt tupplur på trappan och någon skrev hela min arm full med sprittusch.
Vissi bjöd glad i hågen på dricka och svalde nästan sin egen tunga då räkningen lades på bordet.
Jag va inte bitter.
Stort tack till Micke och Ratti för hela tillställningen.
Myycckke bra.

Back in Vasa city

Ollis var tomt så när på ett gäng före detta vikingar med fulla magar och minds.
Kom igen Lena. Fantastiskt. Vi drog vidare till Fontana. Masa och Kristel körde några underliga moves på golvnivå och Drama stegade in genom dörren. I'm sick of it.
Jag blev våldshånglad under mitt tappra försök att hitta micke och axo...

What to do what to do.

Vi begav oss tillbaka till Ollis. Micke skulle hämta jackan och jag skulle prompt gå hem.
Axo bokstavligen släpade mig iväg mot sky. Halvvägs insåg även jag att Sky's väg nog var den rätta vägen. Jossan introduserade skylonkeron, och jag föll som en fura.
Me and Axo konstaterade att vi ogillar brudar och ibland kan bli lite lättantändliga under en sen partynight. Tacka Gud för likasinnade kvinnor.
Jag blev påmind om min armbåge för någon helg sedan. Oijoij.
We stayed until the bitter end...eller tills 120 kg muskler visade sig på damtoaletten för att informera oss om att de stänger, och att vi helst skall befinna oss på utsidan då det händer.
Det snöade då jag gick hem.
Utanför Ytterdörren stod ett par och bråkade. Jag föreslog
"Make love, not war" och gav dem mitt vackraste mitt-i-natten-leende.
Bruden gav mig en krigisk blick.
Killen sken istället upp och frågade vilken våning jag bodde på.
4, svarade jag, gick in och kunde höra tjejens armbåge smälla i killens revben.
Jag förstod att jag med mina ord inte hade lyckats med att bespara ett par i kärlekskris det drama jag hade tänkt mig.

After all. En mycket lyckad onsdag med allt vad den innebar.

Jag mår sämre än en pungråtta med morning sickness.

Jag är fruktansvärt trött på att hosta, vara snorig och inte kunna sova. Min kropp har drabbats av konstiga bieffekter. troligtvis p.g.a alla jäkla jalapenos som jag tryckt i mig utan att egentligen känna någon smak.

Jag hatar alla skolarbeten och överväger allt för ofta att slänga en stänkare i den regelbundna finrexinmuggen.

Jag citerar Ratti

"Life is a moootheerfuckeeer". Right now...yep. That's exactly what it is.

Dramat i staden forsätter. It goes on and on. Hålla sig utanför?

Lättare sagt än gjort.

Jag har äntligen ett eget exemplar av

P.S I love you. Jag har säkert sett den 6 gånger nu. Jag läcker som ett durkslag varenda gång.

Jag ska flytta till Irland.

Vi skulle kika på den igår. Koncentration noll.

Jossan låg utslagen på soffan, och jag tänkte mest på vilka dumma beslut jag gjort och fortfarande gör. Jag hörde konstiga läten från postluckan. Hannes.

Han såg på mig som om jag vore en skadad hundvalp och kommenterade valet av sånger på min playlist.

Gårdagen innehöll bara en massa minus, och den här dagen har inte börjat bättre. Någonting är fruktansvärt fel. Jag diskade halv 2 på natten(!) och låg och vred mig till 4. Min mage har bestämt sig för att börja krampa igen och grannens katt i Tenala, har blivit överkörd... Det sistnämnda betyder ungefär lika mycket för mig som en nertrampad dammråtta, men eftersom jag nu ändå är inne på ett negativt spår där allt bara känns fel så kan jag ju lika gärna tycka synd om kattkräket också. Jag brände mig på strykjärnet i dag morse och bet mig själv i kinden.

Så här kan det absolut inte fortsätta, så jag ska ta mig i kragen på en gång och tvinga mig själv att se allt det positiva i detta mayhem.

Denna tisdag kommer spenderas under täcket. Lätt.

Jag tvivlar på att någon blev lyckligare av att läsa detta inlägg, vilket betyder att jag lyckats. Jag orkar helt enkelt inte se på glada människor idag. Jag är själv oförmögen till att ge ut så mycket som ett skrattliknande läte utan att tappa andan eller förvandla min näsa till en snorfontän.

Kill me.

Okej...Livet ser genast lite ljusare ut... Min käre svenska vän har skrivit en kontaktannons, åt sin inneboende kanin.

"Hårig vädur med pepparkaksbruna ögon söker tjej med sprätt i benen att dela en morot med, stamtavla spelar ingen roll, hare som albino..."

Livet kanske är påväg tillbaka trots allt. Min grymma humor existerar i alla fall fortfarande. Vilken lättnad.

No mans land

Snow Patrol. Gotta love them.
Hösten gör mig alltför gråtmild.
Jag vakande aldrig riktigt idag. Dimmadimma.
Om jag ser ut som en fågelholk då ni talar med mig... Håll ut!
Jag har kikat på en usel film hos grannen. Jag hatar att välja film. Valde som alla gånger fel.
The wrestler. Yippiyayeeei. Det var synd om honom från början till slut.
Det känns som om det finns mycket sorg över Vasa just nu.
People who loves you. A och O.
Jag har stans skitigaste hår, sjukaste ögon, torraste läppar och haka.
Joel beskrev det hela som en Tjernobyll katastrof. Mitt självförtroende sköt i höjden. You can only imagine what it looks like. Mycket fult.
Jag befinner mig i no mans land. And I hate it.
Leidon.

