Isabelle

Någon gång under söndagkväll, hörde vi ett mycket efterlängtat "kråtande", som vi säger i nyland, i nyckelhålet.
EMMEE!
Hannes tappade hakan och förstod nada, när vi rusade upp ur soffan, sprang fram till dörren och överföll Emmelina innan hon ens hunnit fatta att hon var hemma. Hon såg ut som en liten borttappad flykting, med hela sitt liv nerstoppat i en backpack.
Loftet är sig självt igen.

På måndag kom alla känslorna på en och samma gång. Kära återseenden. Jag fick än en gång realitycheck och funderade över vad det egentligen var som jag hade saknat med Maki under de 3 senaste veckorna.
Är det för att han avskyr mina kläder?
Älskar att komma med spydiga kommentarer?
eller... för att han tror att jag är lika böjbar som en gammal och möglig morot? Jaa-a , jag vet faktist inte.
Blåmärken är i varjefall en del av min vardag. Än en gång.

Tisdag
Emmes ollisabstinens var så tydlig att man kunde ta på den. För min del skulle kvällen spenderas med klassen.
Vasaloppet.
Vi begav oss, gående, cyklande och körande till 7 cribs var vi blev bjudna på allt från bakverk till sangria. Vid sista punkten var jag och Jossan så hungriga att vi för vårt eget bästa, var tvugna att springa Mc D. Vi undvek på så sätt ett kaotiskt slut på kvällen. Vi besökte slottet där Micke bjöd på världens bredaste leende. Emme hade fiilis . Hannes var sjuk. Maki grinade illa åt min "80-tals väst".
Det var också några andra som såg lite halvrubbade ut. Jag tror att de kanske hade agerat försöksrabbits och smakat på Slottets egna vin. Jag stod över. Bieffekterna såg alltför plågsamma ut.
På Oliver's hittade jag en mängd glada människor.
Emme hade dragit sitt triumfkort och var mäkta stolt.
Dj Razze var nyklippt och otroligt snygg.
Brudarna dreglade ner glaset, vid Djbåset.
Micke var lycklig över sin lediga dag och lyfte mig i ett glädjesnurr ute i snöslasket. Let's dance nästa!
Emme bestämde sig för att göra en payback för mitt utelämnande av hennes flashande, här på bloggen. Jag var häpen och totalt nollställd. Masa diggade.
Jag drabbades av en stalker och Maki njöt olidligt av detta. Det lilla jävliga flinet under fjunen gick inte att missförstå. Jag var tvungen att springa undan min förföljare och var inte sen med att skälla ut Makkan för detta.
Han blev så till sig att han vid nästa stalkeranfall förklarade för stackaren att han var min pojkvän. Jag var mycket tacksam, kände mig som om jag befann mig i en klichig film, mitt under ett sådant där "You're my hero" moment, så jag föreslog att vi kanske skulle bli tillsammans påriktigt.Jag fick inget svar, men eftersom jag är en hejare på att tolka ansiktsuttryck kunde jag se att Maki absolut inte ansåg att vi skulle leva lyckliga i alla våra dagar. Jag deppade i 3 sekunder.
Jag anklagade Oskar för att alltid gå hem tidigt och hämtade min jacka 5 minuter senare. Bra där.
Emme surade och Josefin pussade mig.

Onsdag och idol

Hannes ynklade och trodde sig vara dödssjuk.
Maki berättade för oss om ett cykeläventyr som slutat med ett mycket intimt möte, med en lyktstolpe. Cykla med ögonen slutna?
Mycket idiotiskt beslut.
Jag tvivlar dock på att han lärt sig av sitt misstag.
Masa lagade mat åt oss hovrättskvinnor.
Vi taggade på Loftet.
Lotta fyllde år och bjöds på glass i strut. Mycket classy.
Vi slapp köa.
Idol drog igång med Hannes as Janne Grönroos och med Joel, Åsa och Eirik i juryn, som Zäppin, Krista och Feki. Vi skrattade så vi grät. Sångarna var mycket duktiga. Jag var imponerad.
Vinnaren var en energisk och snygg tjej med grym scennärvaro. Hon visste var hon hade sig själv. Hon sjöng också en av favoritlåtarna så mitt röstval var säkert.
Lyckad kväll.

Jag har idag, omänskligt tidigt vaknat av exakt 15 larmsignaler. En idiot som packat "fiiiiliiis-väskon", och hans slitna medföljare som verkligen såg ut att ha haft bättre dagar, stegade iväg till tågstationen och jag somnade om i ren irritation.
Loftet fungerar nu som sjukstuga. Emme ligger i feber och jag har fortfarande sandpapper i halsen. Varena muskel i kroppen värker.
Vi vilar, vilar och vilar.