Fiilisön!

Torsdagen begav jag mig back to pampas!
En tågreissu som gjorde mig allt annat än lycklig.
Kondukturens liv svävade i livsfara och plånboken lättade med ett x-antal sedlar. Jag var sur. Fruktansvärt sur. Mina blickar hade mördat på fläcken.
Jag beklagade mig för en och annan vän.
En av dem lever nu 10 år längre på ren och skär skadeglädje.
Jag fick veta att planerna för fredagen skulle bli villa och baljobadande. Vi kör en Lorenz och skrålar "De e klart de e niiiice". Förväntningarna växte och inköpslistan skrevs.

- Strypsnaru åt Juselius
-chillpills åt Snåre
-Täckstift åt Emet
och så...
-deodorant åt Björkqvist.

Vi var mycket upprymda över vad som skulle komma.
Masa fick för sig att han skulle dissa baljon för en myskväll under täcket.
Jag påpekade att en date kanske inte är det rätta beslutet, med tanke på hans mycket plötsliga och väldigt märkliga hudsjukdom.
He could see where I was coming from, och efter några av mina oemotståndliga övertalningsknep hakade Emet på kroken. Ragvals villa it is.
Hovrättskvinnorna packade för allt vad de var värda. Jossan och "kräket" som Ratti så fint kallar lilla illaluktande, men ack så söta Michelle, ringde på dörren till Loftet.
Prisma next.
Vi kastade allt från lyktor och glögg, till korv och vad som skulle visa sig vara en skitäcklig potatissallad i vagnen. Och så Heinz förståss.
Hello tänkte vi.. This will be an awesome Friday.
Vädret var inte på vår sida.
Det slutar nog snart sade jag hoppfullt medan jag med hjärtat i halsgropen tänkte på den kommande båtresan.
Vi mötte upp med killarna som surade över plötslig stress. Vi kvinnor. Vi brydde oss inte.

Replot.

Vi körde in på Hannes gård. Hoppade ut, sprang och kurkade i alla fönster tills vi hittade the man. Jag vinkade glatt och hoppade som en skadskjuten kamel utanför köksfönstret.
Hannes gav mig fingret och en ful min. Jag besvarade det hela med en slängkyss.
Hannes pudrade näsan i vad som kändes som en timme, medan vi stod och frös under ett litet tak. Vi hittade en gädda i en kastrull. Den var ful och luktade som Hannes gulfula skjorta, efter en jobbkväll på Ollis.
Off we go.
Mother nature hatade oss fortfarande. Någon hävde ur sig att ett villabesök en dag som denna var ett sällsynt dåligt beslut. Vi tänkte troligen alla samma sak. Men som Josefins pappa så klokt sade, kan vi konstatera att det här var ett äventyr vi aldrig skulle glömma. Eller...

Hur mycket minns ni?