Fredag

Jag citerar Hannes och säger "myycke bra" dag.
Det skulle såklart inskaffas utstyrsel till Halloween.
Ratti var stressad och hade brist på ideer.
Jag gjorde så gott jag kunde och kom med alla möjliga fantasirika förslag.
Rattis höjda ögonbryn och skakande huvud sade mig att de inte föll i god jord. Han undrade varför alla mina ideer innehöll liten karaktär eller bar överkropp... Jag hade inget bra svar på den frågan.
Masa var sliten och delade med sig fruktansvärda tankar om att bege sig till Nowhere
(läs Jeppis) på lördagen. Jag surade. De bråkade med mig.

Träffade Hannes och Jossan i stan.
Fun toy gav oss roliga upplevelser och dammade av vårt barnasinne. Jag övervägde att köpa en legoborg.
Hannes skulle agera catwoman och Ratti gammaldags hembiträde. Micke sökte efter något som skulle göra honom mera "fé-lik". Tyll och tights.
Micro och Mini inhandlade varsin piska. De kom aldrig till någo nytta.
Att jag stått skräckslagen och tryckt bakom en dörr p.g.a. rädsla för djävulskapet räknas liksom inte.
Kvällen gick som vanligt åt till Idol. Vi myste på loftet, åt plättar och så hejade vi förståss på Calle! Vi älskar honom. Ratti försöker dölja sin förtjusning över Calle med att ge honom öknamn. Det är ingen som går på det.
Jag klarade inte av att se på Rabihs framträdande. Masa jämförde tama Rabihs röst med en smygfis. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. För mig är det hela som ett bordshörn i huvudet.

Vi begav oss en sväng till Slottet, som var...skinande rent(!)
Hannes och hans nyförlovade vänner spelade "terapi". Råddvals listade ut vad det hela gick ut på och erhöll många +poäng. Vi visade oss på Ollis. Ganska dött. Men vad gör man inte för sina hårt arbetande vänner. Man måste ställa upp i vått och torrt.

Lördag

Kollade på en av världens bästa filmer. Pulp fiction. Legendarisk.
Jag kan nu allt, eftersom jag hade turen att få höra alla repliker två gånger. Love it.
Mot kvällskvisten dök Josefin upp och senare också Hannes och Anton.
De sistnämnda förvandlades step by step till Jasmine och Catwoman. Min bh har aldrig fått uppleva ett så hårigt bröst som den kvällen. Jag måste medge att Hannes nog var en riktig fox i sina trikoer, c-kupa och skäggstubb!Han doftade till och med gott.
Vi begav oss till Ollis redan vid 9.
Full fiilis.
Folket var redan i gång med att riva stället. Vi fann en liten, sliten och inte alltför stilig fröken med Dolly Parton rattar, sittande vid bardisken.
Ratti.
Han hade briljerat på de mest konstiga vis på Hankens sitz.
Hannes tilldelade oss låtar. Jag älskade allt och alla.
Snövit hade mycket håriga ben och illamatchande skor. En clown blev utslängd, Den lilla fén i bardisken blandade sockersöta shottar, log sitt allra bredaste leende och 2face var mycket imponerande. Linda var hottaste djävulen på stället.
Min mage vrålade högre än Riff Raff Ruff så jag och Jossan drog höga knän till Mc Donald's. Det satt bra.
Jag hämtade min jacka och där slutade kvällen för min del. Jag var glad. Väldigt glad och några timmar senare mycket sömnig.
Jag pantar på några sjukt bra bilder. Men av rädsla för att hannes och rasmus ska kittla ihjäl mig så låter jag dem förbli opublicerade. Fastän det kliar i fingrarna...Ryck mig i ärmen och ni kommer få er ett gott skratt och med pant på mitt eget huvud...en totalt förändrad världbild.

Denna dagen ett liv...Och ett sådant liv sen.
Jonski förgyllde med goda nyheter.

Roadtrip

Igårkväll ringde Ratti för att meddela den horribla sanningen att alarmet skulle ställas på 4.00 a fuckin m!!Start mot nyland 5.00. Jag grät nästan och Rasmus bad om förlåtelse för denna pina otaliga gånger. Han , som alla andra vet, att jag är elakare än The Grinch och om möjligt också grönare innan lunchtid. Morgon stund har guld i mun. My ass.
Jag påpekade dock att allt var lugnt medan jag i mitt huvud upprepade samma 2 ord gång på gång. "Flippa inte Flippa inte Flippa inte Flippa inte".
Ratti lovade att krama mig hela vägen ner till H:fors.
Taget.
Lätt.
Jag tog mig till fjäderholmarna, hade tydligen utfört en kortare diskussion i sömnen och vaknade sedan av att telefoneländet vibrerar och tjuter någonstans under min rygg! Jag fattade ingenting. Ratti på displayen. Klockan visade på 04.57. Jag bröt ihop. Hur var det möjligt! Varken jag eller Råddvals hade så mycket som lyft på ett ögonlock då larmen gått av. Möjligen för att någon jubelidiot (läs Hannes), tyckte det var väldans kul att ringa tusen gånger under nattens lopp. Han hade tydligen haft en mycket lyckad oktoberfest. Det gläder mig. Men vänta med nöjesnyheterna till följande dag the next time(!)
Jag är dock tvungen att erkänna att litet är mitt fel. Jag hade trots allt sagt att han skulle ringa efter sitzen...vid 12... Då Replotmannen (innan sitzen) hade planerat att avsluta kvällen och dyka i säng. Han ringde. Men det var fasen inte vid 12. Så vår lilla miss med uppvaknandet denna morgon är Johannes fel.
Ratti klingade på och uppmanade oss att skynda. Jag har aldrig varit så sur, eller så snabb i hela mitt liv. Ratti vågade knappt se på mig och Masas kommentar senare löd " Du ser nog riktit bra ut för att ha sminkat dig på 15 minuter". Love you guys.
Tidningskillen denna morgon skrämde livet ur mig. Jag hann bara tänka "huvmannen" innan han lade benen på ryggen och bokstavligen flög ner för trapporna. Han hann slänga oss ett exemplar av Vasablaadi.
Väl i bilen smilade Masa upp sig och hälsade glatt som en vrickad lärka.
Käftan.
Jag var surare än en härsken grädde.
Efter några kilometer började livet återvända. Vägen ner gick smärtfritt. Jag sov och dreglade mig igenom den största delen.

