Mahogny

Det blev något av ett spontant utgångsbeslut igår.
Jag hade som mina kära classmates genomlidigt en mycket svår och minst sagt krävande dag i skolan. We made it through, hand i hand, eller som jag och Tåtte, med några välvalda och spydiga ord sinsemellan, och jag är stolt. Mycket stolt.
Hur som helst hade jag redan vid morgonsträcknings-skedet, beslutit mig för att på kvällen ta det väldigt lugnt, kanske med en mer eller mindre god bok, eller så skulle jag göra något lite "sofistikerat", som Dennis helst uttrycker det...typ som bowling eller Trivial Pursuit. Detta beslut var, med 2 sitzer på intåg...100 % klart. Nothing could change that. Nothing became Snåre som fräckt nog kallade mig tråkig, naiv och allt hemskt ni kan bara kan komma på. Well, maybe not, hur som helst övertalade han mig efter många om och men ( detta var svårt kan ni tro ), att dyka upp på, tror inte jag behöver nämna stället längre, you know what I'm talking about... Det blev som det blev, och efter att Emmelina äntligen vaknat upp ur sin törnrosasömn som var allt annat än fager och som inte sträckte sig över flere år, så droppade jag frågan omedelbart...Ska vi? Med en ledig onsdag på kommande var hon inte sen att hänga på. Dennis svikaren, är namnet på eländet för kvällen! Suck. Känn dig extremt träffad. Jag försökte att desperat , via FB förståss, få diverse klasskompiar och andra juveler att joina, men för gäves...Wooonder why!
Jag och Emme...vi fann oss själva än en gång, med ett mycket brett smile från öra till öra, sträcka fram en femma. Vi träffade Linda och ett par andra trevliga(!) hankeiter. I know, jag är lika förvånad som ni!

Jag kan kan konstatera lika lätt som Aarne, då han med en snärtig knackning i Eklunds terassgolv under en av sommarens alla grillkvällar, upplyste oss om materialet, "Mahogny", (förståss, vi snackar ju Eklund), att kvällen blev mycket lyckad.
Mina knän ömmar efter mitt och Hannes sjukt laddade och känslofyllda gitarrsolo på dancefloor. Glas och annat skit, who cares? Not a real rockstar! Favorit i repris ska utföras idag, denna gång har Sunkken lovat delta, så det är bara att bita ihop. Sunkken suckade och skakade mest på huvudet åt mej igår p.g.a min otroliga fiilis. Vi snackar verkligt hög nivå här. Han trodde inte att jag på något sätt skulle klara morgondagen med allt vad den innebär. Men ack den som tvivlar, för här sitter jag nu, i skolan (!) och känner mig precis lika taggad som igår klockan 03.30. Tro vad ni vill. It's gonna be great.

Vi får förrästen våra nycklar idag. The keys to paradise. HELLO!

school's about to become fun...

At least today...

Nu sitter jag här och biter på mina fingrar och på ett knäckebröd om vartannat. Jag har ingen tillgång till de svenska kanalerna, och IDOL existerar inte ännu på Tv4:as site. Jag är oliiiidligt nervös. Jag gråter nästan(surprise) GO CALLE. Mitt liv hänger på en skör tråd.
Förövrigt kör jag på en lungn kväll, ikväll(and isn't that what we call a real surprise?). Den pågående kräftskivan fick vara för min del och istället har jag varit ytterst aktiv i mitt skolarbete. Jag vet att ni är många som tvivlar på detta där ute. Men this time så är det t.o.m. bevisat. Publicerat för omvärlden liksom. Jag har deltagit med stort intresse och varmt hjärta i diskussionsforumet på Moodle. Jag har skrivit milslånga inlägg om facebookberoende, mobbning och uppstoppade mammutar. Utöver detta har jag också utfört en IT uppgift samt studerat bokpärmen som skyddar innehållet till den nalkande litteraturuppgiften. Nothing can stop me now! Jag tar emot denna plötsliga studieiver med öppna armar och sörjer redan, att den troligtvis kommer vara totally gone imorgon bitti. Men hoppas...det har även den mest misslyckade varelse rätten till.
Jag ger mig själv en klapp på axeln och känner mig mäkta stolt.
Skoldagen förlöpte väl ganska så smidigt idag. Drog igång litet lätt med en tredjedels lektion och hade sedan hål i x antal timmar. Under den tiden hann jag med en del...mat, kaffe, skratt, oro, och så blev jag ju förståss nertagen på jorden av någon som helt klart ansåg sig ha humorn på topp. Personen i fråga ges inga applåder, någon som däremot är värd en riktig guldmedalj är Tåtte, the man som underhöll oss idag på Tal&Samtal så till den grad att jag låg på golvet, grät och krampade av skratt. My God. Det är inte alla som kan läsa upp en stel och torr text som handlar om allt annat än religion , och ändå få det hela att låta som om man satt i julkyrkan och lyssnade till prästen. Det är mysiga lektioner det där. I like.