Sista biten på bilfärden var ett intressant uppdrag för black dragon. Baksätes resenärerna var för feita.
Vi meddelade alla att det nu var time for mission of the day. Alla skulle ta sig över vattnet på egen hand. Masa var svimfärdig och nära på att vända om. Vi lurades ju förståss.
Dags för båtfärd. Vi snackar 8 idioter + ett djur och 10 väskor i en liten snurra. Utsikten var ångestfylld. Sten, sten och åter sten. Vi kunde se vårt mål på andra sidan. Jag kände att min sista stund var kommen, och grämde mig över att jag skulle spendera de sista minuterna i en gul regnjacka, i pampas skärin.
Vi kom alla lyckligt i båten.
Hannes trudiluttade row, row, roow your boat i fel tonart, slog åran i Michelles huvud, och vi körde på en sten. Jag skrattade så jag grät medan jag grät över den farofyllda situationen. Hannes jämförde båtresan med den fruktansvärda vägen till Mordor.
Styrman fick inte igång motorn och Hannes rodde åt fel håll. Ännu en sten. Slutet var nära då någon skrek 7 meter så är vi där, vänster, nej höger...NEJ VÄNSTER! Jag blundade...och vi tog i bryggkanten.
Vi såg ut som dränkta katter och kände oss som pälslösa isbjörnar.
Vi körde ett sjujäkla teamwork och fick alla grejer upp till stugan. Det delades ut uppgifter. Eld i stugan, eld i bastun och eld under baljan. Lätt.
Vi bar ved och eldade som aldrig förr inne i stugan, som snart var fylld av rök. Paniken bröt ut och Masa meddelade än en gång att han borde ha stannat hemma. Jag talade om för honom att det troligen skulle har varit en ännu större risk för hans liv och välbefinnande att bli hemma.
Litet onödig information här emellan all info om Fredagen...Bläckfisken är Emets favoritdjur. Don't ask me why.
Josefin och Hannes kämpade för att få igång baljan.
Vi andra slog oss ner och tjuvåt köttbullar.
Det slutade snart att ryka in och tillvaron ljusnade. Vilken kväll det skulle bli!!
Baljofixarna klampade in genomblöta och med stelfrusna fingrar. Ett klädbyte var mera än nödvändigt och Josefins farsa fick stå för urvalet, trodde vi i varje fall eftersom det var Joel och Johannes som planerat en dålig packning.
Men då de stoltserade med sina nya outfits märkte vi snart att det nog var Josefins mamma som stått för Joels klädsel. Napapajtu fick en helt ny betydelse och rosa är numera höstens innefärg. Just so you know.
Vi turades om att elda "under" baljan, men ingen gjorde det lika bra som team Ragvals-Björkqvist. Taktiskt drag av oss andra.
Det var mycket mörkt ute. Vägen till utedasset var en pärs.
I väntan på att vattnet i badtunnan skulle nå högre temperaturer spelade vi Rappakalja och sjöng snapsvisor. Jag ger er "pupill med färgskiftning" och "norsk benämning för pistmask". Karlsson briljerade på många sätt och vis. Vi kan väl säga att hon än en gång levde på natten.
Vi befann oss på bordet och under bordet. Ratti satt sönder en stol. Joel drack rödvin och hans kinder blev allt rödare tills de slutligen stannade vid en mörklila nyans. Vi oroade oss i 3 sekunder, sedan drack vi glögg. På morgonsidan ropade någon att kvällens höjdpunkt var på inmarsch. Baljon. Även kallad hångelbaljon. Ni gissar rätt... Jaadå. Karlsson igen. Förståss.
Hannes misshandlade mig grovt med en tallkvist. Mina bestyr har varit mycket plågsamma under dagens lopp och jag går som en hjulbent kossa.
Dreamteam trivdes utmärkt i badbaljan. Vi visade mycket kärlek. Karlsson gillade mitten. Jag har sett Masa och Joel ge varandra de mest ömma kyssar världen någonsin skådat. Vi mådde illa.
Emmelina spillde ut vår skumpa i badvattnet. Någon ansåg detta vara missbruk på hög nivå och sörplade i sig en liter snorigt och svettigt havsvatten med en touch av champagne.
En och annan mage har varit orolig sedan dess kan jag lova er.
Klockan sju skulle jag med våld äta en smörgås och sedan snubblade jag iväg till gäststugan. Jag hackade tänder ända tills John Blund slog mig i huvudet och vaknade av att någon juvel staplade in och vrålade att vi hade 2 minuter på oss till städning. Somnade om. Masa kom som från ingenstans inspringandes med radion på axeln som skrålade "Hotelroom" på en litet krasslig ljudnivå. Emmelina njöt av denna väckning. Det är henne favoritlåt.
Fiilisen var lätt sliten. Ingen av oss var vacker.
Skärilivet hade gett oss en tuff behandling.
Medlemmarna operation Skäriliv, var knäckta men mycket lyckliga.

Idag har vi brunchat, älskat Calle och varit på roadtrip till Jeppis. Vi togs på en ofrivillig sightseeing. Vi har nu sett allt. Kebab var det enda som egentligen intresserade. Finlands största klocka...not so much.
Vi blev bjudna på plättar och så fick vi se blöjbilder också. Joels ansikte antog än en gång den välkända, lila nyansen. Life's hard.
Hannes vinner priset för "Dagens snille".
Vi tog emot några matbeställningar, käkade själva och begav oss sedan hemåt. Vi kikade in på slottet. Jag våldkramade Ratti och hade fruktansvärt roligt åt Mickes beslut att ge upp snusandet. Han tuggar ingefära och söker stöd på webben. Snus e bajs. Eller vad säger du Wahlroos?

Nu sitter vi hovrättskvinnor på Loftet, bredvid varandra med varsin laptop i famnen. Det är vårt kärleksfulla sätt att umgås nu innan Emme lämnar mig för en 3 veckors praktik nere i Ekenäs.
Kom och bo med mig...Anyone?