Vi släppte av Rasmus , som skulle ta ödet i sina händer och skriva inträdesprov. Vi kramade honom, önskade lycka till, medan vi i våra hjärtan hoppades på ett litet failure. Vi vill ju inte att gossen flyttar.

Vi övriga muntra roadtrippare drog iväg till IKEA. Jag hade köttbullar i huvudet från första början men tillät mig att njuta av alla frestelser Ikeas modellhem har att erbjuda. Vi var totalt tagna. Masa var mest imponerad av sin egen akter. Då en spegel dök upp var han inte sen med att stoltsera med hockeyröven. "Den är stor, men tränad". Det ni. BABY GOT BACK! Vi skakade på våra huvuden och fällde några glädjens tårar.

Vi konstaterade att Ikeas "billiga mat" är bullshit och så deppade vi lite över mjölken. 1 euro. För ett glas. Det är fruktansvärt.

Jag lassade i saker i min kärra lika snabbt som jag plockade bort dem igen. Var ekonomiskt smart, ekade i mitt huvud och slutade med mycket få inköp. Emme , jag har inhandlat ett strykbräde. Nu ska det strykas så att svetten lackar i pannan. Jag ser detta som ett steg mot en tvättmaskin.
Förutom detta köpte jag värmeljus och en sälliknande terrier åt Ratti.

Vi har avverkat hundratals kilometer i sittande position. Jag är totalt bortdomnade och har huvudet fyllt av skitiga vaddtussar. Jag lider verkligen med hankeiten som åkte snålskjuts med oss påvägen tillbaka. Jag och Josefin på övervarv samt Masa i sin komiks klimax är inte det allra gästvänligaste och kan i värsta fall avskräcka nykomlingar. Tyvärr hade vår gröngöling inte så många andra val. Det gällde helt enkelt att stå ut eller att hoppa av i 120 km/h. Jag är mäkta imponerad av att han höll sig kvar i bilen.

Klick*. Himlen föll ner och någonstans är en i nuläget lyckligt ovetande person about to get ett litet otrevligt meddelande per post... I sifferform.
Shit happens. Pengar är materiellt stuff anyway. Kalla det en försvarsmekanism om ni vill.

Nu sitter jag på loftet och chattar med Jossan som i sin tur sitter på andra sidan väggen.
"Denna dagen ett liv". Vi är så trötta att vi inte ens orkar prata. Jag skall meddela henne om ett färskt inlägg nu.

Imorgon är det Fredag, vilket betyder helg, Idol och myskväll på loftet. Vi har en kockduell att se framemot, och jag njuter nu så gott jag kan av ett fläckfritt kök.

If looks could kill, I'd be in trouble right now.

Måndag

Masa jublade fortfarande över Liverpools sköna seger.

Uniteds förlust var bitter för många, vi gjorde allt för att känslan skulle förbli... ...bitter.

Lyckan framkallade snälla tankar hos Emet. En pannkaks-kväll tog sakta men säkert form.

Jag och Jossan blev påkörda bakifrån av brunbergs. Irritationen var olidlig.

Väl hos Masa tjöt brandalarmet lika mycket som vi själva då vi lät Robert Gustavson underhålla oss den måndagskvällen. "Fråga Bertil" gav mig kväljningar, och Ratti körde en favorit i repris och välte ett mjölkglas över mig,

tomt...luckily.

Masa erhöll pluspoäng för sin buckliga men utsökta pancake och oroade sig över frysta potäter.

Jag var sällsynt kramsjuk och fick ingen sömn. Emme kom hem!

Tisdag

Jag hade briljerat i tenten. Vackert så. Baby got brains. Nästa på hitlistan.

Lucas var mycket sömnig. Han hade nollkoll och letade efter bilen på fel ställe. Jag led med honom. Det var som att se sig själv i spegeln.

På finskan lärde vi oss månaderna. Hello. Nyttig info. Gosh.

Replotbrorsan kikade in på Wayne's. Jag hade lovat Josefin att inte jubla och skrika när han stegade in. Säkert p.g.a. stor risk för pinsam situation. Jag hade fruktansvärt svårt att hålla mig...

Hannes hann se typ 10 gula bilar på en 1 km lång väg. Min axel är grön-blå-lila. Jag såg tre stycken, varav 2 tydligen var "guldfärgade". Hannes sitter och pantar på ett par straffslag och jag AVSKYR denhär konstiga pampasleken! Jag skall ge en fet smäll för varje röd bil.

Max var påväg upp till Vasa. Ut på EN? njäääeeh.

Men när kvällen nalkas smyger sig fiilisen på. Sex on fire and that was it. Off we go.

Ollis. Jag, i mycket gott skick. Micke misstrodde mig. Jag lyckades aldrig övertyga honom. Jag härmade Kikes dancemoves som jag egentligen aldrig sett in real life.

Masa envisades med att hålla popcornskorgen i famnen medan han dansade. Han älskar Ollis popcorn. Vi älskar honom.

Jag var mycket lycklig .

