Platt fall

Whaddup Daaawgs
Vi kör lite live från good old Tenala now. Tågresan var ett elände. Jag hade oroat mig till tusen redan innan, och jag kunde känna små vibbar av irritation från Emmelina. Hur svårt är det att åka tåg liksom? Det var lätt. LÄTT. Jag e kung på att åka tåg. Och en kung ska sitta som en kung också. Platserna var slut och det enda som återstod var ju 1 class tickets. Hellou sa jag och betalade. Det sved lika mycket som ättika i ett öppet sår. Betalar man i guld så ska man ju fasen få den bästa platsen också tänkte jag. Yeah right. 2:a våningen, i....

...Lekrummet.
Mängder av snoriga ungar och skrikande monster. Don't get me wrong. I love kids. But not 2day. En liten elak människa stod och stirrade på mej med den där minen som säger att han kommer visa mej den fulaste grimasen han bara kan komma på, inom kort. Jag övervägde att ge honom fingret. Med en rädsla för arga mammor och p.g.a mitt goda hjärta som säger att jag måste visa upp en bra förebild för de individer som ska utvecklas till vettiga sådana i vårt samhälle...så...med en kraftansträngning som heter duga, lät jag bli.

Vid tågbytet drog jag en suck av lättnad och sade byebye till småglin...Men sidu morjeens till två busvisslande fjortisgrabbar i sina löjligaste år istället. Den här gången sket jag i allt samhällsnack och beslöt mej för att deras hopp om att bli vettiga människor ändå var ute.
Väl i Karis plockade Jessica upp mej med den legendariska bilen som numera ger en olidlig smärta i svanskotan. Det är snart bilgravgården för stackaren. Den dagen kommer tårar rulla ner för otaliga kinder.


Jaha...så drar vi lite "vad-vi-gjorde-i-helgen-snack" igen då.

Fredagen var underbar. Josefin hade halkat och slått i huvudet ordentligt tror jag, för hon kom plötsligt på den briljanta idén, att bjuda Hovrättskvinnorna på middag. Och vilken middag sedan! Vi fixade till klyftpotatis och rotfrukter i ugnen, gris inrefilé toppad med knaprigt bacon som serverades med en läcker rödvinssås. Vi bjöd in radarparet Thomas och Rasmus samt Piidi för att delta i vår kulinariska upplevelse. Våra smaklökar befann sig i avdomnat tillstånd. En effekt som uppkommer av en riktig gourmetshock.
Fredagen var också dagen då JAG satte personligt rekord i bastubadande. 5 minuter. Sedan gav jag upp, fann bastuölen och kände mej som en rediger (rulla ordentligt på r:en då du läser) karl.

Idol stod också på schemat över livsnödvändiga ting den kvällen. Jag säger bara en sak. Calle Kristiansson. Flera ord är endast överflödigt och dumt.

Behöver jag nämna Ollis och 10tals gitarrsolon?


Lördag.
Pain in the ass till att börja med. Men det tog sig. Emme låg gömd under täcket efter att ha "levt på natten" hela natten, och min rastlöshet började nå oanade höjder. Jag ringde Maki och gnällde och tjatade på att de skulle komma till Loftet för en omgång Trivial. Maki var mera intresserad av vad jag hade på mig.
De dök upp i varje fall. Vi spelade, endel på större allvar än andra. Joel försökte råna innehållet i vårt kylskåp i smyg, men blev ertappad.
Min nattmat var gone, likaså mitt tålamåd.
Jag bojkotta Trivial och agerade Dj istället.

Vi drog till Ollis för att mötas av en milslång kö. Svimmade nästan och iakttog Karv, Snåre och Björqvist som helt klart gav allt inne i hettan på dancefloor. Det ångade om dem och Hannes luktade illa. Vi hade nästan frusit ihjäl då vi började dra våra stela fötter mot Sky.
Electro mötte mig i dörren och jag studsade av glädje.
Grevinnorna smällde av en champagne och hälsade grym Fiilis välkommen.
Hannes luktade inte bättre med kvällen och de gjorde nog inte vi andra heller. Jag och Emme fick för oss att gå till Fontana. Totalt onödigt. Emme försvann och jag ringde Ratti i panik. Han följde mig hem och jag gick tillbaka in till stan...Mötte Thomas och senare också Oskar, Maki och Sampo... Yrade bort mej totalt. Än en gång.
Kvällen bjöd på väldigt intima uppvisningar. Det var kvällen då allt hade kunnat hända.


Och så Sunday... Jag kände mig lika social som en betongvägg när det ringde på dörrklockan ca 10 på morgonen. Jag var säker på att det var någon klagande granne och lät bli att öppna. Ringandet fortsatte i all oändlighet tills det övergick i ett smällande i postluckan. Jag var sur och tuggade fradga tills jag kände igen en av de tre upprymda rösterna, fylldes av glädje och öppnade dörren. De tre musketörerna och så Sampos bakdel som kanske efter igår kan räknas som en egen person. Eller hur var det Maki?

Jag hade tydligen någongång under gårdagens lopp bjudit in dem för en liten pulp fiction filmstund innan min avfärd till söder. Jag trodde aldrig att de skulle komma. Pulpen uteblev p.g.a tekniska problem, men jag var glad över sällskapet.

Nu sitter jag här då. Ensam i vårt stora hus. Gården av alla gårdar. Familjen befinner sig i Grekland. Jag fryser. Jag har i varjefall ett badkar. Vem behöver Medelhavet liksom? Bitter? nä vadåå...

Familjen har lämnat bilen åt mej och Mormor har inhandlat morgonmål. What a family, what a family.

Jag ska våldgästa alla mina vänner som fortfarande bor kvar här i Ekenäs. Imorgon blir det klasslärare för hela slanten.



Ta semester nu hörrni Plattlänningar för på Torsdag e jag BACK!



(Jag saknar min sambo, den andra Grevinnan och lämnar därför borta allt pinsamt hon utfört i helgen. Jag säger bara en sak ... Platt fall)