Isabelle

Jag mår sämre än en pungråtta med morning sickness.

Jag är fruktansvärt trött på att hosta, vara snorig och inte kunna sova. Min kropp har drabbats av konstiga bieffekter. troligtvis p.g.a alla jäkla jalapenos som jag tryckt i mig utan att egentligen känna någon smak.

Jag hatar alla skolarbeten och överväger allt för ofta att slänga en stänkare i den regelbundna finrexinmuggen.

Jag citerar Ratti

"Life is a moootheerfuckeeer". Right now...yep. That's exactly what it is.

Dramat i staden forsätter. It goes on and on. Hålla sig utanför?

Lättare sagt än gjort.

Jag har äntligen ett eget exemplar av

P.S I love you. Jag har säkert sett den 6 gånger nu. Jag läcker som ett durkslag varenda gång.

Jag ska flytta till Irland.

Vi skulle kika på den igår. Koncentration noll.

Jossan låg utslagen på soffan, och jag tänkte mest på vilka dumma beslut jag gjort och fortfarande gör. Jag hörde konstiga läten från postluckan. Hannes.

Han såg på mig som om jag vore en skadad hundvalp och kommenterade valet av sånger på min playlist.

Gårdagen innehöll bara en massa minus, och den här dagen har inte börjat bättre. Någonting är fruktansvärt fel. Jag diskade halv 2 på natten(!) och låg och vred mig till 4. Min mage har bestämt sig för att börja krampa igen och grannens katt i Tenala, har blivit överkörd... Det sistnämnda betyder ungefär lika mycket för mig som en nertrampad dammråtta, men eftersom jag nu ändå är inne på ett negativt spår där allt bara känns fel så kan jag ju lika gärna tycka synd om kattkräket också. Jag brände mig på strykjärnet i dag morse och bet mig själv i kinden.

Så här kan det absolut inte fortsätta, så jag ska ta mig i kragen på en gång och tvinga mig själv att se allt det positiva i detta mayhem.

Denna tisdag kommer spenderas under täcket. Lätt.

Jag tvivlar på att någon blev lyckligare av att läsa detta inlägg, vilket betyder att jag lyckats. Jag orkar helt enkelt inte se på glada människor idag. Jag är själv oförmögen till att ge ut så mycket som ett skrattliknande läte utan att tappa andan eller förvandla min näsa till en snorfontän.

Kill me.

Okej...Livet ser genast lite ljusare ut... Min käre svenska vän har skrivit en kontaktannons, åt sin inneboende kanin.

"Hårig vädur med pepparkaksbruna ögon söker tjej med sprätt i benen att dela en morot med, stamtavla spelar ingen roll, hare som albino..."

Livet kanske är påväg tillbaka trots allt. Min grymma humor existerar i alla fall fortfarande. Vilken lättnad.