Jag och Sunkken gav järnet till Kickstart my heart and yeeeah we kicked some ass. Juho gave mig nästan en hjärtattack i sexy bitch. God damn, vilken fiilis killen har. Omöjligt att hänga med. Michael Jacksons näsa skulle ramlat av på direkten.

Luftgitarren börjar kännas kronisk.

Ratti hade sina små svackor men jobbade bra. Grym energi. Han hade säkert stulit min också. För vid 2snåret började ögonlocken att tynga och en massa känslor trängde sig på. Vi hade endast ABC frukosten i tankarna, och jag hade i något ljust ögonblick tvingat Kike att lova att inte ge mig min jacka innan klockan 4. We were stuck.

Under denna väntan dissade jag stort. Mina vänner var stolta över mig. Fasst jag kan ju inte påstå att det var särskilt svårt att neka någon som kör med en raggningsreplik som "zebran har horn"..wtf. Vi var inte imponerade. Någon annan gnällde över att man aldrig ser mig på dansgolvet och jag frågade om han möjligtvis var född under en sten. En farbror undrade varför mina föräldrar skilt sig. Jag meddelade att de fortfarande är lyckligt gifta, och han beklagade sorgen...

Jag fick sitta i baksätet påvägen till frukostheaven. Jag gnällde över pissbrådska och lång väg.

Maten var lika slö och osmaklig som vi var. Micke somnade nästan med pannan i äggsmöret medan han fyllde ut skrattgroparna.

Skämten var urusla och sjuttons roliga!

Kike lärde oss att skala ägg.

Ratti misslyckades.

Just nu är jag sömnigast i stan.

Sanningens ögonblick

19.25 en söndagkväll. Känner mig just nu...

Lätt sliten, skitig och äcklig och litet hungrig.

Råddvals har begett sig ut på promenad med Kike.

Masa har efter envisa försök att sätta på Michelle, dragit iväg för att utföra något litet ärende. Han har lovat vara back för en movienight senare. I doubt it.



Vad har vi gjort?



Vi har, spenderat en onsdagskväll på Ollis med ca 7 andra likasinnade. Hey baberiba. Hemskt kul. Micke använde oss som försökskaniner vilket vi inte hade något emot. Vi blev underhållna med papperstrick och kände att livet verkligen är en fruktansvärt bra grej.

Vi har också misslyckats med vårt försök till att ägna torsdagen åt effektivt studerande.



Det tog vi igen på Fredagen.



Vi slet som djur. Alla i vår närvaro befann sig i livsfara och jag lipade över tritoniatenten.

12.30 gav vi upp. Jag var bitter på livet. Mötte en unge som stirrade på mig. Jag gav glinet "blicken".

Inget kändes roligt.

En plötslig snällhet bubblade upp hos oss sällskapssjuka hardworkers.

Jag och jossan bestämde oss för att bjuda gänget på tortillas.

Hannes och Ratti var de enda som dök upp.

Ratti mådde verkligt illa åt vår kunskapsbrist gällande ihopvikningen av ett tortillabröd. Jag ville inte ens lära mig. Han gav mig diverse menande blickar, himlade med ögonen åt mina bestick , lade maten i fel hals och svimmade nästan då jag dängde ketchup på det hela.

Jag var mycket utsatt under hela middagen. Jag mot världen.

Hannes drog iväg mot en folktom olliskväll och vi bänkade oss framför Idåål.

Långhalsade Erik levererade som vanligt,

Eddie drog min favoritlåt genom alla tider, Jag hade gåshud ända ner i tårna,

Erika var het i lederdress men saknade attityd,

Reesa gjorde mig besviken och förstörde en legendarisk låt,

Rabih gnällde något om bilar medan han smekte skiten ur micken,

Niklas borde klippa håret och skaffa sig ett jobb,

Mariette briljerade och...you already know it...

Calle ägde lätt.

Snåre drog några barnsliga skämt om Calles sexualitet och jag ångrade att jag tidigare på kvällen gett Ratti credits för att påminna lite om The man. Peter Jihde.



Jag var mycket stolt över mitt beslut att träda in i en ny fas i mitt liv. Fredagen gick som planerat i lugnets tecken. Det såg ljust ut.



Saturday



Jossan väcker mig runt 11. Jag bräkte som ett efterblivet får.

Det var tydligen dags för operation "köpa lakan till Hannes fula soffor". Ringde Hannes.

Vi förstod inte vad han sa, han svävade någonstans ute på fjäderholmarna.

Han lovade vara klar inom 3 minuter.

Vi tassade över till Slottet. Ringde igen. Han sov fortfarande och slängde ner nycklarna i sömnen. Vi överföll honom med iskalla händer och skrattade som Hyenor.

Kaffe på Görans. Jag erkände min syskonlika kärlek för Johannes. Jag rörde honom till tårar. Replot ska nu adoptera mig. Hannes i sin tur bekände sin kärlek för kakor och bakelser. Inte lika rörande.

Det delades ut gratis kramar på torget. Jag avstod. Jag hatar att kramas.

Vi köppte bruna lakan som visade sig vara för små. (Hannes...vad tänkte du med? jag sa ju att de inte skulle passa)

Vi kvinnor jagade den perfekta dressen medan grabbarna fixade oss en hamburger middag på Slottet. Nicke var mycket stilig och sprang iväg på ett 60 års kalas.

Vi åt, åt och åt för att sedan kollapsa i Mickes säng.

Tokio Hotel som jag egentligen inte har mycket kärlek över för, fångade mig med automatic just då i den där sprängmätta stunden. Den spelar nu mellan Dagar och nätter på Loftet.

Micke kom hem, vi berättade förståss än en gång för hohom, hur söt han faktist är.