Did you know? That, jag, josefin och tanja har kommit fram med ett alldeles nytt språk. Bör utvecklas.
Ett litet psykiskt ostabilt avbrott! Jaaaaaaaaaaaaaaahhhh! Calle Kristiansson är vidare och jag jublar! Livet har aldrig känts härligare. En sten föll just från mitt bröst.

Lavoarfight

Ännu en helg överstökad, och en sådan helg sedan.
Fredagen förgylldes av IDOL hemma hos Diana. Jag knäpper i denna stund händerna, blundar hårt och ber om att svenska folket skall skrapa fram lite vett i sina gulblå skallar och förstå att rösta på Calle. Jag kommer gråta hur det än går. Det där är något jag måste skärpa mig med. Jag lipar för allt numera. Jag grinar då någon sjunger vackert, om jag ser ett förälskat par på stan, en mamma som busar med sina barn, en söt baby, en dokumentär om föredetta knarkare, Extreme Homemakeover, you name it, jaa och så till Calle Kristiansson audition förståss. Det är fruktansvärt. Någon måtta får det vara. Jag läcker värre än vattenslangen på simmis, and that's bad.
Lördag
Supermacka på Wayne's och sedan var dagen igång.
Jag och Indianen i läder som förövrigt också försökt sig på en outfit i äkta "fotbollshuligansanda" begav oss till slottet någon gång under gårdagskvällen. Rättare sagt så rullade vi. Jag har aldrig varit så mätt i hela mitt liv, och jag svor på att aldrig mera käka en enda tortilla under resten av min livstid. En ed som inte häll längre än 12 timmar. I slottet var det fullt ös och trots detta trodde jag att jag skulle somna. Det gick snabbt över.
Vi gav den snyggaste pälsmössan någonsin åt Hannes i födelsedagspresent.

Fån slottet och hannes födelsedagsparty, till ett gruppfoto och sedan vidare till Ollis. Jag hade grymt roligt och sjukt varmt. Var tvungen att ta en paus på någon parkbänk för att orka natten ut. Sedan gjorde jag kanske ett av de större misstagen i mitt liv. Men jag låter det förbli osagt.
I survived. Jag har även ringt svenskin och beklagat mig. Stackarn. Jag skäms. Någon bonde drog en asdålig raggningsreplik i wckön och jag skrattade honom rakt i ansiktet. Hoppas jag aldrig någonsin ser honom igen.

Denna dag har varit mindre lyckad. Nån egoistisk och alldeles genomhemsk människa har tydligen någongång under natten bestämt dig för att sno min cykel. I want it back. Detta betyder att jag kommer bli tvungen att gå till skolan imorgon. Damn. Vilken tur att jag och emme snart kommer bo så gott som bredvid vår kära skolbyggnad.
Jag har nästan lyckats krossa min lavoar med mitt eget huvud p.g.a.olidlig frustration. Proppen hade fastnat och lavoaren var fylld av vatten och jag var ilsken som en utsvulten vithaj. Jag har försökt med allt, till slut lyckades jag med hjälp av en pincett lirka upp den jäveln. Min hand blöder och jag är fortfarande förbannad. Jag är säker på att det skulle ha funnits ett enklare sätt, men söndag e trots allt söndag med allt vad det innebär. Nedsatt tankeverksamhet till exempel! Nästa vecka is a week of change... and I can feel it coming in the air tonight. På onsdag får vi nycklarna. GET IN!

Ursäkta

Eftersom någon pärla vänligen kommenterar varenda litet misstag jag gör här i bloggen, så ber jag nu, av hela mitt hjärta, om ursäkt för alla små tabbar.

Låt mig rätta mig själv. Det heter ju såklart inte "dyrblöt" utan "dyblöt". Så om nu någon lidit alldeles förskräckligt p.g.a detta så är jag hemskt ledsen. Verkligen.

En liten varning bara. Det kommer säkert flere misstag, finns säkert nått i det här korta inlägget också. Jag är mycket glad och ytterst imponerad av att det finns de som är totalt felfria. I like it.

