Jag måste nog svälja emellan...

Just nu sitter jag på golvet i Emmelinas rum. Det är enda platsen var man kan snylta på en mycket generös grannes, om än en ovetande sådan, internet...Nice.
Livet sög ju totalt när vi trodde att vi skulle spendera de första dagarna på Loftet utan netti! Men hallelujah, problemet löste sig själv!
Helgen gick åt att flytta mina fjuttiga prylar och emmes groteskt stora prylar. Vi var två slagna hjältar som trodde att vår tid var kommen. Men som min far brukade säga då man som liten (mindre) föll och slog hål på knä. " En riktig soldat gråter aldrig".
Så vi, vi bet ihop, kavlade upp ärmarna och bar soffor och elände ner från fjärde våningen på Handelsesplanaden för att sedan bära upp allt till fjärde våningen på Hovrättsesplanaden. Vi var snoriga, skitiga och hade ont i halsen, men efter att ha hämtat krafter på Rax och käkat en halv tallrik med jalapenos utan att känna desto mera smak så fixade vi det till slut. Nu är allt så gott som fixat och magen kör efter jalapenos, ben&Jerry's och makuunikarkki en sjujäkla berg&dalbana. Bortsett från det faktum att jag inte har någon säng och att det ekar i mitt rum så är livet mycket härligt. Emme åker snart iväg på en tre veckors praktik. Hon lämnar sängen här. Lucky me.
Vi trivs här. Lägenheten kan ju inte jämföras med världskända slottet. Slottet har ju en himla karaktär medan vi här...med våra fula köksluckor och slitna dörrkarmar, satsar på mysfaktorn. Vi snackar ljus, mystäcken, filtar och stora hjärtan. Det är kärlek i luften här på Loftet och alla som besöker oss känner en uppskattad ro i själen.
Jag är en ypperlig housewife. Emme är svagare än mig, så hon har lite svårt att aktivera sig i förkylningens grepp. Vilket betyder att jag städar, diskar, tänder ljus och lagar god mat.
Jonski är här på besök. Hon tycker att det är kallt i Vasa. Men annars så håller hon med mig om att Vasa is the best town ever, trots att hon bara upplevt staden från soffan i vårt vardagsrum.
Imorgon ordnas det spelkväll här på Loftet. It's gonna be great. De människor som stiger över vår tröskel uppmanas dock att ha en förståelse över ett berg av tomma pafflådor och över Emmes liv som ännu befinner sig ouppackat i hennes rum!
I'm looking forward to it.
Nu ska vi röra ihop lite korvsås och mos och tända ett ljus för E som slutar skolan halv 6. Vi får också Linda på besök. Det ska skrivas skolarbeten här ikväll tillsammans med Josefin, Tanja och Patrick. Jag har en konstig känsla av att chipskolen kommer få mera uppmärksamhet än studieböckerna...

Jag avslutar med ett citat från dagens Görans besök

-" Jag kan inte det där med att svepa och bara låta det rinna, jag måste nog svälja emellan...
annars drunknar man ju"