Jag skakade hand med Hannes vän från Åbo, gav honom och hans skjorta en komplimang för att senare tala om att hans kärleksfulla smekning över Hannes arm var lite småäcklig.

Jag och Josesvin taggade inför en night på Ollis. Vi inledde väldigt djupa konversationer.

Jag grät.



Ollis



Vi gav oss på Joel som köade. Vi kom med en massa ruttet snack om Jeppis som en liten inskränkt byhåla. Han försvarade sig hemskt dåligt med att de pantar på Finlands största klocka.



Grymt.



Vi skrek oss röstlösa och skakade ass till Hotel room och gav allt i en enda mening...

"I look so fucking good". works every time.

Det existerar en liten film om en dansuppvisning på ett av Ollis bord från Lördagen. Mycket emotionellt vacker film. Skarpa bilder. Sköna människor. Om den borde publiceras inför allmänheten är ännu oklart.



Jag high5:a med Ratti och han besvarade det hela med att välta en öl över mig. I misstag. That's what he says. Men vem bryr sig. I still love him. Jag känner doften av en ljuv payback. Själv luktar jag pantflaskspåse.



Jag briljerade på mitt vanliga vis. Med gitarrsolo, mördande blick åt alla slemmisar, och med att armbåga en brud som gav sig på Josefin. Jag skäms lätt över det sistnämnda.



Hannes lämnade vätskepölar efter sig på Ollis. Det är inget man skall reagera på för högljutt.

Det är ett litet problem han har, och som inte är något att skämmas för. Så please party people. Var förstående.

Oliver's fegade och höll inte öppet en timme längre fastän klockan drog sig tillbaka.

Ratti förgyllde situationen med att ta oss ut i öppna landskap. Någon slängde 3 stop i golvet.



Mc Donald's vägrade sälja mig 2 osthanburgare och Hannes kände mycket kärlek för det okända folket. Han skrålade loss med "Jag tar dagar om de kommer och sover om jag får" medan han utnämnde de flesta i sin väg till chef.

Joel gnällde över kall mat och Tåtte presenterade mig för sin lillebror som trots min tvivlan nog visade sig vara den äldre av dem.

Jag, som Ekenäsbo, fick ta mycket crap den kvällen. Jag försvarade mig mycket bra och slängde guldkorn över min hemstad. Soon enough så kommer de alla att bosätta sig där.



I det stora hela en väldigt lyckad lördag.



Dagens citat.



"Snart är det dags för sanningens ögonblick...

Skall man förlora några spermier eller ej? Det är frågan"



Hjärnan bakom dessa briljanta rader förblir anonym.

Hannes briljerar...

...once again. Jag har varit med om en så kallad "nära döden upplevelse" idag. Vad som riktigt hände kommer ni att få veta lite senare. Jag säger så mycket som att det inte var vackert gjort av vår kära snilleblixt, som i övriga fall påstår sig vara smidig som en katt. I doubt it.

Ibland funderar jag om han verkligen är for real eller om han bara råkat falla ut ur någon stendum animerad serie. but still... I do love him.

Tent idag.

Vi beklagade oss över Moodle som låg för uppdatering igår då vi flitigt skulle ta itu med läsandet. Jag kikade på första frågan, utbrast ett ssööta öde, samt ett gapflabb. Datacentralen är orsaken till mitt misslyckande. Facebook står för inspirationen till fråga 4. Jag älskar FB.

Jag ringde Ratti. Totalt bedrövad över de svettiga 45 minuterna av hejdlöst skrivande, som ledde ut i nowhere. Han var inte gladare. De befann sig i slottet. Han och Micke. Ratti påstod att de pluggade matematik och jag informerade dem om att jag o jossan snart skulle komma på besök. De jublade av glädje. I våra öron i varje fall.

Vi var mycket deppade. Jag slängde mig raklång på Mickes golv och beklagade mig över livet och dess svackor. Killarna räknade faktist, åtminstone då inte Micke fick för sig att beställa en batteridriven spaghettigaffel för 12 euro på smartasaker.se . Rasmus räknemaskin och lärobok skrämde skiten ur mig. Allt såg mörkt ut, ända tills Micke nämnde något pyttelite om Thaimat. Det blev liv i luckan. Ratti tog fram valpögonen och nästan bad på sina bara knän om vårrullar. Micke låtsades sova. Han var mycket trött stackarn. Vi har talat om för honom hur söt han är alltför många gånger idag. Han står nu och skakar drinkar i baren, högfärdig och stolt som aldrig förr. Om det inte vore för den där bohemen...

Micke drog ett skämt med halvslutna ögon och med en början till sömndregel i högra mungipan.
Han svamlade något om mat i utbyte mot att vi dammsugade slottet... Done and dusted.

Micke såg skräckslagen ut och vi skickade ut dem för att hämta mat. Kurikuri. Vi kan vi, stålwomen. Då vi släpat fram dammsugaren insåg vi att det inte skulle gå. Vi såg inget synligt golv någonstans. Jag kikade in i Hannes rum, besegrade mina kräkreflexer och ringde ett ilsket samtal. Jag kunde höra king of Replot bita sig i läppen och rodna av skam. Han bad mig att inte gå in i rummet. Too late. Jag skällde något om 3 veckor gammal tårta och möglig dipp under sängen, medan jag luktade på en av skjortorna på golvet och tvingades att än en gång kämpa emot min egen kropp!

Vidare till det s.k. "coola rummet". Där hade det tydligen varit fest. Oroväckande är kanske att det såg ut som om en enda människa spenderat en eller flera lonely nights i interaktion med farmville samt i sällskap av några burkar öl, och ett flertal cheeseburgers. Det var betydligt värre än Lojo soptipp. Jag och Jossan stirrade på varandra. Lade på madface, kavlade upp ärmarna och tog oss an utmaningen. Vi ångrade oss mycket snabbt, men suget efter vårrullarna höll oss kvar.

