Idag firar vi självständighetsdagen med desperata försök till något som borde se ut som tentläsning, men som istället påminner om slukande av tacogratäng och tvgloende. Andra tjuvstartade med att fira Finlands stora dag och därmed friheten, genom att springa spritt språngande naken med armarna höjda till skyarna, runt torget. Jag undrar om de som en gång kämpade för vårt land, skulle vara stolta över vår fritänkande generation.
Min sambo. Emmelina är missnöjd över den plötsliga bristen av upplysanden om hennes bravader, här i bloggen. Så nu en gång för alla vill ja få fram att jag verkligen uppskattar och kanske t.o.m. rentav beundrar henne, för att hon är den som kan slå folk utan att vi för den skull slutar umgås med henne. Hon flashar och skakar rumpa när som helst, var som helst. Hon gillar att peta sig mellan tårna och hon är expert på att dansa för sig själv på ett sprängfullt dancefloor. Hon förstår inte ens själv vad hon säger alla gånger. Emme älskar till min förskräckelse självständighets balen. Denna dam har många unika egenskaper och vi är alla lite kära i henne.
Nu till mer relevant snack.
Fredag
Idolfebern var igång redan tidigt på morgonen. Jag var neeerrrvös inför Calles möjliga utröstning.
Jag bestämde mig för att koka korvsoppa. Ratti skrattade ut mig och jag kallade honom dissare 10 gånger. Trots fula ord knackade han i sinom tid på Loftets dörr, tillsammans med the one and only Masa. potaatiiisss.
Hannes fann min matlagning lite finurlig och jag tvingades till sist medge att det var en miss att slänga i korvbitarna som andra ingrediens.
Jag tappade halva saltkars innehållet i kastrullen. Slutresultatet var underbart. Ratti släpade mig längs golvet och jag tjöt av hejdlöst skratt och rädsla.
Folket försvann. Kvar fanns me och my homies Jossan och los Emmos. Vi mot världen framför Idol. Vi hade allt att förlora. Calle öppnade starkt med walking in Memphis. Inte ett öga var torrt.
Vid omröstningen strittade alla naglar.
Vi blev alldeles till oss då Calles plats i finalen säkrades.
Jag bet mig själv i armen för att kolla att jag inte drömde. Livet var underbart.
Beslöt mig för att fira.
Ollis.
Jag hittade något spännande på golvet och var tvungen att slänga mig ner på knäna... märkte i samma stund att det hela var ett fruktansvärt dåligt beslut. Det skulle göra ont. Jag grabbade Emmes bak i fallet. Hon blev lycklig och förväntade sig att möjligtvis få se en handsome karl när hon vände sig om...
... bara för att få se mig knäböja med häpen min. Vad var det som hände?
En och annan satte ölen i fel hals kan jag lova.
Masa deppade över Oliver's kvinnliga utbud. Hannes försökte intala sig att kvällen skulle gå i torkans tecken men misslyckades så det bara small om det. Någon random typ trodde att jag och axo var syskon. Vackert så.
Dj Razze lekte fyndig.
Micke var i sitt esse.
Han var helt inställd på bastubad i smeba.
Jag var lika ivrig, men uteblev.
På så sätt missade jag övernattning i en bassäng där det endast hade förekommit blodsbad during the night. Hannes ville veta hur sjukt det egentligen tar att bita sig i tungan riktit på riktit.
The day after lät han som en fetläppad sköldpadda med svalgproblem och talsvårigheter.
Lördag
Vi var taggade. What is love, baby don't hurt me hjälpte oss på traven.
Axo hälsade på, helt utom sig av fiilis inför kvällen.
Vi fick lugna ner henne med ett glas rödvin så att hon inte skulle skrämma livet av lilla håriga Michelle. Tillsammans peppade vi varandra och torterade Rasmus med hjälp av våra mobiler.
Han lät irriterad och vi fnissade som hormonstinna tonårsbrudar. Det var fruktansvärt.
Men vi var i alla fall lyckliga.
Vi mötte upp med gänget på Ollis.
Drog senare till Fontana för att sedan återvända till good old Oliver's.
Några föll av under färden.
Hannes överföll alla vi mötte på torget.
Jag och Linda låtsades att vi inte kände vårt uppenbara sällskap.
Jag beställde en pizza. Det vattnades i munnen när jag tänkte på vilka underbara ingredienser jag valt. I väntan på underverket lyssnade jag på Joel när han med väldig inlevelse drog " A pirate walks in to a bar..." två gånger för en finne som ändå inte förstod poängen. Joel var lika glad i varje fall och skrattade för två åt sitt eget skämt.
Vi fick våra pizzor och jag var lycklig enda in i själen, tills jag noterade att jag fått något helt annat än det jag beställt. Jag grät.
En mycket bra helg.
Knäna ömmar.
Det ska svida så man känner att man lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar