Glaassiiigt

Det är helt enkelt ett faktum att bättre väder, sol vind och vatten för med sig positiva vibbar och ett ljusare humör. Precis hemkommen från en länk runt b.l.a Ramsholmen känner jag mig glad ända ner i tårna. Det här med en försmak på sommarväder får ju även skoleleverna att vrida sig av otålighet. Det är inte det lättaste att få dem inspirerade gällande skolarbetet då maj är på kommande. Man försöker.

Nostalgiska återblickar made my day 2day. Jag fick tidigare idag syn på en ytterst misslyckad ögonbrynsplockning. Underligt hur ett par ögonbryn kan förändra ens utseende så totalt. Då jag lite för storögt iakttog dessa bryn kom jag att tänka på en gång, då jag själv "trimmade"

lite, någongång i de tidiga tonåren, och med en ribba som låg alltför högt då det kommer till utseendet. Vid matbordet sade min pappa sådär försiktit, och i ett försök till en viskning, till min mamma, "Det är något konstigt med Belle, hon ser så underlig ut idag". Varpå min moder plötsligt utbras,t " MEN VAD HAR DU GJORT MED DINA ÖGONBRYN?".

Ingenting svarade jag med skammen i ansiktet. Väl medveten om att jag plockat dem allt för korta och tunna försökte jag smälla i dem att jag var väldans nöjd.

Men vem kan vara nöjd då man ser ut som en insekt med två krokiga spröten!

Aldrig, aldrig, ALDRIG mera tretton!

De bara SLÄNGER pengarna efter mig!

Wuuuuuup! De sorgset fattiga och slaskgråa sommardagarna försvann illa kvickt från mitt framtidssynfält. Vikariat ända till skolavslutningen? Ja tack!
Humöret är på topp. Jag har alltför mycket som jag egentligen borde tänka på, men låter för tillfället bli. Tar det sen när jag helt enkelt inte kan undvika det längre.

Jag kikade på en dokumentär här om dagen. Den berättade om ett par med hela 8 barn i familjen! Ett tvillingpar och sedan SEXLINGAR! Jag blev lätt stressad redan av att bara följa med programmet i en halv timme! Guldmedalj till föräldrarna! Och skärpningsspark i aktern åt mig! Men jag hoppas nog innerligt att sex barn på en och samma gång skall undgå mig!

Nu ska jag slänga mig raklång på golvet och lyssna på favoritlåtarna tills det blir dags att ta sig utanför ytterdörren , trava till busstationen och sedan kort där efter agera litet gymnastikteacher!

Tummen upp för den här dagen!


"Whe the feeling's gone. Shine on, shine on"

å-ååååou!

säger jag som Melwin och släpper mig snyggt...
På den nya muslimska lagen som tillåter våldtäkt inom äktenskapet.
Ett kan jag säga.
Jag är fruktansvärt glad över att jag inte har något desto mer att göra med den islamiska tron och att jag får vara kvinna i Finland. Vi har iaf. något att säga till om. Denna nya idiotlag får mig att se rött, tugga fradga och ger mig stor lust att flyga på den som skrev under beslutet. Det får ha att göra med religösa seder, trosläror och kulturer, ja vad som helst men detta är sick!!!sick sick sick!!! Huvudlöst och grymt.
Inget blir ju förståss bättre av att jag sitter här och är ilsken över tillvaron, så därför skall jag istället prisa marabous nya sommarchoklad!

It's a hard nock life

Sitter parkerad framför lärardatorn i Höjdens skolas datasal. Agerar alltså för tillfället datalärare. Snyggt. Facebook is the thing.
Senare skall jag genomföra egenhändigt planerade modersmål-,religion-, och matematiklektioner. Vi får se hur det går. Munnen är ännu stelfrusen från gårkvällens länk. Ser mest ut som Arnold Schwarzenegger när jag gör mina försök till att tala.

Igår kände jag ett väldigt behov av att shoppa samtidigt som jag var orolig till tusen för en vän. Sådär satt jag och skakade med benen och kände rastlösheten i fingrarna medan någon försökte intala mig att materiella ting inte är allt här i världen. Sant. Men hur bra känns det inte med nya saker. Hur sorgligt det än är. Kanske det är ett typiskt girlthing? Faktum är ju att, vi hade mycket roligare i Australien då pengarna ännu låg flersiffrigt på kontot.