Vi slängde så gott som hälften av vad som kommit att bli en del av inredningen i los slottos. Vi snackar: möglig vaniljsås, glassplitter, tomma mjölkburkar under soffan,och en armé dammråttor större än våra egna kroppshyddor. Tur att Hannes hade ett svärd på bordet. Annars hade det aldrig gått vägen.

Jag vill inte ens nämna köket.

Jag har uttryckt mitt obehag i alla möjliga former.

Micke tog itu med maten och Ratti smekte Mickes klädhög i en halv timme... Han "städade". Jag trodde honom inte.

Hannes klev innanför dörren. Han såg litet rädd ut. Jag hälsade honom med en elak fras. Han hoppade till. Jag gav honom en kram. Arg..jag? never... Han var extremt shockad då han spanade ut över sitt andra rike. Kunde det vara sant? Man såg ju verkligen var sofforna befann sig i rummet. Han var mycket lycklig över saker som kommit fram ur dammet. En leksakspistol och en teddy björn t.e.x. ...mycke bra.

Vi tackar vår lyckliga stjärna för att Juselius håller hus i Jeppis.

Thaifood ala Wahlroos var utsökt och kryddstarkt. Nicke lovade plättar senare. Slottet såg mänskligt ut igen.

Ägg och svindyr lönnsirap åt Micke skulle inhandlas. Johannes verkade tycka att han på något sätt var skyldiga oss en tjänst (wonder whyyy), så han fick rasta byrackan i Smedsby.

Nu till the real adventure och mannen som även är känd för uttrycket

"Whats crackin my n-n-n...hu gick tenten?" Håll i er.

Destination prisma. Hinder på vägen: en rondell.

Jag såg Jossans ögonbryn höjas samt rädslan i hennes ögon. Jag hann inte med. Hannes körde, van som självaste Grönholm, blinkade och vek av. Det var han inte ensam om. Vi åkte nästan in i sidan på mötande bil. Hannes var mycket förbannad och lade hela sin tyngd på tuten, medan han slängde ut ett och annat *****.

Vi kvinnor...vi meddelade honom att det faktist varit han som gjort fel i trafiksituationen och att krocken skulle ha fallit på hans nacke. Hannes bröt ihop. Vi såg inte längre var SVEA:n slutade, färgen var den samma, all over his head. Vi skrattade så vi grät och Hannes ville gå till en annan butik. Vi vägrade. Stackarn gick som ett mähä genom hela prisma ända tills han var säker på att gubben i den andra bilen inte var där. Jag förbjöds att skriva om denna händelse. I'm sorry baby. Jag kunde inte låta bli. muhahahahah. Vi kanske kan kalla det pay back time?

Fiilisön!

Torsdagen begav jag mig back to pampas!
En tågreissu som gjorde mig allt annat än lycklig.
Kondukturens liv svävade i livsfara och plånboken lättade med ett x-antal sedlar. Jag var sur. Fruktansvärt sur. Mina blickar hade mördat på fläcken.
Jag beklagade mig för en och annan vän.
En av dem lever nu 10 år längre på ren och skär skadeglädje.
Jag fick veta att planerna för fredagen skulle bli villa och baljobadande. Vi kör en Lorenz och skrålar "De e klart de e niiiice". Förväntningarna växte och inköpslistan skrevs.

- Strypsnaru åt Juselius
-chillpills åt Snåre
-Täckstift åt Emet
och så...
-deodorant åt Björkqvist.

Vi var mycket upprymda över vad som skulle komma.
Masa fick för sig att han skulle dissa baljon för en myskväll under täcket.
Jag påpekade att en date kanske inte är det rätta beslutet, med tanke på hans mycket plötsliga och väldigt märkliga hudsjukdom.
He could see where I was coming from, och efter några av mina oemotståndliga övertalningsknep hakade Emet på kroken. Ragvals villa it is.
Hovrättskvinnorna packade för allt vad de var värda. Jossan och "kräket" som Ratti så fint kallar lilla illaluktande, men ack så söta Michelle, ringde på dörren till Loftet.
Prisma next.
Vi kastade allt från lyktor och glögg, till korv och vad som skulle visa sig vara en skitäcklig potatissallad i vagnen. Och så Heinz förståss.
Hello tänkte vi.. This will be an awesome Friday.
Vädret var inte på vår sida.
Det slutar nog snart sade jag hoppfullt medan jag med hjärtat i halsgropen tänkte på den kommande båtresan.
Vi mötte upp med killarna som surade över plötslig stress. Vi kvinnor. Vi brydde oss inte.

Replot.

Vi körde in på Hannes gård. Hoppade ut, sprang och kurkade i alla fönster tills vi hittade the man. Jag vinkade glatt och hoppade som en skadskjuten kamel utanför köksfönstret.
Hannes gav mig fingret och en ful min. Jag besvarade det hela med en slängkyss.
Hannes pudrade näsan i vad som kändes som en timme, medan vi stod och frös under ett litet tak. Vi hittade en gädda i en kastrull. Den var ful och luktade som Hannes gulfula skjorta, efter en jobbkväll på Ollis.
Off we go.
Mother nature hatade oss fortfarande. Någon hävde ur sig att ett villabesök en dag som denna var ett sällsynt dåligt beslut. Vi tänkte troligen alla samma sak. Men som Josefins pappa så klokt sade, kan vi konstatera att det här var ett äventyr vi aldrig skulle glömma. Eller...

Hur mycket minns ni?

