Blod, svett och tårar

Onsdag

Dags för den efterlängtade vikingafesten.
Jag var taggad till noll. Jag kände ingen smak av strampenlunchen och ögonen sved.
Micro och Mini travade mest omkring på stan och väntade på att fiilisen skulle ge en rak höger och smälla till ordentligt.
I Lindex underklädes avdelning... Där hände det. Just där och då kände vi livet återvända och konstaterade att det nog skulle bli a hell of a night trots allt.
Fiilisboxen stod fullpackad på Loftet.
Fiilisboxen är namnet för den tvättkorg som vi under tisdagens lopp fyllt med diverse coola, asballa, lite löjliga och livsnödvändiga saker. En awesome födelsedagspresent världen sällan skådat. Jag tror att det var bra att vi övergav idén med två levande hamstrar.
Micke meddelade att de i så fall skulle ha kunna kört "vems dör först".
Djurplågeri. Nono.
Vi begav oss till Slottet. Mickes rum var fyllt av party people. Masa var kärlekssugen och överlycklig på ett lite ostabilt vis.
Vi skrålade och övergav presenten.
En säck potatis.
Födelsedagsbarnen, som uppenbarligen trodde att det var vårt resultat av 25 kloka huvuden som slås ihop för att komma på en hejdundrande bra gåva. De försökte skratta lite lätt och visa att de uppskattade vår goda humor.
Masa dök lyckligtvis upp med den äkta varan och reaktionen svängde radikalt. Det luktade glädje och uppskattning all over the place.
We love you guys.
Bussen anlände och magarna hade börjat ta ton.
Man såg helstekt gris i allas utsvultna ögon. Vi var som ett gäng tigrar i hungersnöd.
Någon sölade, så vi sprang ut ur bussen och in till Ollis för att hinka i oss varsin shot som grund för det kommande skrovmålet.
Micke var gladare än ett naivt barn på julafton och studsade upp och ner medan han klappade i händerna, och utropade sin förtjusning över det faktum, att vi hade en hel buss i vår tillfälliga ägo.
Hjulen rullade och och jublet steg.
Reseledare Karv grabbade micken för att berätta litet om färden och omgivningen. Masa fick för sig att briljera och stal rampljuset. Han berättade mycket utförligt om hur betalningen av bussresan skulle gå till , och vem som skulle ta emot pengarna.
6 euro åt Michael Wahlroos. Vi hade alla fattat efter första gången.
Axo berättade för oss hur trevligt det är att växa upp i Sundom. Hannes och Josefin lärde mig "vår busschaufför".

Väl framme rusade vi in för att klä oss i kåpor och vikingahjälm.
Två horn:fläckfri,
ett horn: slagsmål,
inget horn:våldtäkt.
Min hjälm var allt för stor, eller så huvudet allt för litet. Någon smårolig idiot påpekade att om jag tänker mera så kanske huvudet växer ifatt hjälmen. Jag himlade med ögonen, slet åt mej en bakad potatis och stack kniven i en saftig köttbit.
Vi sjöng gamla vikingasånger, slickade vikingablodet från våra läppar, torkade våra flottiga labbar på varandra, spottade snus och svor.
Masa slängde matrester i Kamilas vinmugg och tog sedan en välförtjänt tupplur på trappan och någon skrev hela min arm full med sprittusch.
Vissi bjöd glad i hågen på dricka och svalde nästan sin egen tunga då räkningen lades på bordet.
Jag va inte bitter.
Stort tack till Micke och Ratti för hela tillställningen.
Myycckke bra.

Back in Vasa city

Ollis var tomt så när på ett gäng före detta vikingar med fulla magar och minds.
Kom igen Lena. Fantastiskt. Vi drog vidare till Fontana. Masa och Kristel körde några underliga moves på golvnivå och Drama stegade in genom dörren. I'm sick of it.
Jag blev våldshånglad under mitt tappra försök att hitta micke och axo...

What to do what to do.

Vi begav oss tillbaka till Ollis. Micke skulle hämta jackan och jag skulle prompt gå hem.
Axo bokstavligen släpade mig iväg mot sky. Halvvägs insåg även jag att Sky's väg nog var den rätta vägen. Jossan introduserade skylonkeron, och jag föll som en fura.
Me and Axo konstaterade att vi ogillar brudar och ibland kan bli lite lättantändliga under en sen partynight. Tacka Gud för likasinnade kvinnor.
Jag blev påmind om min armbåge för någon helg sedan. Oijoij.
We stayed until the bitter end...eller tills 120 kg muskler visade sig på damtoaletten för att informera oss om att de stänger, och att vi helst skall befinna oss på utsidan då det händer.
Det snöade då jag gick hem.
Utanför Ytterdörren stod ett par och bråkade. Jag föreslog
"Make love, not war" och gav dem mitt vackraste mitt-i-natten-leende.
Bruden gav mig en krigisk blick.
Killen sken istället upp och frågade vilken våning jag bodde på.
4, svarade jag, gick in och kunde höra tjejens armbåge smälla i killens revben.
Jag förstod att jag med mina ord inte hade lyckats med att bespara ett par i kärlekskris det drama jag hade tänkt mig.

After all. En mycket lyckad onsdag med allt vad den innebar.