Igår funderade jag även över det här med kläder, outfits, makeup osv. Jag tänker alltid att jag använder mig av allt det där för min alldeles egna skull, för att jag skall känna mig bättre, för att självförtroende och känsla ska hållas på en bekväm nivå...Men hur mycket bryr jag mig egentligen om vad andra tycker? Är det så litet som jag vill få mig själv att tro? Tvivlar.
Jag skulle vara tvungen att lägga fingrarna i kors bakom ryggen om jag skulle påstå att jag struntar i andras åsikter.
Visst bryr jag mig.
Betydligt mera än vad jag egentligen skulle vilja. Ganska självklart.
Det finns ju alltid någonstans, en artikel, en reklamskylt, en löpsedel, ett modereportage eller dylikt som berättar exakt, in i den minsta detalj vilket lack, vilken frisyr, stil, t.o.m vilken mat som gäller i vår, i sommar, i höst,i vinter. ÅRET RUNT! Det meddelas precis hur du borde se ut, samtidigt som de i tidningsblaskor sjunger ut om självförtroende och hur du skall lära dig att älska dig själv för den du är, medan de på följande sida gör reklam för bantningsmetoder och de snyggaste klänningarna 2009. Dubbla budskap. Dubbelt i huvudet. Vem ska man lyssna på? Sig själv vill jag skrika, medan jag funderar över vilken av klänningarna jag borde köpa. Det är väl kanske bedrövligt, men jag älskar dessa modereportage och alla sminktips. Slutsats. För att det intresserar mig.
(och för att media nog påverkar också mig)

...

Konstigt. Fastän det har hänt sjukt mycket på kort tid så har jag ingenting att skriva.
Än en gång harjag irriterat mig på teens med en tub bruna i feijset och centimetrar av kajal runt öigona. Hjälp. Jag vet inte om det var rentav tur eller om jag faktist missade något då jag själv knappt visste vad make-up stod för, då jag entrade högstadiet.

Tur att jag besökte Jessiii igår. Kom hem en klänning samt ett par skor rikare! Som Henry skulle säga, "Snuuuggt", eller Tim, "Sniikket" och Vi "Snyyyyyyyggt".

"Fullt upp"

Powerwalk och toppenlåtar i mp3:an.

Jag har insett att jag pga. 4 eländiga visdomständer och ett konstigt fenomen i muntaket är tvungen att uppsöka tandläkare (vilket hör till en av de mest skräckinjagande saker i världen). Jag måste byta mobilabonnemang, vilket jag hurtigt skall sköta ungefär, NU. Utöver detta borde jag plantera om min döende kaktus som (om den har tur) får vatten si så där en två gånger per år. I något skede blir jag också tvungen att klämma in en bit cheesecake. Hårt liv. Man får kämpa på.

matmatmat

Gårdagen löpte undan väldigt smidigt med en svettig påskturnering i innebandy, där brudlaget kämpade på riktit bra!Tummen upp för Hangö med Sandra och Niise i spetsen!Aningens tråkigt att inte fler flicklag anmält sig, skulle ju bli lite roligare för tjejerna då. Så de skulle slippa spela mot storvuxna karlar med dålig förlorarbehärskning. Vad det är för vits med att börja skuffa, tackla och spela våldsamt som vuxen karl då man märker att risken för ett förlorande ligger nära till hands, har jag absolut ingen aning om.
Förutom att kika på innebandy slukade jag även lite kyckling och ris, och lite mera än lite efterrätt! Gott. Aploder till mormor som verkligen vet vad hon sysslar med i köket.

Kvällen spenderades hos simme, sune, simppe, tjaa, vad ni än vill kalla honom. Identitetskris kanske är ett faktum inom kort. Förutom simme, sune, simppe, fanns också de övriga boysen samt mallan och maijsan där. Det var otroligt roligt och framförallt skönt att träffa alla igen! Inget har ändrat, och tur är väl det. Så att man inte faller offer för ett gäng nyheter på en och samma gång efter ett halvt år utomlands.Näeh, Ingen risk i den här staden.
En sväng till fé hörde också till kvällens utföranden. Överraskande Smockat.

Hur slutade allt då? Jo, med ett nervutbrott och ett informerande till hela staden att jag är totalt värdelös.

Själv håller jag väl inte med så där fullt ut.
Nu blir det en brakpåskmiddag här i huset. Som jag verkligen kommer att njuta av eftersom jag förstod att ta det lugnt igår. Poäng på plussidan!
Jag har bokstavligen ätit mig igenom de här påsken! niiiiiiice

Påsk

Ett väldans bra påhitt och nästan en lite för bra orsak till att käka choklad. Vågen för påsken alltså!