Hyreskontrakt och Wasa by night.

Jag och Karlsson ska flytta ihop.
På tisdagen stack vi iväg på lägenhetsvisning tillsammans med:
en tant,
ett förälskat par
och en kille.
Vi såg sockersöta och 100% ärliga ut, jag och Karlsson alltså.
20 minuter senare fick vi ett samtal. Den var vår, trots Emmes röda nagellack.
Vi tror starkt att det var mitt leende som gjorde det. Hovrättsesplanaden, yeah baby, nya paradise on planet earth.
Nästa vecka får vi nycklarna och jag äger inte en enda möbel här uppe. Förutom min vita byk-korg då...Jag kanske kan sova i den?
Vi var ju tvungna att fira denna goda nyhet med ett glas vin @ Olympia. Denna gång hos Linda. Linda drog någon liten idiotisk och helstörd historia om att hon var jääättetrött och inte hade packat inför Ekenäsfärden följande dag. Jag var iskall. Tyckte absolut inte synd om henne utan befallde henne att genast byta om och smeta lite spackel i feijset. Här skulle ingen fega ur. Vi, de 3 women in black besökte även Ollis den där tisdagskvällen, och jag tror att vi hade the time of our lives. Jag och Linda dansade oss dyrblöta och helyra till kickstart my heart (Jag fick just en logisk förklaring till min stela och värkande nacke) . Jag fann ett par av mina klasskompisar i vimlet.
Vi förstod varandra ack så bra, led tillsammans och stöttade varandra följande dag. Josefin tror att jag har en kollaps på G. NO way, I'm hardcore.

Wasa by night. A hell of a night.
Hyreskontrakt och sedan kaos i slottet. Jag blev torterad av de värsta gangsters världen någonsin skådat. Dennis bröt nästan mitt näsben med en rå morot, och lekte med stor förtjusning i blicken, "pricka-Belle-med-en-morot-tills-hennes-ögon-är-blodröda-av-ilska-och-frustration-leken".
Morotsdrinken, ingen höjdare.
Maki fick för sig att jag slagit honom (jag klappade kärleksfullt) och knöt en knut av...mig.
Maki grinade illa, skakade på huvudet, suckade och påminde mig gång på gång om att han aldrig kommer att kunna glömma mina "panterbyxor".
Efter att någon tappat sin telefon i wc-byttan och alla burkar började se tomma ut drog vi iväg, till Oliver's inn, än en gång. Aslång kö. Vi smiter förbi. Väl inne är det fiilis på hög nivå. Dubbla Dj:s och en hel massa yrt folk. Vi shottar, vi dansar på bordet och Emme råkar nästan i slagsmål med en bitter och mycket kissnödig brud. Jag berömmer Rasmus för bra låtval och ger ett alltför ostabilt intryck av mig själv åt rekryt Wahlroos.

Today, började med att en liten våg av obehagligt mående drog över mig. Jag hade sjukt i hela kroppen, och tortyren fortsatte, även psykiskt. Jag har varit sur som en citronkart idag. Jag har också funderat över hur i hela världen Johannes hår kunnat växa med 8 cm under natten. Det hade sin förklaring och det bevisade också att mitt huvud inte alls fungerar som det ska idag.
Jag beslöt mig för att den kommande helgen ska gå i lungnets tecken. Förslaget röstades ner redan innan det hunnit nämnas. Lördagen is on it's way och jag tackar Gud för att jag,
är ledig imorgon.

Wish us luck.

Jag har lyssnat på U2:s beautiful day för tionde gången idag för att försöka intala mig själv att jag aldrig haft en bättre dag i hela mitt liv...Det fungerar nästan. Sanningen är att det har vart en himla jobbig dag. What to do.

Någon studerande snackade om utbyte och om hennes tid i Australien för oss gulisar igår. Hon skickade runt fotoalbum. Jag snyftade 60% av de olidliga minuterna. Patetiskt. Himla tur att Mr Energiska fåne, tog över och drog en fartfylld presentation om Kina efteråt. Jag kanske grinade lite då också, men av helt andra skäl.

"Flickan som lekte med elden" stod för gårdagens kvällsunderhållning . Vi är besvikna.

