Roadtrip

Igårkväll ringde Ratti för att meddela den horribla sanningen att alarmet skulle ställas på 4.00 a fuckin m!!Start mot nyland 5.00. Jag grät nästan och Rasmus bad om förlåtelse för denna pina otaliga gånger. Han , som alla andra vet, att jag är elakare än The Grinch och om möjligt också grönare innan lunchtid. Morgon stund har guld i mun. My ass.
Jag påpekade dock att allt var lugnt medan jag i mitt huvud upprepade samma 2 ord gång på gång. "Flippa inte Flippa inte Flippa inte Flippa inte".
Ratti lovade att krama mig hela vägen ner till H:fors.
Taget.
Lätt.
Jag tog mig till fjäderholmarna, hade tydligen utfört en kortare diskussion i sömnen och vaknade sedan av att telefoneländet vibrerar och tjuter någonstans under min rygg! Jag fattade ingenting. Ratti på displayen. Klockan visade på 04.57. Jag bröt ihop. Hur var det möjligt! Varken jag eller Råddvals hade så mycket som lyft på ett ögonlock då larmen gått av. Möjligen för att någon jubelidiot (läs Hannes), tyckte det var väldans kul att ringa tusen gånger under nattens lopp. Han hade tydligen haft en mycket lyckad oktoberfest. Det gläder mig. Men vänta med nöjesnyheterna till följande dag the next time(!)
Jag är dock tvungen att erkänna att litet är mitt fel. Jag hade trots allt sagt att han skulle ringa efter sitzen...vid 12... Då Replotmannen (innan sitzen) hade planerat att avsluta kvällen och dyka i säng. Han ringde. Men det var fasen inte vid 12. Så vår lilla miss med uppvaknandet denna morgon är Johannes fel.
Ratti klingade på och uppmanade oss att skynda. Jag har aldrig varit så sur, eller så snabb i hela mitt liv. Ratti vågade knappt se på mig och Masas kommentar senare löd " Du ser nog riktit bra ut för att ha sminkat dig på 15 minuter". Love you guys.
Tidningskillen denna morgon skrämde livet ur mig. Jag hann bara tänka "huvmannen" innan han lade benen på ryggen och bokstavligen flög ner för trapporna. Han hann slänga oss ett exemplar av Vasablaadi.
Väl i bilen smilade Masa upp sig och hälsade glatt som en vrickad lärka.
Käftan.
Jag var surare än en härsken grädde.
Efter några kilometer började livet återvända. Vägen ner gick smärtfritt. Jag sov och dreglade mig igenom den största delen.

Vi släppte av Rasmus , som skulle ta ödet i sina händer och skriva inträdesprov. Vi kramade honom, önskade lycka till, medan vi i våra hjärtan hoppades på ett litet failure. Vi vill ju inte att gossen flyttar.

Vi övriga muntra roadtrippare drog iväg till IKEA. Jag hade köttbullar i huvudet från första början men tillät mig att njuta av alla frestelser Ikeas modellhem har att erbjuda. Vi var totalt tagna. Masa var mest imponerad av sin egen akter. Då en spegel dök upp var han inte sen med att stoltsera med hockeyröven. "Den är stor, men tränad". Det ni. BABY GOT BACK! Vi skakade på våra huvuden och fällde några glädjens tårar.

Vi konstaterade att Ikeas "billiga mat" är bullshit och så deppade vi lite över mjölken. 1 euro. För ett glas. Det är fruktansvärt.

Jag lassade i saker i min kärra lika snabbt som jag plockade bort dem igen. Var ekonomiskt smart, ekade i mitt huvud och slutade med mycket få inköp. Emme , jag har inhandlat ett strykbräde. Nu ska det strykas så att svetten lackar i pannan. Jag ser detta som ett steg mot en tvättmaskin.
Förutom detta köpte jag värmeljus och en sälliknande terrier åt Ratti.

Vi har avverkat hundratals kilometer i sittande position. Jag är totalt bortdomnade och har huvudet fyllt av skitiga vaddtussar. Jag lider verkligen med hankeiten som åkte snålskjuts med oss påvägen tillbaka. Jag och Josefin på övervarv samt Masa i sin komiks klimax är inte det allra gästvänligaste och kan i värsta fall avskräcka nykomlingar. Tyvärr hade vår gröngöling inte så många andra val. Det gällde helt enkelt att stå ut eller att hoppa av i 120 km/h. Jag är mäkta imponerad av att han höll sig kvar i bilen.

Klick*. Himlen föll ner och någonstans är en i nuläget lyckligt ovetande person about to get ett litet otrevligt meddelande per post... I sifferform.
Shit happens. Pengar är materiellt stuff anyway. Kalla det en försvarsmekanism om ni vill.

Nu sitter jag på loftet och chattar med Jossan som i sin tur sitter på andra sidan väggen.
"Denna dagen ett liv". Vi är så trötta att vi inte ens orkar prata. Jag skall meddela henne om ett färskt inlägg nu.

Imorgon är det Fredag, vilket betyder helg, Idol och myskväll på loftet. Vi har en kockduell att se framemot, och jag njuter nu så gott jag kan av ett fläckfritt kök.