Nu har jag kämpat i en halvtimme med mitt hår som ändå resulterade i ett skatbo.
Fick en knepig fråga slängd i ansiktet tidigare idag. Det är sådant där som man får ta med en nypa salt och en citronklyfta.

Jag avskyr att vänta. 18.00 var det sagt. 18.22 visar uret. Jag tippar på 19.00.

Glad PÅSK på er alla. Förät er inte.

Sprängfärdig

Exakt såhär känner jag mig just nu. Jag har varken vett eller energi för att skriva desto mera.

Äntligen!

Jag har länge och väl funderat över ett ämne som intresserar mig, något som jag skulle kunna tänka mig att skriva om litet mer. Ett ämne att rikta in bloggen på helt enkelt. Så att den inte bara kretsar kring min vardag som nog kan komma att bli litet enformig i det långa loppet.

Nu har jag det.


Här i bloggen kommer jag att ta fasta på något som verkligen fångat mitt intresse. Något som jag finner oerhört viktigt. Nämligen det här med kvinnors och flickors roll i samhället. Vad omgivningen förväntar sig av oss, vilka krav vi ställer på oss själva och hur samhället påverkar vår syn på ideal och framgång. Jag är absolut ingen feminist. Fashion hör till intressena. Jag fnissar, rakar benen,bryr mig om mitt utseende och är ibland onödigt kritisk. Jag har även fallit offer för medias framställande av den perfekta looken. Det här, det gör jag endast av intresse. Hur länge inspirationen flödar, återstår att se!

Mitt första exempel på vad jag egentligen menar med detta , kommer här.
Vi snackar högstadieålder och problembarn. Jag har erfarenhet av små inhopp som vikarie i olika skolor. Man kan väl säga som så att man nog både får höra och se en hel del.
Alla vet vi ju att kvinnokroppen är betydligt vackrare än männens. ( Vet personligen inte om jag håller helt och hållet med )...MEN detta har vi ju alltså, till och med fått som erkännande av det manliga könet i egen hög person! Men bara för det, så betyder det ju inte att man kan vara allt för klåfingrig.
En av alla 190 skoldagar gjorde en av lärarna misstaget att klä sig i en t-skjorta med ett tryck av en radio på bröstet. Det här ledde i sin tur till att en av de brunstiga eleverna inte kunde hålla sig utan var nödvändigtvis tvungen till att "vrida på rattarna". Var brister det då liksom?Och hur kass känner man sig inte på att försöka kamma hem någon slags respekt när sådant händer?
Man skrattar ju...men hur roligt är det egentligen.
Nu hinner jag inte fundera nått mer på det, för om tre röda kommer Linda att klinga på! Vänner som hon är guldvärda. De tar sig t.o.m ut till Tenala för min skull! Toppen!

Skruttlungor

Goosch, vad pinig länken var alltså. Från att ha löpt 6 km varje dag på platt mark var det nu dags att dra en runda i den gamla gooa terrängen igen. Det här med att pinna på upp och ner, medans jag försökte allt för att dra ner den iskalla luften i lungorna var inte det lättaste jag gjort. Jag var rödare än Felix Ketchup i ansiktet ännu en halvtimme efter dusch. Jag tröstar mig med att mina älskade benmuskler inom kort kommer att göra sig synliga åter igen.

Syrran har blivit av med telefonen pga. skyhöga och hjärtinfarktsframkallande räkningar. Lite väl hårt kan man kanske tycka. Det har sina skäl. Hon hade lovat att ett nytt abonnemang och befrielsen från "spärren" skulle hålla räkningen under 20 juuuros gränsen, vilket gjorde att föräldrarna motvilligt gick med på att byta. Plötsligt var vi uppe i det tredubbla.
Jaaja, Facebook som e 2days gossipgirl och infoplank nummer ett, säger att hon "tänker rymma". Jag har inte sett henne på ett bra tag. Är det skäl att bli orolig eller kommer hon helt enkelt hem när hon blir hungrig? För mig kan hon gärna rymma ett tag till, ger mig tillgång till laptoppen som tyvärr är i hennes ägo. Fjoortooon åår. Jag saknar ärligt talat inte den tiden ett skvatt. För mig medförde det året endast finnar, dålig självkänsla, rutten musiksmak och kärleksproblem. Lyckligt trampandes på mitt tjugonde år säger jag "18 til' I DIE!!!!!!"

lättad eller oroad?

Ja-a.

Nu sitter jag här med magen sprängfylld och har himla svårt att röra mig.

Jag förstår inte hur, men jag lyckades även klämma in en hemgjord bakelse där efter huvudmålet...

Har precis lämnat in ansökningarna till diverse skolor.