Emme anser min & Dennis humor vara typ den sämsta någonsin. Jag kan förstå henne, men what the heck. Vi gav i varje fall lite krydda åt en seg film. Jag skäms litet (mycket) över att vi egoistiskt förstörde filmnjutningen för en och annan. Jag skyller allt på Dennis...och ber om ursäkt för hans del. Förlåt

Idag har vi spenderat föreläsningen på Wayne's. Jag och Emme har planerat vår lägenhet som vi i verkligheten varken sett eller fått.

Emme inbillar sig ha rätten att välja rum först eftersom hon redan bott i Vasa ett helt år. Logiskt? Hon har också fått för sig att hennes uppgift blir att endast dammsuga sitt rum medan jag förväntas fixa resten. Why? Eftersom hon bott ensam i en lägenhet i (once again) ett HELT år. So?Hon såg på mig som om allt vore mitt fel. Fuck that. Jag ska ha det största rummet. Mitt förslag röstades ner. Emme är den som äger majoriteten av all inredning, eller så gott som ALL inredning. Point. Låt gå. Emme ångrar sig. Ett mindre rum = mindre städning. Det löser sig nog det här trots Emmelinas nonexisterande logik och min envishet. Nu ska vi bara se till att vi får den här kämppän också. Lätt. Keep your damn fingers crossed, please. Vi behöver det. Jag behöver det. Det är nästan frågan om min framtida psykiska stabilitet.

Lugn kväll vs Olliskväll? Jag är tvungen att överväga detta noga och gå igenom några för- och nackdelar samt konsekvenser för mitt slutgiltiga val.

Kill me.

Helgen försvann lika snabbt som den kom. Vart? No idea. I wasn't there.

Åtminstone är det så det känns nu när söndagen väl är här. En söndag som de flesta. Where are all my single ladies when I need them? Jag har nu galat mej purpurröd till både Hurtful och Superhuman. Det känns varken psykiskt stabilt eller äkta utan er.

Torsdagen var sista skoldagen för mig. Jag njöt faktist en gång för alla av de lektioner vi hade. Därför behöver de faktist nämnas. Tal&Samtal Skitkul. Vi snackade storyn behind our names och så drog vi fantasirika berättelser om personerna på de fotografier vi blivit tilldelade. Vi berättade för varandra om; Agneta som mördat man och piga efter att funnit dem smussla runt tillsammans, Molly med leverfläcken som var grym på gitarr men inte fick spela och någon som vunnit titeln: "årets bonde". Alla dessa personer som hette allt annat än det vi döpt dem till visade sig även vara vår lärares släktingar. Nice. Din mormor är en mördare.

På Utbildning&Samhälle diskuterade vi mycket ivrigt och kom fram till väldigt intelligenta och välplanerade lösningar för samhället och eleverna. Bortsett från de minuter någon fann det roligare att driva med min lilla fall-a-sleep miss och det faktum att jag dreglade mer än vad jag antecknade en föreläsninf för mycket länge sedan. Det bjuder jag på.

Fredag

Hängde i Gerby. Busade med Melwin, käkade, kolla Idol (Ingen har ens vart nära på att slå Calles audition) och nyaste Wallander. Somnade gott.

Lördag

Pantade miljoner flaskor. Trodde nästan att vår sista stund var kommen och att vi skulle spendera våra kvarstående minuter av livet med att sakta men säkert svettas ihjäl i en atmosfär av flera veckor gamla ölbotten. We made it. Emme fick sin amarillomåltid betalad. Lätt.

Vi passade på att inhandla lite nödvändigheter medan vi ändå var där...Kilade sedan till Amarillo där Familjen Höglund-Harlin redan väntade. Lillen sov, men vaknade passligt till maten. Han slängde, yrvaken och med skakiga händer in chickenpasta och nachos. Tugga, va e de? Lotta joinade. Amarillo får ett klart minus för personal med kraftig PMS. Ssssöööta...Vad tanten hade i restaurangbranschen att göra fattar jag noll av!(A erhåller dock ett litet + för tjejen med leendet som gav oss notan)

Förfest hos Jannica. Oskar hade tappat skägget och tagit med sig sin söta flickvän. Maki hämtade sitt berömda vin. Han var stenhård på salongsberusningslinjen. Hur det gick med den saken har jag ingen aning om. Jag svek. Svagt, mycket svagt, men gjort e gjort. Innan den stora besvikelsen vid namn...Jag...hann vi dock med en hel del, lite allvarligare diskussioner till och med. Bör nämnas att jag och Karlsson har en liten kupp på G. "Se-representabla-mogna-rediga-och-skötsamma-ut" heter den. Håll tummarna för oss mates. Vi behöver verkligen det här godkännandet. Imorgon klockan 19.00, då gäller det för er att sända oss era lyckönskningar. Telepati works just fiiiine.

