Busted in the hood

En tidig morgon lika härlig som alla andra..näää fy. Jag dör. Jag mår dåligt. Illa, illa. Jag var stolt över mig själv. Stolt för att jag verkligen tog mig till skolan, typ 8.30 utan att komma med några större klagomål. Min blå cykel stod fortfarande kvar vid Ollis. Thank God. En riktig veteran. Den har varit med om en del missöden. Frontalkrock till exempel. Twice. Med en moped för ca 5 år sedan och med en förvirrad cyklist för kanske 2 veckor sedan. Hellååu. Kidnappning skulle den aldrig ha klarat. Inte jag heller. Anyway...
Finally in da schoool så har vi då INGEN lektion. Eget arbete. Halleluja, och jag har inget material med mig. 3 h förlorad sömn alltså...och mitt försök till en aktiv skoldag trots vissa svårigheter HELT värdelöst. Jag är arg, så arg och fruktansvärt hungrig. Går jag hem så kommer jag aldrig tillbaka. Därför dödar jag tid med att än en gång lipa till Calle kristianssons audition i Idol. aaaah.

Gårdagen. Great day. Vinprovning @ Olympia. top notch. Ett helt samhälle det där...
Jag var mäkta imponerad. Vi snackar t.o.m. basketplan. Lite ghettokultur över det hela. Jag undrar ifall det möjligtvis existerar några gäng och om det brukar uppstå några battles? Jakande svar. We're in the hood. Det är ett visst status och en välsignelse att få bo i Olympia, om ni frågar Maki. I believe him.

Makis egenhändigt framställda vin var inget skämt. Det fungerade precis som önskat. Vi drog rundor med våra favoritlåtar. Ni vet..Jag spelar fem och så får du välja en. Någon skulle envisas med att spela live-versioner vareviga gång. Jag klagade hög och ljudligt över deras dåliga musikval och fick slutligen kontroll över youtube och Dj-positionen. Högtalarna kom med i bilden först vid kvällens slut. Vi har sjungit och snokat runt på varandras Facebook sidor,vilket resulterat i att vänner och familj nu oroar sig över framgången i mina studier. Just so you know. It wasn't me talking.