Wednesday, bloody Wednesday...

Here we go again. Slöaslappa dag.
Det var tisdag igår. Jag hade fixat spelkväll på Loftet. Emme låg och gnydde under ett täcke i en av våra fula men balla soffor. Hon hävdade att hon skulle förbli så under hela kvällens gång. Jag såg rött och förklarade mycket ingående att hon absolut inte var tillåten att ta upp hela soffan då en kväll med brädspel skulle gå av stapeln i vårt vardagsrum. Jonski och jag lade ihop en grym playlist som existerade och gav oss sjuk fiilis ända tills folket anlände och någon bytte ut alla våra låtar. Who cares. Vi hade ju taggat innan.

Tillfälligt avbrott i skrivand. Emme fläääschade just alla sommarens rusketusraidat. Jag är fortfarande i chock...

...I'm back

Var blev vi..spelkvällen ja... Jag poppade popcorn, tände ljus och spacklade mitt bleka höstface. Idag morse insåg jag att hälften av alla smörcorn låg i prydliga högar under soffan. Det var tydligen krig igår. Jag har något svagt minne av att jag släppte alla mina nerver på denna förstörelse, men i något skede av kvällen måste jag ha fallit in i någon sorts ignoranskoma. Vi förberedda trivial och delade in oss i mycket ojämna lag. Joel ville egentligen spela rappakalja, men efter att ha bevisat att han hade noll kunskap om hur spelet går till (muhahaha, vi njöt på stackarens bekostnad), så skippade vi hela den idén... Vi insåg snabbt att det var ett stort misstag att placera de sämsta förlorarna i ett och samma lag. Vi övriga inledde en hemlig pakt och lät dem vinna. De får tro vad de vill.
Vi startade modigt med vuxenfrågorna men gav snart upp och bytte till frågor som..."Hur många tår har en utter på varje fot?" och "Bar Adolf Hitler mustasch?....alternativ ja eller nej?". Vi snackar elitnivå.
Det kom fram att Oskar och Karv var dem med brains.
Jag briljerade med kunskapen om huvudingrediensen i "Svartsoppa". Det var nog det enda jag briljerade med den kvällen. Maki gav mej en och annan mörk blick som sade mej att han skulle göra allt för att vinna. Våld...ingen omöjlighet!

Ollis kallade. Vädret var svinigt kallt. Jag med min superhörsel som framträder då det gäller något som gör det enklare för mej att leva, hörde något om en bil och skjuts till Ollis och sprang för brinnkära livet ut för att få en plats i framsätet. Jag glömde totalt bort Jonski som för första gången befann sig i Vasa, och blev påmind om att hon existerade då jag 15 minuter senare fick syn på henne i kön. Tack till er som skötte om att hon kom mer eller mindre helskinnad till Ollis. Minuspoäng på min Den-ultimata-vännen-listan... Jag nollade det hela med att diska och dammsuga idag.
Jag hade the time of my life på Oliver's. As always. Linda fick på käften av någon yrboll på dancefloor och mina rosa converse är numera svarta. Någon envisades med att jämnt och ständigt ta foton, vid de mest idiotiska tillfällen man kan komma på.
Mina ögon rann som Niagarafallet och någon vänlig själ gjorde allt för att trösta mig, jag i min tur gjorde allt för att få klart att det berodde på skit under kontaktlinserna. Heartbroken, jag(?). NO way. Här snackar vi en yta av stål my friend.
Krista och co var great. Vi vrålade till alla låtar. Känsla och humör var på topp. Dennis skyddade mig från regnet med ett dyblött klädesplagg. Jag uppskattade verkligen hans välvilja.

All good things come to an end

Jag var genomblöt från topp till tå då jag, väl hemma, snubblade över alla tomma flyttlådor. WHY are they still there???
Jag var fruktansvärt hungrig så jag käkade jalapenos, vilket jag har lidit för hela denna onsdag.
Jag har varit hemskt elak idag. Inte alls snäll. Jag har inte heller försökt. En ursäkt kanske vore på sin plats. Jonski har tyvärr åkt hem och Emme har lagat mat idag. Storsatsning. Franska och knackis, en klassiker som aldrig tappar gnistan.
Oskar besökte oss runt fyrasnåret och jag bjöd på kaffe och chokladpudding medan jag beklagade mig för honom över mina val här i livet. Han påstod sig känna till dem redan innan jag gjort dem.
Alla trivs så bra här på Loftet. Vi har gäster och besökare konstant... We're loving it.
Vi tar emot er med öppna armar även om ni äter oss ur huset.
Jag och Emmelina har bölat och snorat till sista avsnittet av SATC.
Nu ska vi, på tumis faktist, avsluta det hela med Sex and the city, The movie, i all ära för att få ett ordentligt avslut på hela resan.

Jag ska till tandläkaren imorgon och är redan så nervös att jag inte ser klart. Rotfyllning. Redan namnet låter ju som en titel för den värsta skräckfilmen alltså...I need some strength.
Vill ni se något roligt så ska ni besöka loftet efter 12 imorgon. Då kommer jag efter en eller två bedövningssprutor och en timme i oändlig plåga, att se ganska så rolig ut med en avdomnad kind och hängande underläpp. Jag vår rigga upp någon sorts hink under hakan så att jag inte dreglar ner allt i min väg.
So long... På lördag ordnar Emmelina förfest här på Loftet. Bör upplevas.