Förslitning på G.

Jaha... De va då en himla lång tid sen man senast fick ihoppusslat några bokstäver på den här bloggen. Kanske så dags nu då när jag inte har nåt annat att göra än, ligga här hemma o tycka synd om mig pga självförvållat illamånde. Life's hard.

Det har ju hänt en del sen sist. Jag packade väskan och kanske si så där, etthundra pafflådor med livsnödvändigheter, grät några skvättar med some of the beloved ones, och drog ett streck över gammalt skit som bara bör glömmas, och begav mig slutligen back to my roots. Destination Vasa och med en studiemotivation på hög nivå. Rehab efter två sommarmånader av så gott som sömnlösa, fiilisspäckade nätter och ett hårt jobb som baywatch brud. Intalade jag mig.
Så var det första skoldagen. Usch.
Vi snackar "Hej jag heter Isabelle, kallas Belle, tog studenten 08 och har spenderat ett halv år i Australien" tusen gånger på en dag och 10 kg info om Moodle, studier och Min Plan, som omöjligt ryms in i en pygméskalle.

Efter stadsrundvandringar och gulisintagningen som för övrigt ägde rum igår, fick jag det bekräftat. Vår klass e great. Typ ett gäng sjukt bra människor som samlats på ett och samma ställe. Eliten liksom. Gårdagen gjorde i varje fall sitt när det gäller att ta kol på det lilla, som jag hade önskat att det fortfarande funnits hopp för i min skalle. Gulis, Jag har röda spindlar, blåa tusenfotingar och gröna lejon upp hit (viftar frenetiskt med handen där vid halsen någonstans). Om någon hittar en suspekt nylånstrumpbyxa med sisådär en 30 soppåsar någonstans i Vasa stad...Ja, då är det troligtvis ett av våra knöliga och fula spindelben...
Allt gick förundransvärt smidigt under kvällens lopp. Flaggvinsten kammade vi hem (självklarhet). Jag blev även än en gång påmind om nackdelarna med att höra till den procent av befolkningen som inte välsignades med några extra centimetrar.

Jag ska ge er en lättsam bild ur ett av gårdagens händelseförlopp så att ni hiffar vad jag menar:

När man skall stå på ett ben med händerna bakom ryggen, bredvid 11 andra långa (längre) männsikor och bli ihälld en shott från en träplanka, då, då...blir det svårt, och innehållet hamnar all annanstans än i halsen. Vad vet jag, det kanske var min räddning ifrån en katastrofal kväll...
Kvällen gav oss också några andra "Pling*, visste-du-att" liknande upplysningar...
Vi har till exempel konstaterat att vissa i klassen har förundransvärda och hittills dålda skådespelartalanger, andra är ena hejare på att hinka i, någon är expert på att dra ramsor och någon annan extremt snabb på att klä av sig. Vi har också fått klart för oss, att det för en kvinna är betydligt svårare än vanligt att kissa ute bakom någon buske, med 4 extra ben...Det är vid de här tillfällena som jag faktist ibland önskar att jag vore man. Sällan, men det händer sig.

8 gånger 22 ben senare så hittade man oss i kön till Ollis, där framtiden såg verkligt mörk ut för oss gulisar. Proppfullt på Oliver's inn, och vi deppade ack vad vi deppade, och gjorde desperata försök för att få dem som stod längre fram i kön att förstå att de VERKLIGEN INTE ville gå till Ollis, Failed. Några av oss gav upp och rörde sig mot El Gringo. Jag skulle förståss envist köa, men gav slutligen upp då jag stod längst fram (why) och gav mig också iväg för att spendera hela tre minuter i smockfull anda på El Gringo. Sedan back to Ollis för ännu ett eländes köande. Tack till den kille som förstod att fixa in mig lite snabbare, eller tack till de röda kläderna kanske, som tydligen klädde mig fruktansvärt bra. I alla fall i berusade ögon. Idagmorse travade jag genom stan i ösregn, måttligt munter med ett ömt huvud och seg kropp, mina converse har aldrig känts så tunga. Det har blåst något så otrolig idag och jag har svurit över säkert två dussin småsten och annar skit som flög i ögonen under den 15 minuter långa promenaden till kära PF. Att bege sig till skolan idag var ett misstag. Jag somnade under eftermiddagsföreläsningen och dreglade ner mina anteckningspapper som var lika tomma och blanka som mitt huvud. Någon var himla road över mönstren som klädde hela min panna efter den lilla powernappen på egen arm. Senare stationerade jag mig hos emme (som älskar att ligga i fosterställning och gny på bl.a. söndagar, men också, onsdagar, torsdagar...fredagar...och kanske en och annan lördag också) med glass och havrebollar. Glodde på hela 20 minuter av en film, somnade och vaknade om möjligt ännu sömnigare. Imorgon är det back on track som gäller. Hellou till a brand new day bäddat för utgång, eller?