Sista biten på bilfärden var ett intressant uppdrag för black dragon. Baksätes resenärerna var för feita.
Vi meddelade alla att det nu var time for mission of the day. Alla skulle ta sig över vattnet på egen hand. Masa var svimfärdig och nära på att vända om. Vi lurades ju förståss.
Dags för båtfärd. Vi snackar 8 idioter + ett djur och 10 väskor i en liten snurra. Utsikten var ångestfylld. Sten, sten och åter sten. Vi kunde se vårt mål på andra sidan. Jag kände att min sista stund var kommen, och grämde mig över att jag skulle spendera de sista minuterna i en gul regnjacka, i pampas skärin.
Vi kom alla lyckligt i båten.
Hannes trudiluttade row, row, roow your boat i fel tonart, slog åran i Michelles huvud, och vi körde på en sten. Jag skrattade så jag grät medan jag grät över den farofyllda situationen. Hannes jämförde båtresan med den fruktansvärda vägen till Mordor.
Styrman fick inte igång motorn och Hannes rodde åt fel håll. Ännu en sten. Slutet var nära då någon skrek 7 meter så är vi där, vänster, nej höger...NEJ VÄNSTER! Jag blundade...och vi tog i bryggkanten.
Vi såg ut som dränkta katter och kände oss som pälslösa isbjörnar.
Vi körde ett sjujäkla teamwork och fick alla grejer upp till stugan. Det delades ut uppgifter. Eld i stugan, eld i bastun och eld under baljan. Lätt.
Vi bar ved och eldade som aldrig förr inne i stugan, som snart var fylld av rök. Paniken bröt ut och Masa meddelade än en gång att han borde ha stannat hemma. Jag talade om för honom att det troligen skulle har varit en ännu större risk för hans liv och välbefinnande att bli hemma.
Litet onödig information här emellan all info om Fredagen...Bläckfisken är Emets favoritdjur. Don't ask me why.
Josefin och Hannes kämpade för att få igång baljan.
Vi andra slog oss ner och tjuvåt köttbullar.
Det slutade snart att ryka in och tillvaron ljusnade. Vilken kväll det skulle bli!!
Baljofixarna klampade in genomblöta och med stelfrusna fingrar. Ett klädbyte var mera än nödvändigt och Josefins farsa fick stå för urvalet, trodde vi i varje fall eftersom det var Joel och Johannes som planerat en dålig packning.
Men då de stoltserade med sina nya outfits märkte vi snart att det nog var Josefins mamma som stått för Joels klädsel. Napapajtu fick en helt ny betydelse och rosa är numera höstens innefärg. Just so you know.
Vi turades om att elda "under" baljan, men ingen gjorde det lika bra som team Ragvals-Björkqvist. Taktiskt drag av oss andra.
Det var mycket mörkt ute. Vägen till utedasset var en pärs.
I väntan på att vattnet i badtunnan skulle nå högre temperaturer spelade vi Rappakalja och sjöng snapsvisor. Jag ger er "pupill med färgskiftning" och "norsk benämning för pistmask". Karlsson briljerade på många sätt och vis. Vi kan väl säga att hon än en gång levde på natten.
Vi befann oss på bordet och under bordet. Ratti satt sönder en stol. Joel drack rödvin och hans kinder blev allt rödare tills de slutligen stannade vid en mörklila nyans. Vi oroade oss i 3 sekunder, sedan drack vi glögg. På morgonsidan ropade någon att kvällens höjdpunkt var på inmarsch. Baljon. Även kallad hångelbaljon. Ni gissar rätt... Jaadå. Karlsson igen. Förståss.
Hannes misshandlade mig grovt med en tallkvist. Mina bestyr har varit mycket plågsamma under dagens lopp och jag går som en hjulbent kossa.
Dreamteam trivdes utmärkt i badbaljan. Vi visade mycket kärlek. Karlsson gillade mitten. Jag har sett Masa och Joel ge varandra de mest ömma kyssar världen någonsin skådat. Vi mådde illa.
Emmelina spillde ut vår skumpa i badvattnet. Någon ansåg detta vara missbruk på hög nivå och sörplade i sig en liter snorigt och svettigt havsvatten med en touch av champagne.
En och annan mage har varit orolig sedan dess kan jag lova er.
Klockan sju skulle jag med våld äta en smörgås och sedan snubblade jag iväg till gäststugan. Jag hackade tänder ända tills John Blund slog mig i huvudet och vaknade av att någon juvel staplade in och vrålade att vi hade 2 minuter på oss till städning. Somnade om. Masa kom som från ingenstans inspringandes med radion på axeln som skrålade "Hotelroom" på en litet krasslig ljudnivå. Emmelina njöt av denna väckning. Det är henne favoritlåt.
Fiilisen var lätt sliten. Ingen av oss var vacker.
Skärilivet hade gett oss en tuff behandling.
Medlemmarna operation Skäriliv, var knäckta men mycket lyckliga.

Idag har vi brunchat, älskat Calle och varit på roadtrip till Jeppis. Vi togs på en ofrivillig sightseeing. Vi har nu sett allt. Kebab var det enda som egentligen intresserade. Finlands största klocka...not so much.
Vi blev bjudna på plättar och så fick vi se blöjbilder också. Joels ansikte antog än en gång den välkända, lila nyansen. Life's hard.
Hannes vinner priset för "Dagens snille".
Vi tog emot några matbeställningar, käkade själva och begav oss sedan hemåt. Vi kikade in på slottet. Jag våldkramade Ratti och hade fruktansvärt roligt åt Mickes beslut att ge upp snusandet. Han tuggar ingefära och söker stöd på webben. Snus e bajs. Eller vad säger du Wahlroos?

