Ät rätt, träna rätt, klä dig rätt, tala rätt

Gör rätt!

" Släpp inte taget"

Läste nyligen att matrelaterade störningar fortsättningsvis ökar. Been there, done that, med en djup suck! Bieffekterna får jag lov att leva med, för kanske resten av mitt liv.

Det är obehagligt hur ofta, och så lätt som samhället får unga att stiga snett i sin strävan efter perfektion. En stukad fot behöver vila för att den ska kunna läka. Vi får aldrig vila. Det finns alltid där.

Media

Jämförelse

Känslan av otillräcklighet.

Man kan ju inte gå blind genom livet. Vi påverkas av det vi ser omkring oss. Vi jämför oss dagligen med varandra. Det är så vi fungerar. Vi människor. Att det ropas ut att man ska vara nöjd med sig själv sådan som man är om man bara mår bra, samt att bantningsmetoder endast är till för dem som måste gå ner i vikt pga hälsoskäl hjälper liksom inte, då det runtomkring dessa nyttiga uttalanden sprakar av trådsmala, tjejer med vackert hår, långa ben, fina kläder etc. Bara man är snygg så ordnar sig allt. Bullshit. De stackars män som försöker få oss att förstå att pinnsmalt inte är det vackraste de vet, får nog inte den tacken de borde. Vi lyssnar inte. Vi vet. Men vi lyssnar inte.

För något, i vår konstgjort uppbyggda natur får oss att kontinureligt jämföra oss med varandra. Kanske är det ett kvinnosyndrom, kanske inte. "Man kan inte bli perfekt på alla sätt och vis, men man kan i varje fall bli smalare". Lite till, och så lite till, tills inget längre finns kvar. Ända tills det är för sent och självkänslan och den egna spegelbilden är totalt förvrängda. " An apple a day, keeps the doctor away ", får en helt annan betydelse och håller absolut inte doktorn borta.

Jag är arg. Arg över att det får vara så här. För att jag varit där, för att jag vet. För att det just nu är någon där ute som löper för brinnkära livet på tom mage, någon som pressar den sista hundrande armpressen som straff för att den ätit ett halvt äpple extra. Någon mamma som oroar sig för sitt barn. Någon som sitter med huvudet i toaletten. Verkligheten är tuff. Men det är det här vi lever i! Ett enda meddelande till er, om ni känner någon, har en vän som börjar beté sig underligt, drar sig undan, plötsligt tränar som en idiot, äter mindre och mindre. Vänta inte! Erbjud hjälp och ta itu med det! Släpp inte taget fastän personen i fråga kanske blir arg, sur och tvär för att du lägger dig i! LÄGG DIG I! En dag kommer du att få tack, tack för att du ställde upp. För att du aldrig släppte taget.