huuj

En vacker dag. Det kan ha varit juni. Kanske juli. Möjligen augusti. Jag minns inte.
Så möts jag av en syn som jagat mig ever since.
Min lillasysters kära docka. Hängd i en gammal, gråbeige nylonstrumpa. Likblek.
Svarta ögonhålor.
Jag kissade nästan på mig.
Syrran påstod att hon och en kompis hade lekt.
Där stod jag, skräckslagen och tittade på snorungen som tidigare skulle ha gett sitt liv för dockebarnet. Jag ville bara springa.