Isabelle

Snorigt

För tillfället taggar de flesta hårt inför en 90-tals kväll utan dess like!
Jag , i min tur...Avböjer, deppar, suckar och snyter mig.
Inser nu att jag inte är odödlig.
Ylläri. Of course.
Innan jag smäller med pannan rätt i en vägg eller, i typ ett fönsterbräde, mera min nivå... så, måste jag ta mig själv i kragen, gömma undan allt som kan tänkas ge mig en obotlig fiilis och vira in mig i ett täcke.
Jag vill så gärna, men vad jag än har intalat mig själv, så är jag ingen superwoman, har inga fantastic four egenskaper, föll inte i en gryta med mirakelelixir som liten, och inte har jag ett helt opåverkat immunförsvar.
Jag är slemmigare än skolkökets såser.
Huvudet fungerar inte alls (våga int ens tänka en tanke som "like that's something new")
Inte idag. Jag är ynklig, lite gnällig.
Självömkan.
Jag har staplat igenom en saga på det andra inhemska språket idag, i skolan. Dagens prestation.
Jag har iakttagit the funny crew då de roastat Pernilla och Markoolio.
Magnus Betnér är dagens hjälte.
Jag har också somnat på soffan, dreglat ner min finaste kudde och kräkts lite då jag vid uppvaknandet kom att minnas var denna vackra dyna befunnit sig för ca en vecka sedan.
Nu mår jag om möjligt ännu sämre.
Ikväll ska jag tänka på allt annat än all the people på ollis och ge mig några tröstande klappar på vardera axel, och också på jossans axel, för vår otroliga självdisciplin.
Om ni uppnår fiilisklimax ikväll och anser att ni känner er tvugna att ringa och meddela detta så att jag också får vara med på ett hörn.
DON'T
Jag mötte den kvinnliga delen av paret som stred tidigt på torsdagmorgon, i trapphuset idag..."Make love, not war"-grejen...ni minns va?
Jaa, av hennes ansiktsuttryck att dömma, gjorde hon det också.
Jag skämdes i 3 sekunder.
Finland är inte landet där man skall dra onödiga läppän för redan uppretat kvinnfolk. De flesta är tydligen sura som härsken piimä, och jag borde ha fattat bättre. Mitt sätt att sprida kärlek fungerar helt klart inte på den del av befolkningen som kommer från Venus.
Jag har nu kikat på klippet "ICA-jerry" allt för många gånger och börjar bli litet orolig för min sakta men säkert borttynande känsla för humor.
Denna lugna Fredag ser ut att bli, the one and only, lösningen för fortsatt existens.


Laters