Jag skrattade nästan ihjäl mig när jag diskuterade saker och ting med jonski igår...Mycket sent på dygnet. Ett totalt IQ befriat samtal. Jag erbjöd henne frikostigt av mina raggningstips. De fungerar, I promise. Jonski är mycket medveten om det, men förhåller sig ändå tveksam till det hela och påpekar än en gång att alla inte är som jag. Vilken tur alltså. Skulle råda ett väldans mayhem i världen i sådana fall. Såg nyss att någon ändå tagit mina råd på allvar och publicerat dem på sin bloggsida.

http://frejalindeman.blogg.se Det värmer.

Söndag

Henge ringde, diskuterade något om Gusse och gröna bollar. Allt är i sin ordning.

Nu ska jag, hör och häpna, Ta mig an lite homework innan jag kikar på Brothers&Sisters och förmodligen lipar mig till sömns.

Busted in the hood

En tidig morgon lika härlig som alla andra..näää fy. Jag dör. Jag mår dåligt. Illa, illa. Jag var stolt över mig själv. Stolt för att jag verkligen tog mig till skolan, typ 8.30 utan att komma med några större klagomål. Min blå cykel stod fortfarande kvar vid Ollis. Thank God. En riktig veteran. Den har varit med om en del missöden. Frontalkrock till exempel. Twice. Med en moped för ca 5 år sedan och med en förvirrad cyklist för kanske 2 veckor sedan. Hellååu. Kidnappning skulle den aldrig ha klarat. Inte jag heller. Anyway...
Finally in da schoool så har vi då INGEN lektion. Eget arbete. Halleluja, och jag har inget material med mig. 3 h förlorad sömn alltså...och mitt försök till en aktiv skoldag trots vissa svårigheter HELT värdelöst. Jag är arg, så arg och fruktansvärt hungrig. Går jag hem så kommer jag aldrig tillbaka. Därför dödar jag tid med att än en gång lipa till Calle kristianssons audition i Idol. aaaah.

Gårdagen. Great day. Vinprovning @ Olympia. top notch. Ett helt samhälle det där...
Jag var mäkta imponerad. Vi snackar t.o.m. basketplan. Lite ghettokultur över det hela. Jag undrar ifall det möjligtvis existerar några gäng och om det brukar uppstå några battles? Jakande svar. We're in the hood. Det är ett visst status och en välsignelse att få bo i Olympia, om ni frågar Maki. I believe him.

Makis egenhändigt framställda vin var inget skämt. Det fungerade precis som önskat. Vi drog rundor med våra favoritlåtar. Ni vet..Jag spelar fem och så får du välja en. Någon skulle envisas med att spela live-versioner vareviga gång. Jag klagade hög och ljudligt över deras dåliga musikval och fick slutligen kontroll över youtube och Dj-positionen. Högtalarna kom med i bilden först vid kvällens slut. Vi har sjungit och snokat runt på varandras Facebook sidor,vilket resulterat i att vänner och familj nu oroar sig över framgången i mina studier. Just so you know. It wasn't me talking.

It's a beautiful daaay.

Ytterst givande dag, so far. Startade med en rejäl smäll i pygméskallen och problem med kontaktlinserna. Nice. I just love Mondays.
Back to school. Någon undrar var jag hållit hus på fredagen. Don't remember. Alltför länge sedan.
Föreläsning. Finner mig själv i helt andra tankar och i så gott som sovande tillstånd. Tobbe uppmanar mig att inte somna. Han minns väl den senaste gången. Oliver undrar om jag hört nått av vad som sagts. Jag skakar på huvudet. Han har heller ingen aning. Vi var i varje fall där. Ända till bensträckarpausen. 5min. Jag hittar Emme och co i matsalen och lyssnar på Makis fiskehistorier istället för att återvända till ytterligare en halvtimmes snack om skola och samhälle. Jag har i varje fall lånat boken.

Jag har varit flitig också. Skaffat bibbakort till stadsbibban. Oscar påpekar att det alltid luktar på ett särskilt sätt i bibliotek. Kunskap säger han. Han vill låna en finsk diktbok, jag och Maki skrattar. Oscar läser en av dikterna för oss, med verkligt intresse och grym inlevelse. It was deep man. Han lånar den inte. Jag har valt en ljudbok. Det är vad som händer ikväll. Jag och Emme ska käka och lyssna på ljudbok eftersom vi pga Emmes none existerande röst inte kan utföra normala konversationer. Vi ska ha en läsupplevelse tillsammans...Vet inte hur hon tänkte då...?Ljudbok som sagt.

Görans. Kiss o bajs humor på hög nivå. Based on true stories. Makis är värst, Oscar kommer tvåa, jag bidrar, Lotta skrattar och Emme skäms över våra höga röster. Vi konstaterar att vi kvinnor måste ha någon sorts medfödd hygiencell där i hjärnan som männen på något sätt inte blivit välsignade med.

Eftersom jag är himla flitig studerande ska jag nu fördjupa mig i det här med epilepsi, men först en vacker bild, tagen av Astrid i åbo, på min härliga vän Aarne.

Vasa Åbo Vasa

Det där med ett nytt liv och liknande som jag tjatade om i föregående inlägg...

.. höll inte i sig längre än till typ halv 10 samma kväll. Jag och Emme bestämde oss spontant för att det var dags att ta helg. Vi blev mäkta förvånade över antalet likasinnade på Ollis den kvällen. Jag gav upp rollen som snål studerande, struntade i växeln och slapp därefter det astråkiga köandet. Klapp på axeln. Vi dansade, önskade, fick en och annan ilsken blick(dunno why...) och grinade illa åt dåliga raggningsförsök. Minnen från en tidigare night out dök upp i skallen och jag skämdes. Lite.

Emmelina avslutade Torsdagen med en liten kupp värd rungande applåder. Jag medverkade i det hela fullt omedveten och hundra på att Emme fått i sig flere fisun än nödvändigt. Så var inte fallet och allt klarnade följande morgon. Finskalektion och föreläsning. No way.

Fredag. Åbo.

Vi anlände med Emmi, Anders och Emme någongång vid 8, 9. Det var ingen tvekan om var det var fest eller om vem som var Dj. Killarna hade varit duktiga och lagt upp en och annan varning för grannarnas skull. Trevlig lägenhet och trevlig fest. Jag kramade alla jag saknat och slog mig ner på balkongen för att uppdatera alla intresserade om livet i Vasa och fick en uppdatering about things i Ekenäs. No Happenings. Nothing new. Jag har gjort allt för att få dem alla att flytta hit med mig. För en tid iaf. Gusse hälsade på mig 5 gånger, och en liten tjej snubblade på en alltför hög mattkant och lade sig raklång i köket. Men inte för att hon var full. right.

Vi saknade svenskin så det värkte i hjärtat när Huuurtfuuuul dånade ur högtalarna som sprakade på absolut sista versen. Jag och Kaira sjöng så att Emmes stämband sade upp sig.

Time for Onnela.

Fick en utskällning av en mycket ilsken och rödrynkig finskspråkig granntant, som bakom tjocka glasögon hävdade att det var sista gången (även första) hon sade till om det hemska oljudet och att folk i huset faktist skulle på jobb följande morgon. Hon hade ringt polisen. Var det förstått? Jag nickade trettioelva gånger och fick ur mig ett mycket ansträngt "Kyllä". Vi meddelade Simme. Värden, mannen som nu höll i trådarna för att kämppisen tappat kontrollen över reality . Han hade inte mycket kärlek över för sin klagande neighbour och skickade iväg några välvalda ord över telefonlinjen ( We'll see them i nästa avsnitt av grannfejden).

Finally in the club led jag av sjuk fiilisbrist pga några totalt onödiga handlingar så drog jag hem med Jonski som närapå hickade ihjäl sig den kvällen. Hon såg hemskt rolig ut. Men som den goda vän jag är led jag med henne och skrattade bara i smyg. Passerade ett sliskit Hesburger på vägen. Himlade med ögonen åt någon sky high finne och kunde snabbt konstatera att det var en fruktansvärt dålig idé om man vill undvika samtal. Heses personal har aldrig fungerat långsammare. Jag klagar över att jag verkligen hatar deras franskisar och franskisar över huvudtaget. Jonski suckar. Hon har hört det förr. Dimper i säng. Ca 5.00 petar Oschan mig i ansiktet, i örat och påstår att jag snott hans sovplats. Jag låtsas sova och han ger sig iväg.

Lördag. Vaknar genomsvettig i lindas och vickis lyxcrib, med solen stekande i ansiktet. Borta hos S&G, har någon vaknat upp mitt på köksgolvet, naken och med kebab i skarven. nice. Vi chillar, slappar, slöar hela dagen. Käkar pizza som jag senare ska få lida för i ca 3 och en halv timme påvägen hem till Vasa. Varför lär man sig aldrig?

