Epidemi

Det underliga och blixtsnabbt arbetande virus som drabbade Kamila onsdagmorgon, sprider sig som en global epidemi. I've got it. Av vad jag har hört har det även smygit sig på Karv. Kronisk kräkarsjuka, störningar i motoriken och svindel hör till symtomen. Gosh. Svinflunssan eller möjligen tyfus skulle vara mera välkommet.
jag har snubblat på en sladd och stigit på min dator. Insåg slutligen att det nog är bäst att placera arslet i soffan och förbli där, då man rör sig som en två och ett halvt bent mammut.

Jag skulle chilla hela gårdagen i min ensamhet. Ratti ringde för att rycka upp mig ur min dvala, jag vägrade. Jag hade en förmultning i mina planer. 10 minuter senare fattade jag att det hela var ett wakeupcall och tackade min vän Rasmus senare av hela mitt hjärta genom att bita honom vänskapligt i axeln som en utsvulten hyena med rabies. Twilight is bad for you. Tar tydligen fram det värsta i en!
However.
Jag hoppade i duschen och fann till slut vägen till Karvs under vägledning av Axo. På stationsgatan var det julkänsla och pepparkaksos för hela slanten. Folket var fördrucket på glögg, och pepparkakorna var lika vimmelkantiga som bagarna. Karv skrek ut order och någon annan tjöt fel text till en dålig julsång. Det var härligt! Svetten lackade. Hand i hand sjöng vi omedvetet i stämmor, till Robbie Williams Angels. Folket omkring oss rördes till tårar, och vi kände mycket kärlek för varandra. Masa hade stylat sig väl och hade stenhård koll på sitt mål för kvällen. Let's say that I wasn't surprised at all. "Masa sköter resten".
Jag lurade ut folksamlingen. I'm loving cloud nine, my head's in the sky.
Mycket bra alternativ. Mängder av männsikor och min favorit låt ur högtalarna. jag gjorde allt för att få Rattis uppmärksamhet, utan att lyckas. Jag surade i någon minut och sparkade honom lite försiktigt.
Jag förstod inte vad jag hade dillat om då jag meddelade att jag skulle ta en hemmakväll. No way.
I stayed until the bitter end, och berättade sedan utförligt för Ratti att jag skulle gå till Olympia. Jag var aldrig där. Jag hade aldrig ens en tanke på att bege mig dit, vad jag vet...
Jag käkade en halv pizza och drabbades av matförgiftning. Något annat kan jag inte tänka mig att det skulle kunna vara. Uscha Uscha.

Emme fixade ihop en gudomlig paj och jag grät av självömkan över skolarbeten. Nu är det gjort. Trion kikade på snyftfilm och lipade. Inte Emme, vi hade tydligen förstört hennes "filmfiilis".
Emme och Jossan gjorde tappra försök till att dissa mig och lyckades nästan. Det hela slutade hur som helst med Emme som surloppa.

Nu tar vi helg