Först och främst skall jag reda upp några missförstånd som uppstått här på bloggen. Jag uppskattar att ni kom och pratade med mig om saken, och vill nu redogöra för er hur det här fungerar. Jag skriver aldrig någonting illa om någon i min umgängeskrets eller närvaro. That's not my style. Skitprat hör till hatobjekten och förekommer alltså inte här. Visst, ironiska skämt dyker upp nu som då, och de personer det berör, är oftast mina goda vänner och de vet precis vad det handlar om. Jag är glad att det är flere som följer med det jag skriver, men ni behöver aldrig fundera över att jag skulle svamla ihop en massa negativt om människor jag umgås med. Nono. Jag hoppas att jag fått det här någorlunda klart nu.
Back to business.
Jag och Karv tog strandpromenaden till skolan i morse. Jag anklagades för att gå för snabbt och inte njuta av utsikten. Jag höll inte alls med, hade fullt upp med att koncentrera mig på att hållas vaken. Jag kan dock medge att jag knappast var något trevligt sällskap. Det ber jag om ursäkt för.Inte blev jag trevligare under dagens lopp heller. Snuvan tilltog och halsen började skrida in i sandpappersfasen.
I skolan berättade vi, i ca 3 minuter, för resten av klassen, samt inför en filmkamera om allt från humlor i snören till svininfluensa. Mycket underhållande. Jag fasar inför analysen. Muhaha.
Men som vi kommit fram till idag så kan mycket bra ske på endast tre minuter.
Det är kyligt här i Vasa nu och jag har hela huvudet fullt av snor. Allt annat än fräscht och mycket krävande. Jag tvingas se ut som en död abborre för att hållas på en syremottaglig nivå.
Jag hade ju en hattsitz att besöka idag, men det fick vara för min del. Jag har helt enkelt inte tid med att bli ordentligt sjuk till helgen. Jag ska packa, flytta, hänga med Jonski och stå i... Så istället joina jag Emet, Snåre och Karv. Mycket god idé och en väldigt dyr sådan för Thomas del. Det var tydligen någon som ansåg att bara det allra bästa, i matväg, duger för oss fattiga studerande. Stor chock i kassan. Jag hade vid det här laget gnällt över min förkylning miljontals gånger och inte hjälpte jag till med någon tillredning av maten heller. Jag var ju sjuk. Nu i efterhand lider jag av litet dåligt samvete över det hela. Karv är nog egentligen värd ett och annat vackert ord för sina prestationer. Han betalade utan att flippa, han lagade maten medan vi andra låg som slagna hjältar i soffan, utöver detta så hade vi även inhandlat glass till efterrätt... lakritsglass, som Karv inte har mycket kärlek för. Shitt alltså. Men vilken middag det ska bli bara jag och Emme får ordning på Loftet.
Från en god middag till sällskapsspel på Ollis. Monopol. Jag sög. Min hjärna fungerade inte (jag vet precis vad ni tänker nu, and I can't see the funny part), och jag surade över de andras vettiga affärer. IDOL räddade mig från att gå i total konkurs.
Hem och vila. Rastlösheten började som förväntat krypa på och jag föreslog en liten titt på eftersläppet på Ollis, för en annan av ratlöshetens stackars offer. Vi drog iväg och fann några spirrefirare. Stort tack till Salla som tagit hand om min kära kalender som jag oansvarigt lämnat efter mig i dramaklassen earlier 2day. I owe you one. Popcorn och så en sväng på dancefloor till legendariska sexy bitch som tycks vara mera hatad än älskad bland folket. I love it.
Jag är fortfarande inte trött och funderar på hur länge man egentligen klarar av att gå på högvarv då man har alltför mycket att tänka på.
Godnatt
skitstövel!
SvaraRadera