Schöne retar lättantändliga Linda som blivit goer om rumpan, och vi andra asgarvar. Världen är inte stor nog för dem båda.

Jag är rastlös och leker make-up artist, fixar både Linda och Emme för ännu en kväll i litet större socialt umgänge.

2 glada sexmässobesökare, jag och Emme beger oss back to pampas. Typ en 23.00 befinner vi oss hemma, byter kläder och taggar inför utgång. Hardcore och med en betydande sömnbrist. Emmes sexiga heshet har nu övergått i ett litet svagt pipande, så vi är tvungna att ta i bruk ett välutvecklat teckenspråk för att vi ska kunna förstå varann. Vi har tecken för wc-hätä, rökpaus, shot, hot karl och I'm leaving.

Sky. En himla massa oljud och ett alltför nyktert huvud. Heellååu däänsflåår och good music. Någon är arg på mig och jag förstår ingenting. Fungerar som Emmes tolk hela kvällen och vi berättar tillsammans för några boys om emmes kärlek till äppel och kiwi. Highfivar och anser oss vara himla roliga. Emme lämnar mig ensam (tror jag). Jag surar, shottar, och svär över höga priser.

Allt slutade relativt smärtfritt för min egen del och med en nogrann studie i insidan av wcstolen för andra. Life's good.

Noll bilder från helgen så vi tar och kikar tillbaka på midsommaren istället. Lovely.

Duktighetspoäng.

Det här med att komma i säng i tid för att sedan vara pigg och full av energi på morgonen är inte min grej. Msn konversation med Oschan och Idol drog ut kvällen ända till någon gång efter ett. Ni som inte har kikat på avsnitt två av svenska Idol bör göra det nu på en gång, jag skrattade så jag grät.

Vissa dagar är jag väldigt glad över att jag bor ensam. Som idag. Jag var så arg när alarmet började vråla i morse att jag säkert skulle ha kunnat mörda vem som helst med min blick, om jag bara hade varit kapabel till att få upp ögonlocken. Sämnigt och surt. Och inte alls jag. Thank God for coffee och ett brett leende. Dimman lättade.

Jag har samlat på mig några serious duktighetspoäng idag. Ja-a, kan ju också nämna att Emme nog är värd hälften av dem. Vi cyklade faktist till Tritonia OCH kom därifrån med några kursböcker i bagaget. Till och med en extra bok för intressets skull(!). Det är nu mitt nya liv börjar. Det kommer hålla i sig. Till typ 9tiden imorgonkväll tippar jag... Då är det dags för inflyttnings fest hos de nya samboende, Gusse och Simme, i Åbo . Fuckin a. Som alltid blir det säkert great. Men inom vilken kategori morgondagen hamnar återstår att se...
Kanske blir det en kväll som många kvällar förr...Vi kan ta och titta tillbaka lite sådär halvt nostalgiskt över ett par ljusa moments i våra liv...

...Som när emme ramlade och slog sig, eller då jocke fullt påklädd slängde sig själv i sjön och därefter försökte intala oss alla att han endast var svettig och sedan klämde in sig i Renés brallor. Detta gjorde jag ofrivilligt en egen version av senare under sommaren, förutom jag-är-bara-svettig och renés-brallor delen då förståss...Jag var endast soakin wet och totalt idiotförklarad!...Kan också nämna aarne som gav oss en tårdrypande och mycket ekenäsisk version av "I can show you the world" uppe i lappkåtan på Lindas lande... där linda sedan i sin tur sprang runt och skrek att hon iiint bryyyyr siiiig, om nånting. Hon var mycket lycklig....
Vi minns också:
Henges nakenshow till "Who let the dogs out"
Alla sjuka diskussioner på JT
Chokladkriget i Dingis kämppä
och så alla skrattanfall förståss...

Jag är förvånad men oändligt glad över att vi alla , hela och mindre hela, ändå fortfarande är vid liv. Jag har saknat er. Ack vad jag har saknat.

Förslitning på G.

Jaha... De va då en himla lång tid sen man senast fick ihoppusslat några bokstäver på den här bloggen. Kanske så dags nu då när jag inte har nåt annat att göra än, ligga här hemma o tycka synd om mig pga självförvållat illamånde. Life's hard.