Nu sitter vi hovrättskvinnor på Loftet, bredvid varandra med varsin laptop i famnen. Det är vårt kärleksfulla sätt att umgås nu innan Emme lämnar mig för en 3 veckors praktik nere i Ekenäs.
Kom och bo med mig...Anyone?

Dime och skeva ljud.

Today has been a great day.
Mycket hektisk.
Jag varnar er för ett ganska så enformigt inlägg, dock värt att läsa.
Henge ringde.
Han hade fått mitt facebookinlägg. What to do...Kåfiii?
Check.
Efter att jag och Bjässe strövat omkring i Säästö Pörssi och stått på huvudet och så gott som fastnat, i deras reakorg, begav vi oss till Dingis för ett hastigt kaffebesök.
Johan uppenbarade sig på soffan som knappt syntes bland allt bråte.
Han kramade nästan ihjäl mig.
Henge hade en hel plastkasse full med dime.
Vi sken upp som två snorungar på julafton.
Kaffesump, sa Dingis och hällde i.
Jag köppte en fiilis flaska av Dingdong.
Han försökte räkna ut hur många par strumpor man behöver för tre nätter i Turku, och jag påminde honom om rena käällingar. Good to see you guys again.
On the road again. Efter Mallan.
Vi körde omkring bland de vackra landskapen ute på landet tills Jessica blev sugen på kyckling. Hittade Kantola i underjorden. Han såg måttligt road ut så jag gav honom ett brett leende and a big hug. Jessica inhandlade en gurka och 3 slemmiga ben.
Jag å min sida, begav mig till mormor för en dunderportion rotmos. Jag kramade sedan morföräldrarna adjö och plockade upp Mallan, igen...
Vi stack iväg till skitvippan där vi spenderade kvällen med de mest intressanta samtalsämnena. Möss, ridning och obehagliga och pinsamma ljud. Verkligt givande. Jag har skrattat och demonstrerat så magmusklerna krampar!
Jag surade för att Jonski aldrig ringde. Hon sände mig ett halvsurt meddelande om att jag är sämst i världen på att ringa upp. Ett missförstånd och snurr på telefontråden hade tydligen uppstått. Vackert så.
Nicholas gav mig en realitycheck och jag behöver börja tänka. Imorgon.

Dagens citat.

Är det normalt att diska i duschen?

-Jaa, det är väl lika normalt som att duscha i
diskhon...?

I don't feel like dancing so there's no dancing today

Jag började dagen sådär lite lätt med att ofrivilligt försova mig.
Dagens teknologi säger jag bara.
Jag STÄLLDE ju larmet.
Barnen hade roliga timmen och kikade på american pie.
Favoritmaten serverades i skolköket och solen dök upp. Härligt.
Jag bestämde mig för att dra iväg in till town för att träffa Jessica.
Ett måste då man åker bil är, musiken. Jag bestämde mig för att bränna en ny och frääsch cd. Inga tomskivor
Pappa har
Det visste jag
Jag och min syster är mycket medvetna om stapeln av tomcd:n som tornar upp sig i vår fars arbetsrum.
Vi är också medvetna om att vi är strängt förbjudna att ta några skivor därifrån.
Nöden har ingen lag.
Jag var tvungen.
Högst upp på stapeln hade min farsa i ett försök till en sträng varning, med släng av humor, plitat ner "Stopp, stopp, Gud ser dig".
Fasen tänkte jag, bet på tumnageln, nappade åt mig två cd:n, tog en tusch och skrev
"Gud förlåter" under dads message.
Han kan omöjligt bli arg.
Jag njöt av Damien Rice stämma i 9 crimes.
På Carl de mumma, käkade jag toast, klottade kaffe och sökte upp mitt och Jessicas gästboksinlägg från april.
Det kändes som om något fattades. Sommaren. Pausen på Ramsholmsparkeringen gav nu endast hönsskinn och hackande tänder.
Tur att synen av vännerna värmer. Och så hade vi ju hotter than hell.
Vi bestämde oss för att tillreda denna underbara rätt och kika på film. Oschan var mycket missnöjd med filmvalet.
Bridget Jones hade fula trosor.
Jag dekorerade med jalapenos för allt vad jag var värd, medan jag försökte intala kryddrädda jonski, att hon kunde peta bort dem sen, och att det på så sätt inte skulle vara starkt alls. ´
Det var en och annan näsa som rann...
...ett och annat öga som tårades.
Vår brunn har troligtvis sinat.
Jag njöt
Jonski gnällde
Malou stickade
Jessica somnade
Killarna önskade att en atombomb skulle rädda filmen från total flopp.
Jonski fick mudcake och jalapenochocken var glömd.
Jag snackade med tomtarna på loftet.
Malou har klippt mitt hår och det känns som om hela världen lyfts från mina axlar. Einsteintrasslet är gone och borsten löper nu genom håret utan att fastna.
Lovely.
Hemmagjord frisörsalong is the shit. En träpall, tidningspapper, gräsliga kammar och en tallsopssprutflaska utan tallsopa. Hon kan göra soppa på en spik den där malou. Skickligheten själv i lockig person.

För tillfället befinner sig mina festtokiga pampasvänner på Ollis. Tisdag igen.
Jag själv halvligger, extremt mätt och nöjd i soffan. Folket lämnade mig precis ensam här i Tenhola. Det är mörkt och ruggigt. Jag tror jag ska krypa ner i badkaret. En lyx som vi Hovrättskvinnor tyvärr inte kan unna oss på Loftet.

Det är knappast kul på Ollis ikväll. Jag menar, vem står för gitarrsolona och alla galna moves ikväll..? Möjligen Hannes. Men jag tvivlar på att han är kapabel till det utan min inspiration.

Godnatt allesammans. I'll be back.