Nu finns det då ingen återvändo. Urvalsprov, here I come.

Jag håller tummarna för en studieplats. Gärna i Vasa.

Får jag inte som jag vill, så finns det planer på London bakom pannbenet.

Idag har jag saknat Spindlars och PrinCessi så himla mycket. Jag har kikat på deras fotografier och nästan fallit in i bölanstadiet. Linda kommer ju snart hem, medans Cecci sviker och stannar. Om jag inte vore störtsäker på att Linda skulle strypa mig med en av sina cowboy-shirts, så skulle jag lägga in en liten videosnutt på allas vår Lindi där hon ger järnet med att sjunga sin favoritsång, och utöver det försöker hon sig också på en "knääis", mitt på sandstranden,och misslyckas förståss. Hur jag skall kunna förlåta den andra av favoritlindorna återstår att se. Hon åker till Svalbard i sommar. I TVÅ MÅNADER! men det är väl som hon säger, jag är kanske inte rätt person att klaga. Saknaden är hur som helst oundviklig.

Laxsoppa!

Påväg till farmor och farfar på mat... Härligt! Fullt medvetet har jag alltså hoppat över frukosten idag. Vi vet ju alla att de flesta mor&farföräldrar brukar vara ena hejare på att tro att man är en zumobrottare som jobbar för att komma i form till nån större tävling. Det ska ätas och ätas och...ätas. Men inte mig emot. Lax var nått som vi pga. knagglig ekonomi avstod ifrån i Down under.



Brrrrrr...vad kallt det var att gå i duschen i dag morse. I Australien gnällde jag nog högt och tydligt, och inte bara ibland... om hur eländigt hett det vaa, och hur himla störd man blev på att duscha fem gånger per dag , och ändå vara lika svettig igen efter nåra minuter.
Jag anade väl inte då att jag aldrig skulle fatta varför det, var det här jag längtade efter. Ingen vits att raka benen nu alltså...När man stiger ur den varma badrumsångan, slår kylan emot en och hårstråna kryper upp ur skinnet igen. Som någon sorts köld-chockreaktion. Näe... Svetthetta är nog bättre trots allt! Jag är redan less på +5 .
Nu skall jag stoppa skullcandy på öronen och gala till Kings of Leon på vägen till laxsoppan...
Väl hemma igen, kommer jag vara tvungen att på allvar sätta mig in i studiemöjligheter och klura ut vartåt det lutar...
Vi får se hur det går...

Bring it on!

Jag just nu... Sitter och mooooschhhaaar medan jag djupdyker i australienska minnesbilder...

Det här med bloggandet är ju egentligen inte direkt nytt för mig.

Någonstans, i en tå eller en fingerspets, eller kanske rentav djupt inne i hjärtat, kände jag att det helt enkelt var dags för en ny start. En ny blogg. Nya tag helt enkelt. Karlatag, för nu ska det bli ordning bland oredan. Det här kommer ju förståss att ta tid. Lång tid. Vilket betyder att jag kommer bli tvungen att använda min envishet till att bättra på tålamodet. Shitt, jag tuggar redan på naglarna.

Varför nytt, just nu?

Jo, senaste kyliga onsdag, vi snackar 1.4.2009, återvände jag från ett underbart halvår i Australien. Blandade känslor. Fastän det var första april och hur jag än gnuggade mig i ögonen, så var det ett faktum. Jag var hemma. Back to reality. Palmerna blev granar och papegojorna, skator. Home sweet home...eller vad man nu skall säga.

Mycket har hänt. Jag som person har ju förståss ändrat en hel del(!)

Jag har insett vad jag vill, och inte vill med mitt liv, vad som betyder något och vad det är dags att vinka adjö till. Det kan tänkas att jag även har sårat någon på vägen. Jag har tvingats höja vita flaggan åt min egen envisa och bångstyriga personlighet.

Jag sitter inte här och säger att jag kommit att bli en bättre människa eller så...Då skulle jag ljuga och lögner gör ( av egen erfarenhet ) ingenting bättre...

(eftersom jag helt tydligt, har en förkärlek till parenteser, så skall jag även nämna att sanningen nog ibland svider precis lika mycket)

Än har jag alltså en lååång väg att gå.

Jag har åtminstone lärt mig var jag har mig själv,

det är i varje fall vad jag vill och är beredd att tro, för att kunna jobba positivt då det gäller framtidsplaner och dylikt.

Jag hoppar jämfota av glädje och spänning.

Första inlägget i nya bloggen alltså.

Det blir nog bra det här!

Häng med vettja!