Det har ju hänt en del sen sist. Jag packade väskan och kanske si så där, etthundra pafflådor med livsnödvändigheter, grät några skvättar med some of the beloved ones, och drog ett streck över gammalt skit som bara bör glömmas, och begav mig slutligen back to my roots. Destination Vasa och med en studiemotivation på hög nivå. Rehab efter två sommarmånader av så gott som sömnlösa, fiilisspäckade nätter och ett hårt jobb som baywatch brud. Intalade jag mig.
Så var det första skoldagen. Usch.
Vi snackar "Hej jag heter Isabelle, kallas Belle, tog studenten 08 och har spenderat ett halv år i Australien" tusen gånger på en dag och 10 kg info om Moodle, studier och Min Plan, som omöjligt ryms in i en pygméskalle.

Efter stadsrundvandringar och gulisintagningen som för övrigt ägde rum igår, fick jag det bekräftat. Vår klass e great. Typ ett gäng sjukt bra människor som samlats på ett och samma ställe. Eliten liksom. Gårdagen gjorde i varje fall sitt när det gäller att ta kol på det lilla, som jag hade önskat att det fortfarande funnits hopp för i min skalle. Gulis, Jag har röda spindlar, blåa tusenfotingar och gröna lejon upp hit (viftar frenetiskt med handen där vid halsen någonstans). Om någon hittar en suspekt nylånstrumpbyxa med sisådär en 30 soppåsar någonstans i Vasa stad...Ja, då är det troligtvis ett av våra knöliga och fula spindelben...
Allt gick förundransvärt smidigt under kvällens lopp. Flaggvinsten kammade vi hem (självklarhet). Jag blev även än en gång påmind om nackdelarna med att höra till den procent av befolkningen som inte välsignades med några extra centimetrar.

Jag ska ge er en lättsam bild ur ett av gårdagens händelseförlopp så att ni hiffar vad jag menar:

När man skall stå på ett ben med händerna bakom ryggen, bredvid 11 andra långa (längre) männsikor och bli ihälld en shott från en träplanka, då, då...blir det svårt, och innehållet hamnar all annanstans än i halsen. Vad vet jag, det kanske var min räddning ifrån en katastrofal kväll...
Kvällen gav oss också några andra "Pling*, visste-du-att" liknande upplysningar...
Vi har till exempel konstaterat att vissa i klassen har förundransvärda och hittills dålda skådespelartalanger, andra är ena hejare på att hinka i, någon är expert på att dra ramsor och någon annan extremt snabb på att klä av sig. Vi har också fått klart för oss, att det för en kvinna är betydligt svårare än vanligt att kissa ute bakom någon buske, med 4 extra ben...Det är vid de här tillfällena som jag faktist ibland önskar att jag vore man. Sällan, men det händer sig.

8 gånger 22 ben senare så hittade man oss i kön till Ollis, där framtiden såg verkligt mörk ut för oss gulisar. Proppfullt på Oliver's inn, och vi deppade ack vad vi deppade, och gjorde desperata försök för att få dem som stod längre fram i kön att förstå att de VERKLIGEN INTE ville gå till Ollis, Failed. Några av oss gav upp och rörde sig mot El Gringo. Jag skulle förståss envist köa, men gav slutligen upp då jag stod längst fram (why) och gav mig också iväg för att spendera hela tre minuter i smockfull anda på El Gringo. Sedan back to Ollis för ännu ett eländes köande. Tack till den kille som förstod att fixa in mig lite snabbare, eller tack till de röda kläderna kanske, som tydligen klädde mig fruktansvärt bra. I alla fall i berusade ögon. Idagmorse travade jag genom stan i ösregn, måttligt munter med ett ömt huvud och seg kropp, mina converse har aldrig känts så tunga. Det har blåst något så otrolig idag och jag har svurit över säkert två dussin småsten och annar skit som flög i ögonen under den 15 minuter långa promenaden till kära PF. Att bege sig till skolan idag var ett misstag. Jag somnade under eftermiddagsföreläsningen och dreglade ner mina anteckningspapper som var lika tomma och blanka som mitt huvud. Någon var himla road över mönstren som klädde hela min panna efter den lilla powernappen på egen arm. Senare stationerade jag mig hos emme (som älskar att ligga i fosterställning och gny på bl.a. söndagar, men också, onsdagar, torsdagar...fredagar...och kanske en och annan lördag också) med glass och havrebollar. Glodde på hela 20 minuter av en film, somnade och vaknade om möjligt ännu sömnigare. Imorgon är det back on track som gäller. Hellou till a brand new day bäddat för utgång, eller?